Author Archive

Jeg er meg

Posted on: May 14th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Tankene – er de meg eller er de bare noe som kommer innom?

Underveis i dette kurset har det gått opp for meg at jeg ofte er mine tanker. Det vil si at jeg identifiserer meg med dem, og lever dem. Det har vært en verdifull bevisstgjøring å oppdage dette, slik at jeg kan gå ut av denne identifikasjonen.

 

Gangi Jeg er meg-2

Jeg er meg – og tankene mine er tanker.

Jeg er meg

Posted on: May 14th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Tankene – er de meg eller er de bare noe som kommer innom?

Underveis i dette kurset har det gått opp for meg at jeg ofte er mine tanker. Det vil si at jeg identifiserer meg med dem, og lever dem. Det har vært en verdifull bevisstgjøring å oppdage dette, slik at jeg kan gå ut av denne identifikasjonen.

 

Gangi Jeg er meg-2

Jeg er meg – og tankene mine er tanker.

Slutet och en ny början – resten av vårt liv om jag vill…

Posted on: May 12th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Slutet och en ny början. Resten av vårt liv om jag vill…

Under hela 8 veckors programmet träna vi att mer och mer stå i oss själva och i träningen. Steg för steg att bli mer integrerad i det naturliga och självklara; att vara mer i kontakt med vår kropp och mer närvarande i det vi gör; äta, laga mat, diska, cykla,tömma soporna, duscha, dammsuga, ta ett glas vatten, en kopp kaffe, umgås med vänner eller jobba. Leva i vårt liv helt enkelt, men med mer närvaro och medvetenhet.
Frukterna av detta är många, visar både mina egna och våra deltagares erfarenheter och tusentals patienters rapporter från forskning världen över. Mer glädje och medvetenhet om just denna glädje som i sig skapar tacksamhet, ökad kreativitet, mer tillit till oss själva och livet, frihet bortom prägling och uppfostran, stillhet och en ökad förmåga att hantera smärta och stress – och mycket mycket mer.

Ett sätt att beskriva det är att vårt utrymme av nu har ökat – vilket minskar inflytandet från då; dvs minnen och projektion till en tänkt framtid. Våra perspektiv vidgas i nuet och vi får en bredare och djupare bild av oss själva, andra och livet. Ett sätt att illustrera det är genom att vi tittar oss i en spegel på nära håll. Hur skulle livet vara om vi bedömde oss själva utifrån den snäva bilden. Ju längre ifrån speglen vi står, ju mer får vi med av oss själva och bilden av oss själva blir mer vid och komplex.

 

woman-looking-in-mirror

 

“Jag är enorm, jag innehåller mångfald”
Walt Whitman

Ett annat klassiskt buddistisk sätt är att lägga lite salt i ett glas med vatten. Om vi smakar på vattnet kommer det förmodligen att smaka salt. Ju mer vi fyller på med vatten så minskar smaken av salt, och till slut när glaset är helt fullt kan det hända att vi inte ens märker smaken av salt.
Vi kan jämföra glaset med vår kropp, saltet med våra förnimmelser som kommer och går som skapar vågrörelser inom oss, ruckar oss och vattnet med medvetenhet. Ju mer i vår kropp, ju mer NU, ju mer medvetenhet vi har så rycks vi inte med, berörs inte, är mindre och mindre identifierade med våra tankar, känslor, minnen, impulser och förnimmelser.

 

water-glass

 

The Master sees things as they are,
without trying to control them.
She lets them go their own way,
and resides at the center of the circle.
Tao Te Ching

Det har varit en spännade resa för mig att hålla en kurs via skype i mindfulness. Spontant låter det paradoxalt, kurs i meditation via skype?
När venner på Dharma Mountain som själv mediterar och har gått kurser i mindfulness föreslog, var det en idé jag aldrig kunnat tänka ut. Jag är mycket glad över att dom kom på det och att jag sa ja! och att det var några som ville testa.
Det har varit roligt att planera hur 2,5 timme skulle komprimeras till 1-1,5 och att göra en kurs för personer jag träffat tidigare och som jag haft en relation till och inte minst utmaningen att göra det med personer som alla har många års erfarenhet av meditation och långa retreater. Att ta min roll som kursledare har varit lätt, överraskande lätt. Jag har fått många insikter i att bottna i mig själv, våga ta utrymmet, stå i  mig och våga bli sedd och mottagen i det av deltagarna. Hjärta till hjärta, beingenss to beingness.
Jag känner att jag kommit närmre mig själv i denna processen och att jag lärt känna deltagarna mer fast vi kanske mötts i mer än 10 år. Hjärtevänner.

 

100523_1472

Stand still. The trees ahead and the bushes beside you are not lost.
Wherever you are are is called Here and you must treat it as a powerful stranger.
You must ask permission to know it and to be known.
The forest breathes. Listen, it answers.
I have made this place around you.
If you leave it you may come back again, saying Here.

No two trees are the same to Raven.
No two branches are the same to Wren.
If what a tree or bush does is lost on you, you are surely lost.
Stand still. The forest knows, where you are.
You must let it find you.
David Wagoner

Slutet och en ny början – resten av vårt liv om jag vill…

Posted on: May 12th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Slutet och en ny början. Resten av vårt liv om jag vill…

Under hela 8 veckors programmet träna vi att mer och mer stå i oss själva och i träningen. Steg för steg att bli mer integrerad i det naturliga och självklara; att vara mer i kontakt med vår kropp och mer närvarande i det vi gör; äta, laga mat, diska, cykla,tömma soporna, duscha, dammsuga, ta ett glas vatten, en kopp kaffe, umgås med vänner eller jobba. Leva i vårt liv helt enkelt, men med mer närvaro och medvetenhet.
Frukterna av detta är många, visar både mina egna och våra deltagares erfarenheter och tusentals patienters rapporter från forskning världen över. Mer glädje och medvetenhet om just denna glädje som i sig skapar tacksamhet, ökad kreativitet, mer tillit till oss själva och livet, frihet bortom prägling och uppfostran, stillhet och en ökad förmåga att hantera smärta och stress – och mycket mycket mer.

Ett sätt att beskriva det är att vårt utrymme av nu har ökat – vilket minskar inflytandet från då; dvs minnen och projektion till en tänkt framtid. Våra perspektiv vidgas i nuet och vi får en bredare och djupare bild av oss själva, andra och livet. Ett sätt att illustrera det är genom att vi tittar oss i en spegel på nära håll. Hur skulle livet vara om vi bedömde oss själva utifrån den snäva bilden. Ju längre ifrån speglen vi står, ju mer får vi med av oss själva och bilden av oss själva blir mer vid och komplex.

 

woman-looking-in-mirror

 

“Jag är enorm, jag innehåller mångfald”
Walt Whitman

Ett annat klassiskt buddistisk sätt är att lägga lite salt i ett glas med vatten. Om vi smakar på vattnet kommer det förmodligen att smaka salt. Ju mer vi fyller på med vatten så minskar smaken av salt, och till slut när glaset är helt fullt kan det hända att vi inte ens märker smaken av salt.
Vi kan jämföra glaset med vår kropp, saltet med våra förnimmelser som kommer och går som skapar vågrörelser inom oss, ruckar oss och vattnet med medvetenhet. Ju mer i vår kropp, ju mer NU, ju mer medvetenhet vi har så rycks vi inte med, berörs inte, är mindre och mindre identifierade med våra tankar, känslor, minnen, impulser och förnimmelser.

 

water-glass

 

The Master sees things as they are,
without trying to control them.
She lets them go their own way,
and resides at the center of the circle.
Tao Te Ching

Det har varit en spännade resa för mig att hålla en kurs via skype i mindfulness. Spontant låter det paradoxalt, kurs i meditation via skype?
När venner på Dharma Mountain som själv mediterar och har gått kurser i mindfulness föreslog, var det en idé jag aldrig kunnat tänka ut. Jag är mycket glad över att dom kom på det och att jag sa ja! och att det var några som ville testa.
Det har varit roligt att planera hur 2,5 timme skulle komprimeras till 1-1,5 och att göra en kurs för personer jag träffat tidigare och som jag haft en relation till och inte minst utmaningen att göra det med personer som alla har många års erfarenhet av meditation och långa retreater. Att ta min roll som kursledare har varit lätt, överraskande lätt. Jag har fått många insikter i att bottna i mig själv, våga ta utrymmet, stå i  mig och våga bli sedd och mottagen i det av deltagarna. Hjärta till hjärta, beingenss to beingness.
Jag känner att jag kommit närmre mig själv i denna processen och att jag lärt känna deltagarna mer fast vi kanske mötts i mer än 10 år. Hjärtevänner.

 

100523_1472

Stand still. The trees ahead and the bushes beside you are not lost.
Wherever you are are is called Here and you must treat it as a powerful stranger.
You must ask permission to know it and to be known.
The forest breathes. Listen, it answers.
I have made this place around you.
If you leave it you may come back again, saying Here.

No two trees are the same to Raven.
No two branches are the same to Wren.
If what a tree or bush does is lost on you, you are surely lost.
Stand still. The forest knows, where you are.
You must let it find you.
David Wagoner

Å være tilstede

Posted on: May 8th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Så langt har uttrykket “å være tilstede” fått en ny dimensjon.
En kan være tilstede på mange måter, men å være tilstede med både kropp, sinn og sjel er noe helt annet enn jeg tidligere forstod, noe for seg selv.

Jeg har vært tilstede med kroppen, mens tankene har vært på helt andre plasser. Når ungene har snakket til meg og spurt meg om noe, så har jeg bare svart samtidig som fokuset mitt har vært i det jeg holdt å med.

Det er en helt annen opplevelse både for ungene og meg når jeg snur meg vekk fra for eksempel pc og holder fokuset mitt helt og holdent på dem.

Å være tilstede

Posted on: May 8th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Så langt har uttrykket “å være tilstede” fått en ny dimensjon.
En kan være tilstede på mange måter, men å være tilstede med både kropp, sinn og sjel er noe helt annet enn jeg tidligere forstod, noe for seg selv.

Jeg har vært tilstede med kroppen, mens tankene har vært på helt andre plasser. Når ungene har snakket til meg og spurt meg om noe, så har jeg bare svart samtidig som fokuset mitt har vært i det jeg holdt å med.

Det er en helt annen opplevelse både for ungene og meg når jeg snur meg vekk fra for eksempel pc og holder fokuset mitt helt og holdent på dem.

Å møte gamle mønstre

Posted on: May 7th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Jeg er overrasket over hvor dypt i oss gamle mønstre sitter.

Vi skulle stille oss på et sted i rommet vi var i og kjenne hva dette gjorde med oss. Jeg hadde ikke lyst til å gå inn i et hjørne hjemme hvor det var to vegger og en trapp på den tredje siden av meg. Jeg ble mindre og mindre, og krøp litt i sammen i måten å stå på. Pusten ble liten og trang, og det var virkelig ubehagelig.

Etterpå skulle vi stille oss et sted i rommet hvor vi hadde lyst til å stå. For meg var det midt i rommet hvor jeg hadde utsikt ut vinduer på to vegger. Det var åpent og oversiktlig, og der var det godt å stå.

Jeg tror at kroppen min husker og reagerer ut i fra noe jeg har opplevd tidligere i livet – som kanskje ikke har noe med situasjonen under øvelsen å gjøre i det hele tatt. Og allikevel spiller kroppen ut dramaet som den har erindringer om fordi den går over på autopilot ut i fra tidligere erfaringer.

Å møte gamle mønstre

Posted on: May 7th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Jeg er overrasket over hvor dypt i oss gamle mønstre sitter.

Vi skulle stille oss på et sted i rommet vi var i og kjenne hva dette gjorde med oss. Jeg hadde ikke lyst til å gå inn i et hjørne hjemme hvor det var to vegger og en trapp på den tredje siden av meg. Jeg ble mindre og mindre, og krøp litt i sammen i måten å stå på. Pusten ble liten og trang, og det var virkelig ubehagelig.

Etterpå skulle vi stille oss et sted i rommet hvor vi hadde lyst til å stå. For meg var det midt i rommet hvor jeg hadde utsikt ut vinduer på to vegger. Det var åpent og oversiktlig, og der var det godt å stå.

Jeg tror at kroppen min husker og reagerer ut i fra noe jeg har opplevd tidligere i livet – som kanskje ikke har noe med situasjonen under øvelsen å gjøre i det hele tatt. Og allikevel spiller kroppen ut dramaet som den har erindringer om fordi den går over på autopilot ut i fra tidligere erfaringer.

I møte med andre

Posted on: May 1st, 2013 by Dharma Mountain No Comments

I møte med andre

Av Ann Kristin Pracheeta og Hans Dhama

 

Projisering

 

IMG_2613

 

Vi hadde en øvelse denne dagen som gikk utpå å stå overfor en person vi ikke likte og en vi likte å stolte fullt å fast på.

Hvor nær kunne vi stå og fremdeles være komfortabel.

“Hva jeg følte når jeg sto der som personen som ikke blei likt. Følte det veldig godt når hun testa grensene sine, ikke noe behagelig for meg å stå der og hadde mest lyst til å rygge. Men det skulle jeg jo ikke, eller kansje jeg kunne gjort det.

Når jeg skulle se for meg en person jeg ikke likte da var det mye lettere å bestemme selv hvor nær jeg kunne gå for å føle det komfortabelt, finne den balansen inne i meg.

Når jeg skulle stå overfor en venn vi stoler fullt og fast på var det mye lettere. Da ble det en ren deling av vennskap og kjærlighet til denne vennen. Det er bare veldig godt det!”

-Hans Dhama

 

“Eg opplevde at når eg såg for meg den person eg mislikte eller ikkje hadde tillit til på så var det ikkje særleg godt og stå ovanfor den personen. Eg hadde mest lyst til å gå langt, langt vekk.

Eg kunne liksom ikkje koma langt nok unna. Eg hugsar Katarina spurte om eg klarte å ta eit steg nærare etter ei stund. Og det klarte eg, og då vart alt brått endra. Då var det greitt eller nøytralt å stå der. Det var ikkje så fælt som eg trudde det kom til å bli.

Eg opplevde også det same når eg skulle representera ein person som var mislikt. Det var ikkje behageleg å kjenne på det, ville helst rømme.

Når det kom til ein person eg hadde tillit til så ville eg berre gå nærare og nærare den personen. Det var berre godt, og det var fullt av glede inni meg.

Denne øvinga seier meg noko om at det eg sender ut det kan andre bli påverka av. Samtidig så ser eg at av og til kan tankane rundt at eg misliker ein person få situasjonen til å bli verre enn det den er. Som eg opplevde her; eg trudde det skulle bli uuthaldeleg å gå eit steg nærare, men så viste det seg at det var noko heilt anna som møtte meg.”

– Ann Kristin Pracheeta

 

Forskjellige reaksjonar

 

IMG_2591

“Når eg gikk mot den andre personen og ble møtt med å bli stoppet så var det som å gå på en murvegg utan i det hele tatt å komme nær den andre personen.

Når jeg selv skulle stoppe personen som kom mot meg, så kjente jeg at jeg stod stødig og klar til å stoppe den som kom i mot meg. Jeg tenkte at: «Stopper hun eller stopper hun ikkje». Men det gjorde hun jo, og da kjente jeg krafta mi på en behagelig måte.”

-Hans Dhama

 IMG_2598

“Den ene gangen skulle jeg bare vike unna når hun kom. Og akkurat rett før hun nådde fram til meg så bare gikk jeg til side så hun for rett forbi. Da følte jeg en veldig lettelse inni meg og en utrolig fin følelse.” – Hans Dhama

 IMG_2590

“Ene gangen ble jeg møtt med at personen krøket seg sammen og sa «Unnskyld! Unnskyld» og fikk jeg en merkelig følelse som er vanskelig å beskrive. Hun føltes veldig stakkarslig. Når jeg selv skulle gjøre denne øvelsen så var det eneste jeg fikk frem av lyd noen rare hyl; jeg følte meg liksom så liten og det likte jeg ikke.” – Hans Dhama

IMG_2607

 

“Den eine gonga eg gjekk mot ein anna person så tok ho tak i hendene og førte meg forsiktig forbi. Det var ein litt rar følelse; eg kom liksom med full kraft og så berre forsvann all krafta mi då eg blei møtt slik. Litt den same kjensla fekk eg då personen veik til side. Brått var ho berre vekke og det var ingen motstand der; det blei ingen «fight».

Når eg sjølv møtte den personen som kom mot meg med å berre føre ho lett forbi meg så kjente eg på at eg var i krafta mi; det var godt å kunne reagere slik.”

– Ann Kristin Pracheeta

 IMG_2605

“Eg kjente når eg skulle stoppe den personen som kom mot meg, så lurte eg på om eg hadde nok kraft til å gjere det. Samtidig var det også litt ubehageleg å måtte stoppe ein person, men når eg hadde gjort det så fekk eg også kontakt med krafta mi.” – Ann Kristin Pracheeta

 IMG_2603

 

“Det var også ein god følelse å berre springe til side når ho kom mot meg, å sleppe å forholda meg til den andre personen. Berre la det gå forbi meg.” – Ann Kristin Pracheeta

 

I møte med andre

Posted on: May 1st, 2013 by Dharma Mountain No Comments

I møte med andre

Av Ann Kristin Pracheeta og Hans Dhama

 

Projisering

 

IMG_2613

 

Vi hadde en øvelse denne dagen som gikk utpå å stå overfor en person vi ikke likte og en vi likte å stolte fullt å fast på.

Hvor nær kunne vi stå og fremdeles være komfortabel.

“Hva jeg følte når jeg sto der som personen som ikke blei likt. Følte det veldig godt når hun testa grensene sine, ikke noe behagelig for meg å stå der og hadde mest lyst til å rygge. Men det skulle jeg jo ikke, eller kansje jeg kunne gjort det.

Når jeg skulle se for meg en person jeg ikke likte da var det mye lettere å bestemme selv hvor nær jeg kunne gå for å føle det komfortabelt, finne den balansen inne i meg.

Når jeg skulle stå overfor en venn vi stoler fullt og fast på var det mye lettere. Da ble det en ren deling av vennskap og kjærlighet til denne vennen. Det er bare veldig godt det!”

-Hans Dhama

 

“Eg opplevde at når eg såg for meg den person eg mislikte eller ikkje hadde tillit til på så var det ikkje særleg godt og stå ovanfor den personen. Eg hadde mest lyst til å gå langt, langt vekk.

Eg kunne liksom ikkje koma langt nok unna. Eg hugsar Katarina spurte om eg klarte å ta eit steg nærare etter ei stund. Og det klarte eg, og då vart alt brått endra. Då var det greitt eller nøytralt å stå der. Det var ikkje så fælt som eg trudde det kom til å bli.

Eg opplevde også det same når eg skulle representera ein person som var mislikt. Det var ikkje behageleg å kjenne på det, ville helst rømme.

Når det kom til ein person eg hadde tillit til så ville eg berre gå nærare og nærare den personen. Det var berre godt, og det var fullt av glede inni meg.

Denne øvinga seier meg noko om at det eg sender ut det kan andre bli påverka av. Samtidig så ser eg at av og til kan tankane rundt at eg misliker ein person få situasjonen til å bli verre enn det den er. Som eg opplevde her; eg trudde det skulle bli uuthaldeleg å gå eit steg nærare, men så viste det seg at det var noko heilt anna som møtte meg.”

– Ann Kristin Pracheeta

 

Forskjellige reaksjonar

 

IMG_2591

“Når eg gikk mot den andre personen og ble møtt med å bli stoppet så var det som å gå på en murvegg utan i det hele tatt å komme nær den andre personen.

Når jeg selv skulle stoppe personen som kom mot meg, så kjente jeg at jeg stod stødig og klar til å stoppe den som kom i mot meg. Jeg tenkte at: «Stopper hun eller stopper hun ikkje». Men det gjorde hun jo, og da kjente jeg krafta mi på en behagelig måte.”

-Hans Dhama

 IMG_2598

“Den ene gangen skulle jeg bare vike unna når hun kom. Og akkurat rett før hun nådde fram til meg så bare gikk jeg til side så hun for rett forbi. Da følte jeg en veldig lettelse inni meg og en utrolig fin følelse.” – Hans Dhama

 IMG_2590

“Ene gangen ble jeg møtt med at personen krøket seg sammen og sa «Unnskyld! Unnskyld» og fikk jeg en merkelig følelse som er vanskelig å beskrive. Hun føltes veldig stakkarslig. Når jeg selv skulle gjøre denne øvelsen så var det eneste jeg fikk frem av lyd noen rare hyl; jeg følte meg liksom så liten og det likte jeg ikke.” – Hans Dhama

IMG_2607

 

“Den eine gonga eg gjekk mot ein anna person så tok ho tak i hendene og førte meg forsiktig forbi. Det var ein litt rar følelse; eg kom liksom med full kraft og så berre forsvann all krafta mi då eg blei møtt slik. Litt den same kjensla fekk eg då personen veik til side. Brått var ho berre vekke og det var ingen motstand der; det blei ingen «fight».

Når eg sjølv møtte den personen som kom mot meg med å berre føre ho lett forbi meg så kjente eg på at eg var i krafta mi; det var godt å kunne reagere slik.”

– Ann Kristin Pracheeta

 IMG_2605

“Eg kjente når eg skulle stoppe den personen som kom mot meg, så lurte eg på om eg hadde nok kraft til å gjere det. Samtidig var det også litt ubehageleg å måtte stoppe ein person, men når eg hadde gjort det så fekk eg også kontakt med krafta mi.” – Ann Kristin Pracheeta

 IMG_2603

 

“Det var også ein god følelse å berre springe til side når ho kom mot meg, å sleppe å forholda meg til den andre personen. Berre la det gå forbi meg.” – Ann Kristin Pracheeta

 

Å møte meg sjøl i døra

Posted on: April 30th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Under vårt forrige møte fikk jeg en overraskende innsikt. I møte med andre mennesker har jeg aldri tenkt noe over hvordan jeg er. Det har bare vært synlig for meg hvordan den jeg har møtt er.
Enten en hyggelig venninne, en person jeg tror at ikke liker meg, en dame som vet alt så mye bedre enn meg og så videre.

Mine holdninger og følelser har utrolig stor betydning i møte med andre mennesker. Det nytter ikke legge skylden på andre om jeg blir uforlikt – altså gi den jeg møter skylden for at vi ikke kommer overens. Ansvaret er like mye mitt som motparten sitt. Jeg blir  minnet om det gamle ordtaket: “Smil til verden, og verden smiler tilbake.” Jeg vil si møt andre med et åpent sinn, og du vil bli møtt med åpenhet tilbake.

Det som har blitt veldig klart for meg nå etter denne uken, er at jeg alltid påvirker mine møter med den jeg er. Altså – jeg kan ikke legge noen skyld på andre for hvordan de er mot meg, men heller se på hvordan jeg selv er og hva slags signaler jeg sender ut i møte med akkurat den personen. Utrolig lærerikt!

Det er vel ikke dermed sagt at jeg heretter vil være bevisst på dette hele tiden, men om jeg har det med meg i blant vil dette være en flott forbedring.

 

 

Å møte meg sjøl i døra

Posted on: April 30th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Av Monica Gangi

Under vårt forrige møte fikk jeg en overraskende innsikt. I møte med andre mennesker har jeg aldri tenkt noe over hvordan jeg er. Det har bare vært synlig for meg hvordan den jeg har møtt er.
Enten en hyggelig venninne, en person jeg tror at ikke liker meg, en dame som vet alt så mye bedre enn meg og så videre.

Mine holdninger og følelser har utrolig stor betydning i møte med andre mennesker. Det nytter ikke legge skylden på andre om jeg blir uforlikt – altså gi den jeg møter skylden for at vi ikke kommer overens. Ansvaret er like mye mitt som motparten sitt. Jeg blir  minnet om det gamle ordtaket: “Smil til verden, og verden smiler tilbake.” Jeg vil si møt andre med et åpent sinn, og du vil bli møtt med åpenhet tilbake.

Det som har blitt veldig klart for meg nå etter denne uken, er at jeg alltid påvirker mine møter med den jeg er. Altså – jeg kan ikke legge noen skyld på andre for hvordan de er mot meg, men heller se på hvordan jeg selv er og hva slags signaler jeg sender ut i møte med akkurat den personen. Utrolig lærerikt!

Det er vel ikke dermed sagt at jeg heretter vil være bevisst på dette hele tiden, men om jeg har det med meg i blant vil dette være en flott forbedring.

 

 

Mindfulness er Heartfulness

Posted on: April 15th, 2013 by Dharma Mountain

 

Mindfulness är heartfulness

 

heartfulness

Det kinesiska tecknet för meditation och hjärta är
samma, exakt översatt betyder det ” I hjärtat
nu”.

Hjärtat är fundamentet i träningen i mindfulness.
Med attityderna vänlighet och kärleksfullhet gentemot
oss själva och våra inre upplevelser vattnar vi
kärlek och medkänsla.
Ur det kan kvaliteer som medkänsla och en djupare
förståelse blomma.

När vi vänder detta inåt mot oss själva
är det ganska naturligt att vår lyhördhet blir
mer finstämd, att vi vågar och vill lyssna på oss
själva, vår kropp, vågar stanna upp mer och mer.
Det är som om tilliten till vänlighet och kärlek
får drivet, sinnets tankesnurr att stanna upp lite så vi
kan vara mer i den enda tid som finns. NU.

Som en naturlig respons kommer fler blommor i form av tillit,
glädje och tacksamhet. Tillit till vår kropp, tillit att
våga stanna kvar i kroppen, tillit till livet, tillit till
något som är större än oss själva.
Vi bottnar mer i oss själva och får en djupare och
klarare klangbotten.

 

blomma

 

Extending the reach of our own heart
lets us live in the world
in ways that embody greater wisdom and compassion,
lovingkindness equanimity, and ultimately,
the joy inherent in being alive.

Jon Kabit Zinn

 

Mindfulness er Heartfulness

Posted on: April 15th, 2013 by Dharma Mountain

 

Mindfulness är heartfulness

 

heartfulness

Det kinesiska tecknet för meditation och hjärta är
samma, exakt översatt betyder det ” I hjärtat
nu”.

Hjärtat är fundamentet i träningen i mindfulness.
Med attityderna vänlighet och kärleksfullhet gentemot
oss själva och våra inre upplevelser vattnar vi
kärlek och medkänsla.
Ur det kan kvaliteer som medkänsla och en djupare
förståelse blomma.

När vi vänder detta inåt mot oss själva
är det ganska naturligt att vår lyhördhet blir
mer finstämd, att vi vågar och vill lyssna på oss
själva, vår kropp, vågar stanna upp mer och mer.
Det är som om tilliten till vänlighet och kärlek
får drivet, sinnets tankesnurr att stanna upp lite så vi
kan vara mer i den enda tid som finns. NU.

Som en naturlig respons kommer fler blommor i form av tillit,
glädje och tacksamhet. Tillit till vår kropp, tillit att
våga stanna kvar i kroppen, tillit till livet, tillit till
något som är större än oss själva.
Vi bottnar mer i oss själva och får en djupare och
klarare klangbotten.

 

blomma

 

Extending the reach of our own heart
lets us live in the world
in ways that embody greater wisdom and compassion,
lovingkindness equanimity, and ultimately,
the joy inherent in being alive.

Jon Kabit Zinn

 

Levende mindfulness – en invitasjon til leserne

Posted on: April 13th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Levende mindfulness

Av Dharma Mountain

Våre tre deltagere er nå i sin fjerde uke av 8 ukers programmet i Mindfulness, MBSR.

Når man tar mindfulness inn i sin hverdag, inn i sitt hjem, inn i sin livssituasjon, inn i sine relasjoner – så skjer det noe. Våre deltagere er nå godt i gang med øvelsene som hører til 8 ukers programmet – som integreres i hver enkelts hverdag og livssituasjon. Og – hver enkelt gjør sine unike erfaringer.

Kanskje har du fulgt våre deltagere gjennom disse første ukene? Kanskje har du lest Katarina Lundblads ukentlige kommentarer til deltagernes erfaringer så langt? Og – deltagernes personlige innlegg.

Bloggen kom til som følge av vårt ønske om å dele vår erfaring med meditasjon og mindfulness – dele hvordan mindfulness kan integreres i hverdagen. Dette er en levende prosess. Derfor inviterer Dharma Mountain alle lesere til å delta i å skape en aktiv blogg – gjennom å skrive kommentarer og å stille spørsmål til deltagerne og Katarina Lundblad.

Kanskje har du gjort dine egne erfaringer gjennom å følge våre deltageres erfaringer, eller kanskje du har verdifulle erfaringer med mindfulness fra ditt eget liv som du kan tenke deg å dele med andre lesere. Skriv gjerne en kommentar til blogginnleggene og del med oss!

Sammen skaper vi denne reisen.

 

Levende mindfulness – en invitasjon til leserne

Posted on: April 13th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Levende mindfulness

Av Dharma Mountain

Våre tre deltagere er nå i sin fjerde uke av 8 ukers programmet i Mindfulness, MBSR.

Når man tar mindfulness inn i sin hverdag, inn i sitt hjem, inn i sin livssituasjon, inn i sine relasjoner – så skjer det noe. Våre deltagere er nå godt i gang med øvelsene som hører til 8 ukers programmet – som integreres i hver enkelts hverdag og livssituasjon. Og – hver enkelt gjør sine unike erfaringer.

Kanskje har du fulgt våre deltagere gjennom disse første ukene? Kanskje har du lest Katarina Lundblads ukentlige kommentarer til deltagernes erfaringer så langt? Og – deltagernes personlige innlegg.

Bloggen kom til som følge av vårt ønske om å dele vår erfaring med meditasjon og mindfulness – dele hvordan mindfulness kan integreres i hverdagen. Dette er en levende prosess. Derfor inviterer Dharma Mountain alle lesere til å delta i å skape en aktiv blogg – gjennom å skrive kommentarer og å stille spørsmål til deltagerne og Katarina Lundblad.

Kanskje har du gjort dine egne erfaringer gjennom å følge våre deltageres erfaringer, eller kanskje du har verdifulle erfaringer med mindfulness fra ditt eget liv som du kan tenke deg å dele med andre lesere. Skriv gjerne en kommentar til blogginnleggene og del med oss!

Sammen skaper vi denne reisen.

 

Veke 2 – Å vera tilstade eller ikkje tilstade – det er spørsmålet

Posted on: March 29th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Kor er eg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Kanskje oppdaga me at med å øve oss på å bli meir tilstede, så såg me heller kor lite me var det i liva våre? Kanskje prøvde me å endre på noko me ikkje likte, eller kanskje lot me det vera som det var? Kanskje hadde me augneblink innimellom, der noko var annleis og me kjente på akkurat det som var der?

«Frå fyrste dag merka eg at dette var noko spesielt. Det handler jo mykje om pusten og å være tilstade med det eg driver med. Eg merkar også kor lite tilstade eg kan vera, eg gjer ein ting og tenker på ein annan» – Hans Dhama

Det har vore ei veka med mange augeblikk som kom og gjekk, dei me såg og dei me ikkje ville sjå, og dei som kom som gåver.

For at me skal lande litt til denne timen så ber Katarina oss om å kjenna på sittestillinga vår, ta kontakt med beina våre og kjenne at me sit på stolen. Ho ber oss bevege overkroppen sakte, sakte frå side til side. Ikkje berre skuldrane, men kjenne at bevegelsen kjem heilt i frå nedre del av ryggen. Så ber ho oss om å gjere same bevegelsen fram og tilbake. Heile tida berre registrera endringar og fornemmelsar i kroppen, fysisk eller emosjonelt.

«Kan du kjenne fjellet i deg?» spør Katarina medan me sitt. Fjellet som er både stødig, mjukt og kraftfullt. Fjellet som vi har med oss heile tida, inni oss.

IMG_5451-1_resize

«Korleis har dykk det etter denne første veka?»

Katarina spør.

Monica Gangi nemner på at ho er svært trøytt. Katarina ber ho om å kjenne på kor i kroppe ho er trøytt. Og deretter å legge hendene på den staden. Med å rette fokus på denne måten mot den delen av hennar kropp som opplever trøyttleiken så gjer ein støtte gjennom berøringa og varmen frå hendene. Katarina snakker også om at det er to måtar å vere trøytt på. Den eine at ein er trøytt fysisk. Den andre at ein er meir mentalt trøytt, noko som kan gje ei kjensle av og vera i ei boble. Monica Gangi kjenner at med å gje merksemd til kroppen på denne måten så forsvinn litt av den trøyttleiken.

Ellers i løpet av veka som har gått har ho kjent at kvardagen hennar er noko kaotisk og travel utan at det eigentleg er nokon grunn til det.

“Det er litt vanskelig å vere Mindful når eg et, og iallfall å vere i stillheit når eg har familien rundt meg. Eg opplever også at eg har det så fryktelig travelt, at eg må skunde meg å ete sjølv om eg ikkje nødvendigvis har dårlig tid” – Monica Gangi

DSC_9207-1_resize DSC_9208-1_resize DSC_9209-1_resize

Det som er viktig er å sjå at det er ein tanke eller idè som ligg bak, seier Katarina. Ver nysgjerrig på tanken, sjå at det er mogleg å velja annleis. Ikkje bruk tid på kva tankar ein forsvann i, berre kom tilbake og sjå at det er som det er.

Det har vore generelt motstand i gruppa mot og gjere dei forskjellige øvelsane. Når tanken om og gjere ein bodyscan eller ete eit måltid i stillheit kom, så kom tankane fort med unnskyldningar eller distraksjonar.

“No er eg for trøtt til å øve meg på tilstedeværelse”, “No vil eg heller lesa denne boka”, “No passer det betre med en film”, «Eg må nett sjekke Facebook først», “Nei no vart det visst leggetid”.

Mange andre ting vart brått veldig viktige, fordi uro, smerter, stress eller liknande gjorde det vanskeleg og vere i nuet og i kroppen, og for å unngå å kjenne på det så var det lettare å forsvinne inn i noko anna. Masse motstand var ein av fylgjesvenene denne første veka.

«Eg ville berre gjera alt anna enn det eg skulle gjera. Det var berre nei, nei, nei. Som ein trassig liten unge» – Ann Kristin Pracheeta

Å sjå den motstanden er også å vere tilstede.

Å vere ein observatør utan å dømme uansett kva ein møter.

Sjølv om me gjerne ikkje fekk gjort alle øvelsane så ofte som me skulle så er mindfulness likevel blitt ein del av kvardagen til oss alle tre. Den har fått sin plass.

Mindfulness er eit ord som dukkar opp i tankane når me er heilt andre stader enn her og no – når me strevar etter å vera noko, endra noko, fikse noko. Det er som om ordet mindfulness nullstiller noko i oss og me blir dratt inn augneblikket der noko spør «Kor er eg akkurat no?».

 

IMG_0853-1_resize

«Eg var på veg til butikken, og i tankane mine var eg allerede der sjølv om eg enno ikkje hadde reist heimefrå ein gong. I det eg hadde låst ytterdøra og gått ned trappa så ser eg mot bilen. Og akkurat då traff eit snøfnugg meg på auga. Då var eg der eg var.» – Ann Kristin Pracheeta

 

 

Heimeleksa

I løpet av den neste veke er ei av oppgåvene og leggja merke til behagelege opplevelsar. Er me medviten om dei behagelege kjenslene i det dei kjem? Korleis kjennes det i kroppen? Kva kjensler vekkjer det? Me får eit skjema der me skal notere desse.

Vi skal også 6 gonger i løpet av dagen kjenne etter sittestillinga vår; ikkje endra den men observera den.

Me skal fortsette med bodyscan 6 gonger i veka, eit mindfull måltid og gjere den kvardagslige tingen vi har valgt ut ein gong for dagen.

 

130223_NO_Sujan_119_resize 130223_NO_Sujan_122_resize
Reisa i oss sjølv går vidare. Og djupare.

 

Veke 2 – Å vera tilstade eller ikkje tilstade – det er spørsmålet

Posted on: March 29th, 2013 by Dharma Mountain No Comments

Kor er eg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Kanskje oppdaga me at med å øve oss på å bli meir tilstede, så såg me heller kor lite me var det i liva våre? Kanskje prøvde me å endre på noko me ikkje likte, eller kanskje lot me det vera som det var? Kanskje hadde me augneblink innimellom, der noko var annleis og me kjente på akkurat det som var der?

«Frå fyrste dag merka eg at dette var noko spesielt. Det handler jo mykje om pusten og å være tilstade med det eg driver med. Eg merkar også kor lite tilstade eg kan vera, eg gjer ein ting og tenker på ein annan» – Hans Dhama

Det har vore ei veka med mange augeblikk som kom og gjekk, dei me såg og dei me ikkje ville sjå, og dei som kom som gåver.

For at me skal lande litt til denne timen så ber Katarina oss om å kjenna på sittestillinga vår, ta kontakt med beina våre og kjenne at me sit på stolen. Ho ber oss bevege overkroppen sakte, sakte frå side til side. Ikkje berre skuldrane, men kjenne at bevegelsen kjem heilt i frå nedre del av ryggen. Så ber ho oss om å gjere same bevegelsen fram og tilbake. Heile tida berre registrera endringar og fornemmelsar i kroppen, fysisk eller emosjonelt.

«Kan du kjenne fjellet i deg?» spør Katarina medan me sitt. Fjellet som er både stødig, mjukt og kraftfullt. Fjellet som vi har med oss heile tida, inni oss.

IMG_5451-1_resize

«Korleis har dykk det etter denne første veka?»

Katarina spør.

Monica Gangi nemner på at ho er svært trøytt. Katarina ber ho om å kjenne på kor i kroppe ho er trøytt. Og deretter å legge hendene på den staden. Med å rette fokus på denne måten mot den delen av hennar kropp som opplever trøyttleiken så gjer ein støtte gjennom berøringa og varmen frå hendene. Katarina snakker også om at det er to måtar å vere trøytt på. Den eine at ein er trøytt fysisk. Den andre at ein er meir mentalt trøytt, noko som kan gje ei kjensle av og vera i ei boble. Monica Gangi kjenner at med å gje merksemd til kroppen på denne måten så forsvinn litt av den trøyttleiken.

Ellers i løpet av veka som har gått har ho kjent at kvardagen hennar er noko kaotisk og travel utan at det eigentleg er nokon grunn til det.

“Det er litt vanskelig å vere Mindful når eg et, og iallfall å vere i stillheit når eg har familien rundt meg. Eg opplever også at eg har det så fryktelig travelt, at eg må skunde meg å ete sjølv om eg ikkje nødvendigvis har dårlig tid” – Monica Gangi

DSC_9207-1_resize DSC_9208-1_resize DSC_9209-1_resize

Det som er viktig er å sjå at det er ein tanke eller idè som ligg bak, seier Katarina. Ver nysgjerrig på tanken, sjå at det er mogleg å velja annleis. Ikkje bruk tid på kva tankar ein forsvann i, berre kom tilbake og sjå at det er som det er.

Det har vore generelt motstand i gruppa mot og gjere dei forskjellige øvelsane. Når tanken om og gjere ein bodyscan eller ete eit måltid i stillheit kom, så kom tankane fort med unnskyldningar eller distraksjonar.

“No er eg for trøtt til å øve meg på tilstedeværelse”, “No vil eg heller lesa denne boka”, “No passer det betre med en film”, «Eg må nett sjekke Facebook først», “Nei no vart det visst leggetid”.

Mange andre ting vart brått veldig viktige, fordi uro, smerter, stress eller liknande gjorde det vanskeleg og vere i nuet og i kroppen, og for å unngå å kjenne på det så var det lettare å forsvinne inn i noko anna. Masse motstand var ein av fylgjesvenene denne første veka.

«Eg ville berre gjera alt anna enn det eg skulle gjera. Det var berre nei, nei, nei. Som ein trassig liten unge» – Ann Kristin Pracheeta

Å sjå den motstanden er også å vere tilstede.

Å vere ein observatør utan å dømme uansett kva ein møter.

Sjølv om me gjerne ikkje fekk gjort alle øvelsane så ofte som me skulle så er mindfulness likevel blitt ein del av kvardagen til oss alle tre. Den har fått sin plass.

Mindfulness er eit ord som dukkar opp i tankane når me er heilt andre stader enn her og no – når me strevar etter å vera noko, endra noko, fikse noko. Det er som om ordet mindfulness nullstiller noko i oss og me blir dratt inn augneblikket der noko spør «Kor er eg akkurat no?».

 

IMG_0853-1_resize

«Eg var på veg til butikken, og i tankane mine var eg allerede der sjølv om eg enno ikkje hadde reist heimefrå ein gong. I det eg hadde låst ytterdøra og gått ned trappa så ser eg mot bilen. Og akkurat då traff eit snøfnugg meg på auga. Då var eg der eg var.» – Ann Kristin Pracheeta

 

 

Heimeleksa

I løpet av den neste veke er ei av oppgåvene og leggja merke til behagelege opplevelsar. Er me medviten om dei behagelege kjenslene i det dei kjem? Korleis kjennes det i kroppen? Kva kjensler vekkjer det? Me får eit skjema der me skal notere desse.

Vi skal også 6 gonger i løpet av dagen kjenne etter sittestillinga vår; ikkje endra den men observera den.

Me skal fortsette med bodyscan 6 gonger i veka, eit mindfull måltid og gjere den kvardagslige tingen vi har valgt ut ein gong for dagen.

 

130223_NO_Sujan_119_resize 130223_NO_Sujan_122_resize
Reisa i oss sjølv går vidare. Og djupare.

 

Stanna kvar i ankaret pusten

Posted on: March 26th, 2013 by Dharma Mountain

Tankar är normalt, träningen är bara att inte följa med dem

Av Katarina Lundblad

Om jag lägger en groda i handen så kommer den att hoppa, förr eller senare. Oavsett hur många gånger du lägger den i handen så kommer den att hoppa. Grodor hoppar.

Våra tankar hoppar också. De går till framtiden eller till dåtiden. Det är normalt att tankar hoppar.

I mindfulness tränar vi att komma tillbaka till vårt ankare andningen – vänligt och bestämt, igen och igen. Vi låter tankarna hoppa vart de vill, när och vart de vill. Vi sitter kvar i oss själva, i vårt hus och observerar dem.

Igen och igen.

 

Stanna kvar i ankaret pusten

Posted on: March 26th, 2013 by Dharma Mountain

Tankar är normalt, träningen är bara att inte följa med dem

Av Katarina Lundblad

Om jag lägger en groda i handen så kommer den att hoppa, förr eller senare. Oavsett hur många gånger du lägger den i handen så kommer den att hoppa. Grodor hoppar.

Våra tankar hoppar också. De går till framtiden eller till dåtiden. Det är normalt att tankar hoppar.

I mindfulness tränar vi att komma tillbaka till vårt ankare andningen – vänligt och bestämt, igen och igen. Vi låter tankarna hoppa vart de vill, när och vart de vill. Vi sitter kvar i oss själva, i vårt hus och observerar dem.

Igen och igen.

 

Nettside Design av Akatombo