Author Archive

A mindful touch

Posted on: September 9th, 2013 by Pracheeta Fjellby

Massage course with Bansi

by Pracheeta

My ability to stay present in the touch, in the hands and fingers made the whole difference while giving the massage. If I became unaware and lost focus and contact with my hands, I could feel that the quality of the touch changed.

I tried to catch it and see why it happened. Was I insecure in how I should do it, was I busy looking at the others or did I think about what I was going to do tomorrow. Maybe I did it on autopilot doing it in a way that I would like to receive massage. Or I had a body posture that was uncomfortable for my body.

130805_NO_Sujan_323

When I lost contact with my hands I didn`t actually know what they were doing; the grip could become hard or to loose. Or I was just fumbling around while thinking “I don`t know what to do”. The energy did not flow and it got more staccato. I started to breath more superficial and I felt I got easily tired.

If I was tense or hurting in my body, my awareness would go to my back or knee and not into my hands. Bansi was all the time reminding– “How is your body posture, is this good for you? If not, change it. How is your breathing? Stay connected with your breath!”

130805_NO_Sujan_300

 

 

How you are feeling, the one who is receiving massage also will feel – Bansi

 

 

 

How did I come back to myself?

By stopping when I catched myself being somewhere else then in my hands, and always coming back to my breathing. Remembering what Bansi said in the beginning: “Connect with your core – and massage out from that space”.

130805_NO_Sujan_331130805_NO_Sujan_335

When I was totally present in my body and connected with myself and my breathing, I didn`t think about that I was giving massage. It was just in a flow, it was like diving into my friends` body. I didn`t get tired, rather the other way around. I was filled up.

This was my first massage course, and really an opportunity to practice and integrate meditation in my daily life while learning something new. And to feel the loving atmosphere and support from  Bansi and friends – made it easy to be new.

130805_NO_Sujan_302

Before this course happened a long process of letting go of the old had been going on in me. In this period I repeatedly was confronted with the question of what will happen after the let go of the old and secure…? But the longing to live in harmony with myself was too strong and a process of transformation had been ignited looong ago and moving on independently of the “old me”. At a point I experienced an opening for something new.

The course happened and the sharing of knowledge was flowering unobstructed, a growing feeling of abundance, fullness came. The room with all the participants was filled with presence, relaxation, everyones energy was shining….the new was really happening…I could see it reflected in them

– Bansi

A mindful touch

Posted on: September 9th, 2013 by Pracheeta Fjellby

Massage course with Bansi

by Pracheeta

My ability to stay present in the touch, in the hands and fingers made the whole difference while giving the massage. If I became unaware and lost focus and contact with my hands, I could feel that the quality of the touch changed.

I tried to catch it and see why it happened. Was I insecure in how I should do it, was I busy looking at the others or did I think about what I was going to do tomorrow. Maybe I did it on autopilot doing it in a way that I would like to receive massage. Or I had a body posture that was uncomfortable for my body.

130805_NO_Sujan_323

When I lost contact with my hands I didn`t actually know what they were doing; the grip could become hard or to loose. Or I was just fumbling around while thinking “I don`t know what to do”. The energy did not flow and it got more staccato. I started to breath more superficial and I felt I got easily tired.

If I was tense or hurting in my body, my awareness would go to my back or knee and not into my hands. Bansi was all the time reminding– “How is your body posture, is this good for you? If not, change it. How is your breathing? Stay connected with your breath!”

130805_NO_Sujan_300

 

 

How you are feeling, the one who is receiving massage also will feel – Bansi

 

 

 

How did I come back to myself?

By stopping when I catched myself being somewhere else then in my hands, and always coming back to my breathing. Remembering what Bansi said in the beginning: “Connect with your core – and massage out from that space”.

130805_NO_Sujan_331130805_NO_Sujan_335

When I was totally present in my body and connected with myself and my breathing, I didn`t think about that I was giving massage. It was just in a flow, it was like diving into my friends` body. I didn`t get tired, rather the other way around. I was filled up.

This was my first massage course, and really an opportunity to practice and integrate meditation in my daily life while learning something new. And to feel the loving atmosphere and support from  Bansi and friends – made it easy to be new.

130805_NO_Sujan_302

Before this course happened a long process of letting go of the old had been going on in me. In this period I repeatedly was confronted with the question of what will happen after the let go of the old and secure…? But the longing to live in harmony with myself was too strong and a process of transformation had been ignited looong ago and moving on independently of the “old me”. At a point I experienced an opening for something new.

The course happened and the sharing of knowledge was flowering unobstructed, a growing feeling of abundance, fullness came. The room with all the participants was filled with presence, relaxation, everyones energy was shining….the new was really happening…I could see it reflected in them

– Bansi

Veke 8 – Siste møtet

Posted on: May 10th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

 

Dei åtte vekene er over.

Er vi ferdig no? Er det slutt?

Ingenting er ferdig eller over.

Me fortset vidare med det me har lært, i kvardagen vår. I liva våre der me er. Framleis vera nyfiken og utforska oss sjølv. Framleis øva på å møta oss sjølve med venligheit, openheit og kjærleik.

Sei ja til deg sjølv

Me tek kontakt med fjellet vårt, pusten vår, kroppen vår. Om det er aktivitet, bevegelse inni oss så lar me alt vere som det er slik at me kan sitta i heile huset vårt. Me tek kontakt med ein del av kroppen vår, ei utmattande kjensle, noko vi har vurdert eller syns noko om. Me gjev total openheit til alt som er. Ved å sjå det og puste gjennom det så lar vi det bli skylt ut av oss. Berre observer det.

 

120717_Norway_044

 

Vera fokusert og open.

«Sjå for deg at du sit på ein stein midt i ein virvelvind. Du ser det men du lar det vere i fred. Du går ikkje inn i den» – Katarina

Me seier ja til oss sjølv.

Katarina les eit dikt til oss medan me sit i huset vårt.

 

The guesthouse

The Guest House

This being human is a guest house.

Every morning a new arrival.

A joy, a depression, a meanness,

some momentary awareness comes

as an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!

Even if they are a crowd of sorrows,

who violently sweep your house

empty of its furniture,

still, treat each guest honorably.

He may be clearing you out

for some new delight.

The dark thought, the shame, the malice.

meet them at the door laughing and invite them in.

Be grateful for whatever comes.

because each has been sent

as a guide from beyond.

Rumi

Kjærleiks-brev til oss sjølv

Katarina ber oss ta kontakt med pusten og med hjarta. Me sit ei stund og kjenner etter korleis me har det. Fysisk, emosjonelt – me gjev plass til det som er, tillater det, opnar oss for det som er. Synker djupare inn i brystkassa og når me kjenner oss klar skal me skrive eit kjærleiks- brev til oss sjølv. Me skal ikkje tenke på kva me skriv, berre skrive spontant frå hjarta utan å lyfte pennen frå papiret.

Det er stille ei stund, berre lyden av penn mot papir.

Og etterpå, når me var ferdig kunne me velje det sterkaste, det viktigaste me skreiv og sei det høgt slik at alle høyrte det. Om me ville.

Kvifor er det så vanskeleg å sei fine ting om oss sjølv?

Først vart me lattermilde, forlegne, flaue over å berre tenke på at me skulle sei fine ting om oss sjølv. Og så ei kjensla av at det er eit slags tabu.

Monika Gangi og eg valgte å sei ein setning av det me hadde skrive, og det var faktisk den same.

«Eg er vakker».

beauty is a whisper-3

Kvar vår gong så sa me det høgt til oss sjølv, fleire gonger etter kvarandre. Monika Gangi fyrst. Kor vanskeleg det er å ta imot fine ord. Etter kvart som det blei sagt fleire gonger, så var det som om orda endra seg. Dei byrja å synke inn. At det faktisk kunne vera sant. Orda vart mjukare.

«Der var vanskeleg å seia det høgt så andre skulle høyre det, så derfor gjorde eg det» – Ann Kristin Pracheeta

Breva gav me til kvarandre, den personen skal ikkje lese det men ta vare på det. Og om eit halvår skal me sende dei tilbake til kvarandre og få lese våre eigne brev igjen.

Og med dette avsluttar me dette møtet vårt.

Nesten.

Er dette verkeleg siste møtet vårt?

Dei har gitt oss så mykje, kanskje meir enn me er klar over. Så me bestemte i lag at me ville sjåast igjen på denne måten. Katarina, Monika Gangi, Hans Dhama og meg; Ann Kristin Pracheeta. Om eit par månader og høyre korleis det har gått på denne reisa djupare i oss sjølv.

Me takkar oss sjølv, og kvarandre for alt me har fått,  alt me har gitt og alt me har vist.

 

Takk til oss!

Takk til oss.

Veke 8 – Siste møtet

Posted on: May 10th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

 

Dei åtte vekene er over.

Er vi ferdig no? Er det slutt?

Ingenting er ferdig eller over.

Me fortset vidare med det me har lært, i kvardagen vår. I liva våre der me er. Framleis vera nyfiken og utforska oss sjølv. Framleis øva på å møta oss sjølve med venligheit, openheit og kjærleik.

Sei ja til deg sjølv

Me tek kontakt med fjellet vårt, pusten vår, kroppen vår. Om det er aktivitet, bevegelse inni oss så lar me alt vere som det er slik at me kan sitta i heile huset vårt. Me tek kontakt med ein del av kroppen vår, ei utmattande kjensle, noko vi har vurdert eller syns noko om. Me gjev total openheit til alt som er. Ved å sjå det og puste gjennom det så lar vi det bli skylt ut av oss. Berre observer det.

 

120717_Norway_044

 

Vera fokusert og open.

«Sjå for deg at du sit på ein stein midt i ein virvelvind. Du ser det men du lar det vere i fred. Du går ikkje inn i den» – Katarina

Me seier ja til oss sjølv.

Katarina les eit dikt til oss medan me sit i huset vårt.

 

The guesthouse

The Guest House

This being human is a guest house.

Every morning a new arrival.

A joy, a depression, a meanness,

some momentary awareness comes

as an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!

Even if they are a crowd of sorrows,

who violently sweep your house

empty of its furniture,

still, treat each guest honorably.

He may be clearing you out

for some new delight.

The dark thought, the shame, the malice.

meet them at the door laughing and invite them in.

Be grateful for whatever comes.

because each has been sent

as a guide from beyond.

Rumi

Kjærleiks-brev til oss sjølv

Katarina ber oss ta kontakt med pusten og med hjarta. Me sit ei stund og kjenner etter korleis me har det. Fysisk, emosjonelt – me gjev plass til det som er, tillater det, opnar oss for det som er. Synker djupare inn i brystkassa og når me kjenner oss klar skal me skrive eit kjærleiks- brev til oss sjølv. Me skal ikkje tenke på kva me skriv, berre skrive spontant frå hjarta utan å lyfte pennen frå papiret.

Det er stille ei stund, berre lyden av penn mot papir.

Og etterpå, når me var ferdig kunne me velje det sterkaste, det viktigaste me skreiv og sei det høgt slik at alle høyrte det. Om me ville.

Kvifor er det så vanskeleg å sei fine ting om oss sjølv?

Først vart me lattermilde, forlegne, flaue over å berre tenke på at me skulle sei fine ting om oss sjølv. Og så ei kjensla av at det er eit slags tabu.

Monika Gangi og eg valgte å sei ein setning av det me hadde skrive, og det var faktisk den same.

«Eg er vakker».

beauty is a whisper-3

Kvar vår gong så sa me det høgt til oss sjølv, fleire gonger etter kvarandre. Monika Gangi fyrst. Kor vanskeleg det er å ta imot fine ord. Etter kvart som det blei sagt fleire gonger, så var det som om orda endra seg. Dei byrja å synke inn. At det faktisk kunne vera sant. Orda vart mjukare.

«Der var vanskeleg å seia det høgt så andre skulle høyre det, så derfor gjorde eg det» – Ann Kristin Pracheeta

Breva gav me til kvarandre, den personen skal ikkje lese det men ta vare på det. Og om eit halvår skal me sende dei tilbake til kvarandre og få lese våre eigne brev igjen.

Og med dette avsluttar me dette møtet vårt.

Nesten.

Er dette verkeleg siste møtet vårt?

Dei har gitt oss så mykje, kanskje meir enn me er klar over. Så me bestemte i lag at me ville sjåast igjen på denne måten. Katarina, Monika Gangi, Hans Dhama og meg; Ann Kristin Pracheeta. Om eit par månader og høyre korleis det har gått på denne reisa djupare i oss sjølv.

Me takkar oss sjølv, og kvarandre for alt me har fått,  alt me har gitt og alt me har vist.

 

Takk til oss!

Takk til oss.

Vart du än går, är du där – Jon Kabat Zinn

Posted on: May 5th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Inbjudan denna veckan är att pröva att hitta hem inuti sig själv och stanna med sig själv trots yttre omständigheter. Ibland är vi en miljö som är mer utmanande; kanske i en tunnelbana, på ett flyg eller är vi på retreat och känner oss kanske störda av någon annans inre stress,andning eller matvanor.

 

090701_291
Var då stark och gå in i din egen kropp;
där har du fast mark under fötterna.
Betänk detta noga.
Ge dig inte av någonannanstans.
Så säger Kabir;
Kasta bort alla tankar på inbillade ting och stå fast i det du är.
Kabir

 

Väldigt ofta har man “sin egen plats” i lunchrummet på en arbetsplats och alla vet om det. Många kanske känner igen sig att när man är på kurs så får alla jättesnabbt en plats och det kan krävas lite mod att på “ta” en ny plats.
Jag var på en retreat med Jon Kabat Zinn och det var flera hundra personer där. Första morgonen hade de flesta tagit “sin plats”. Jag också. Jag satt på exakt samma plats i 9 dagar, mitt framför honom.

Jag kan alltså vara likadan, ganska mycket så. Alla som har varit på Dharma Mountain när det är retreat har säkert sett mig sitta vid en alldeles speciell plats vid elden. Say no more.

Vi behöver ju inte ändra för sakens skull men vi kan träna oss att ibland rucka lite på våra vanor – med ett stilla inre leende. Det kan vara spännande, kul och kanske en smula utmanande.

Är du redo för att bli överraskad?!

 

110507_Norway_075-2

Gå inte ut ur huset för att titta på blommor,
min vän, bespara dig det besväret.
Inom din egen kropp finns blommor.
Varje blomma har tusen kronblad.
Det är en bra plats att slå sig ned på.
När du sitter i centrum anar du skönheten,
inom kroppen och utom den.
Kabir

 

 

När jag växte upp hade alla i familjen sina bestämda platser. Inget tvång men det var bara så. En kväll när jag och min far och åt – då hade min mor varit död i några år och min syster var inte där – kom jag plötsligt på att vi sitter ju på samma plats vid köksbordet som när jag var liten. Vi bytte platser regelbundet efter det och det blev som ett roligt experiment att rucka på gamla vanor och inte minst se köket ur olika persepktiv.

Forskning visar att genom träning i mindfulness så kan vi “bygga nya spår” i hjärnan som bla vidgar våra perspektiv på oss själva, andra och livet. Nyfikenhet är en stark komponent som ger lust att experimentera och upptäcka det nya. Vi går lätt på autopilot för det är enklast, vi är vana, vägen är bred, upplyst och bekant.
Att medvetet göra annorlunda, prova nytt ger oss nya perspektiv och kanske upptäcka att en gammal vana inte är där längre.

Låt oss rikta blicken inåt, vi skall då upptäcka stora områden,som ännu är outforskade; låt oss beresa dem och bli kunniga i den geografi vi har oss närmast.
Henry Thoreau

I mindfulness träningen utmanar och utforskar vi våra attachments – till vad det än nu må vara; stillhet, pengar, kunskap eller platser att sitta på. Attachments – fasthållande vid det som är bra eller dåligt är fortfarande ett fasthållande, ett klängande som stänger dörren till vårt hus. Gör oss rädda, försiktiga och beräknande. Same, same.

 

110514_Norway_460

Det tunga är roten till det lätta.
Det orörda är källan till all rörelse.
Så färdas mästaren hela dagen
utan att lämna hemmet.
Hur strålande utsikten än är
dröjer han fridfullt i sig själv.
Varför skulle landets härskare
flänga runt som en tok?
Om du låter dig drivas hit och dit
förlorar du kontakten med dina rötter.
Om du låter rastlösheten driva dig
förlorar du vetskapen om vem du är.

Lao-Tzu

Vart du än går, är du där – Jon Kabat Zinn

Posted on: May 5th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Inbjudan denna veckan är att pröva att hitta hem inuti sig själv och stanna med sig själv trots yttre omständigheter. Ibland är vi en miljö som är mer utmanande; kanske i en tunnelbana, på ett flyg eller är vi på retreat och känner oss kanske störda av någon annans inre stress,andning eller matvanor.

 

090701_291
Var då stark och gå in i din egen kropp;
där har du fast mark under fötterna.
Betänk detta noga.
Ge dig inte av någonannanstans.
Så säger Kabir;
Kasta bort alla tankar på inbillade ting och stå fast i det du är.
Kabir

 

Väldigt ofta har man “sin egen plats” i lunchrummet på en arbetsplats och alla vet om det. Många kanske känner igen sig att när man är på kurs så får alla jättesnabbt en plats och det kan krävas lite mod att på “ta” en ny plats.
Jag var på en retreat med Jon Kabat Zinn och det var flera hundra personer där. Första morgonen hade de flesta tagit “sin plats”. Jag också. Jag satt på exakt samma plats i 9 dagar, mitt framför honom.

Jag kan alltså vara likadan, ganska mycket så. Alla som har varit på Dharma Mountain när det är retreat har säkert sett mig sitta vid en alldeles speciell plats vid elden. Say no more.

Vi behöver ju inte ändra för sakens skull men vi kan träna oss att ibland rucka lite på våra vanor – med ett stilla inre leende. Det kan vara spännande, kul och kanske en smula utmanande.

Är du redo för att bli överraskad?!

 

110507_Norway_075-2

Gå inte ut ur huset för att titta på blommor,
min vän, bespara dig det besväret.
Inom din egen kropp finns blommor.
Varje blomma har tusen kronblad.
Det är en bra plats att slå sig ned på.
När du sitter i centrum anar du skönheten,
inom kroppen och utom den.
Kabir

 

 

När jag växte upp hade alla i familjen sina bestämda platser. Inget tvång men det var bara så. En kväll när jag och min far och åt – då hade min mor varit död i några år och min syster var inte där – kom jag plötsligt på att vi sitter ju på samma plats vid köksbordet som när jag var liten. Vi bytte platser regelbundet efter det och det blev som ett roligt experiment att rucka på gamla vanor och inte minst se köket ur olika persepktiv.

Forskning visar att genom träning i mindfulness så kan vi “bygga nya spår” i hjärnan som bla vidgar våra perspektiv på oss själva, andra och livet. Nyfikenhet är en stark komponent som ger lust att experimentera och upptäcka det nya. Vi går lätt på autopilot för det är enklast, vi är vana, vägen är bred, upplyst och bekant.
Att medvetet göra annorlunda, prova nytt ger oss nya perspektiv och kanske upptäcka att en gammal vana inte är där längre.

Låt oss rikta blicken inåt, vi skall då upptäcka stora områden,som ännu är outforskade; låt oss beresa dem och bli kunniga i den geografi vi har oss närmast.
Henry Thoreau

I mindfulness träningen utmanar och utforskar vi våra attachments – till vad det än nu må vara; stillhet, pengar, kunskap eller platser att sitta på. Attachments – fasthållande vid det som är bra eller dåligt är fortfarande ett fasthållande, ett klängande som stänger dörren till vårt hus. Gör oss rädda, försiktiga och beräknande. Same, same.

 

110514_Norway_460

Det tunga är roten till det lätta.
Det orörda är källan till all rörelse.
Så färdas mästaren hela dagen
utan att lämna hemmet.
Hur strålande utsikten än är
dröjer han fridfullt i sig själv.
Varför skulle landets härskare
flänga runt som en tok?
Om du låter dig drivas hit och dit
förlorar du kontakten med dina rötter.
Om du låter rastlösheten driva dig
förlorar du vetskapen om vem du är.

Lao-Tzu

Veke 7 – Ein ny morgon – ein ny dag – ein ny moglegheit til å fanga augneblinken

Posted on: May 3rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Me byrjar igjen, me landar igjen, me sit igjen.

Ser me med same, gamle augo eller er me nyfiken på oss sjølv?
Me let tankane, uroen, aktiviteten som er i oss få vera der og få gå. Og me gjer framleis ingenting. Det som er, er.
Behageleg? Ubehageleg? Stille eller mykje aktivitet i hovudet? Frå pusten og fjellet inkluderer me alt.

Katarina spør oss korleis har det vore denne veka. Er det noko som er nytt? Har vi gått tilbake til gamle mønster? Har me møtt stress? Har me hatt ubehagelege møter?

Monica Gangi seier at ho føler at ho ikkje har vore tilstade i nokon ting den siste veka. Sonen har vore sjuk så all tid har gått med til han.

Når Katarina spør henne så ser ho etterkvart at skilnaden er stor frå korleis det har vore tidligare i liknaden situasjonar. For ho har faktisk vore klar over at ho ikkje har vore tilstade og ho har kjent at ho har kunna sleppt det heilt; at det er heilt greitt. Før ville ho ha dømt seg sjølv som kor dårlig ho er og sett på alt ho ikkje fekk gjort.

«No har eg berre tenkt at sånn er det no. Eg ser også at et er stor skilnad i korleis eg har forholdt meg til sonen min. Eg har vore mykje roligare på grunn av at dei tinga som har stressa meg tidligare ikkje har stressa meg på same måte. Eg har ikkje blitt lei og irritert over det» –  Monica Gangi

IMG_2581-1

 

Ofte når me tenker at me ikkje er tilstade så er me meir tilstade enn me har tenkt.

«Viss eg trur at noko er som det pleier å vere, så stopper eg opp i den idèen. Eller kva? Det skaper ei kjensle av at eg har ikkje vore tilstade» – Katarina.

Hans Dhama seier også at han har trudd at har ikkje har vore særleg tilstade i kvardagen sin. Men no ser han brått at han er meir tilstade når han hentar ved, når han fyrer i omnen, når han et, når han går tur. Desse daglegdagse tinga.

“Eg er nok mykje meir tilstade i denne kroppen enn eg har tenkt. Det kjennes godt ut, eg får ein klarheit i meg når eg oppdagar at eg er meir tilstade i kroppen” – Hans Dhama

DSC_9669_resize

 

Kor vel me å sette oss når me kjem inn i på eit venterom, ein kafè, eit møtelokale?
Tenkjer me over at det er visse områder av det me ikkje blir tiltrekt av og andre blir me veldig tiltrekt av, og at vi gjerne ut i frå det vel kor me set oss.

Så kvifor har eg satt meg der eg sit no? Er det gamal vane, kanskje det kjennes trygt, eller det var praktisk. Er det favorittplassen? Eller ein tilfeldigheit?
Me set oss ofte på same plass, same side – etter gamle vanar. Visse plasser kan vekke noko i oss, då gjerne på eit ubevisst plan.

«Å kjenne seg heime så mykje eg kan uansett kor eg sit» – Katarina

Katarina ber oss gå til ein stad i det rommet me er i no, der me ikkje vil vere.
Kanskje det kjennes kaldt, me mister energi, mister kontakten med kroppen og opplevinga av ein heil kropp. Eller kanskje me blir yngre, som då me var små? Er det noko me blir bevisst? Nye tankar?

«Det vart ubehageleg når eg gjekk der som ikkje kjentes godt. Eg vart liten igjen, som å stå i skammekroken. Skuldra eg pleier å få vondt i byrja også å bli vond» –Monica Gangi

«Når eg kom til den ubehagelege plassen så oppdaga eg at det var faktisk ikkje så ubehageleg som eg trudde» – Hans Dhama

«Der eg sat fekk eg ei kjensla av å vera ekskludert. Det var ein plass der eg ville ha sete med ryggen til mange og hatt lita oversikt over kva som skjer i rommet elles. Det var ubehageleg» – Ann Kristin Pracheeta

Og så skal me sjå oss rundt etter ein plass me syns betre om, seier Katarina, ein stad som kjennes mest bekvem.
Kva er det som gjer at denne plassen er betre? Korleis kjennes det? Skjer det noko i kroppen? Kva er det med denne plassen me tykkjer om?

«Eg stilte meg midt i rommet og eg kjente det vart betre i kroppen. Eg justerte litt korleis eg stod slik at eg fekk sjå ut glaset og så var det opent på andre sida av meg. Det endra seg i kroppen; eg blei vaksne igjen inni meg og eg kjente eg stod meir stødig på beina» – Monica Gangi

«På den behagelege staden så var det mykje meir lunt og varmt; eg kunne kjenna at den spenninga som eg hadde hatt på den andre staden slapp taket i meg. Her hadde eg betre oversikt over rommet samtidig som eg også fin utsikt ut mot skogen. Her kunne eg sete lenge» – Ann Kristin Pracheeta

«Det vart varmare i kroppen. Frå her hadde eg betre oversikt og eg kunne lettare sjå om det kom andre inn i rommet. Eg kunne også sjå ut på trea, vatnet, fjella – det er noko eg liker godt å sjå på». – Hans Dhama

Dette viser oss kor fort kjensler, fornemmelsar skiftar i kroppen. Og å verta klar over at det ikkje er oss. Når me kjem til eit ukjent lokale, stig på bussen, går inn i ein butikk.

Katarina ber oss ta kontakt med ein del av kroppen vår me ikkje syns noko om, ein del me har skjelt mykje på, oversett eller gløymt – me vender merksemda vår mot ein slik stad i kroppen vår.
Og me møter den med nærvær, venligheit, medkjensla, openheit.

Med pusten.

Med kjærleik.

Ingen ting skal endrast, bli betre, bli meir eller mindre. La det vere rom for alt.

Og me gjev oss sjølv tid.

«Dette gjorde veldig godt. Eg fekk mange gode tankar og det var som om det blei meir plass inn i meg» – Hans Dhama

Eg sjølv kom i kontakt med gråt, noko som eg fyrst haldt igjen. Fordi eg er redd for å bli dømt på ein eller anna måte på grunn av det. Det fekk meg til å tenke på ein dikt eg skreiv for over ti år sidan.

IMG_2537

Ei tåre

Kan ikkje

Vil ikkje

Skal ikkje

Gråta,

For då kan

Dei sjå det.

Må ikkje

Bør ikkje

Tør ikkje

Gråta

For det set

Spor,

Og då kan

Dei sjå det.

Ingen kan

Sjå det.

Ingen får

Sjå det,

For når eg gret

Er eg naken.

Heimeleksa

Eigen trening gjerne utan å bruke cd-ane. Trena i kvardagen; ved stress, behagelege, ubehagelege eller stressa møter. Gå når me går, et når me et, pust når me pustar og sit når me sit.

 

 

Veke 7 – Ein ny morgon – ein ny dag – ein ny moglegheit til å fanga augneblinken

Posted on: May 3rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Me byrjar igjen, me landar igjen, me sit igjen.

Ser me med same, gamle augo eller er me nyfiken på oss sjølv?
Me let tankane, uroen, aktiviteten som er i oss få vera der og få gå. Og me gjer framleis ingenting. Det som er, er.
Behageleg? Ubehageleg? Stille eller mykje aktivitet i hovudet? Frå pusten og fjellet inkluderer me alt.

Katarina spør oss korleis har det vore denne veka. Er det noko som er nytt? Har vi gått tilbake til gamle mønster? Har me møtt stress? Har me hatt ubehagelege møter?

Monica Gangi seier at ho føler at ho ikkje har vore tilstade i nokon ting den siste veka. Sonen har vore sjuk så all tid har gått med til han.

Når Katarina spør henne så ser ho etterkvart at skilnaden er stor frå korleis det har vore tidligare i liknaden situasjonar. For ho har faktisk vore klar over at ho ikkje har vore tilstade og ho har kjent at ho har kunna sleppt det heilt; at det er heilt greitt. Før ville ho ha dømt seg sjølv som kor dårlig ho er og sett på alt ho ikkje fekk gjort.

«No har eg berre tenkt at sånn er det no. Eg ser også at et er stor skilnad i korleis eg har forholdt meg til sonen min. Eg har vore mykje roligare på grunn av at dei tinga som har stressa meg tidligare ikkje har stressa meg på same måte. Eg har ikkje blitt lei og irritert over det» –  Monica Gangi

IMG_2581-1

 

Ofte når me tenker at me ikkje er tilstade så er me meir tilstade enn me har tenkt.

«Viss eg trur at noko er som det pleier å vere, så stopper eg opp i den idèen. Eller kva? Det skaper ei kjensle av at eg har ikkje vore tilstade» – Katarina.

Hans Dhama seier også at han har trudd at har ikkje har vore særleg tilstade i kvardagen sin. Men no ser han brått at han er meir tilstade når han hentar ved, når han fyrer i omnen, når han et, når han går tur. Desse daglegdagse tinga.

“Eg er nok mykje meir tilstade i denne kroppen enn eg har tenkt. Det kjennes godt ut, eg får ein klarheit i meg når eg oppdagar at eg er meir tilstade i kroppen” – Hans Dhama

DSC_9669_resize

 

Kor vel me å sette oss når me kjem inn i på eit venterom, ein kafè, eit møtelokale?
Tenkjer me over at det er visse områder av det me ikkje blir tiltrekt av og andre blir me veldig tiltrekt av, og at vi gjerne ut i frå det vel kor me set oss.

Så kvifor har eg satt meg der eg sit no? Er det gamal vane, kanskje det kjennes trygt, eller det var praktisk. Er det favorittplassen? Eller ein tilfeldigheit?
Me set oss ofte på same plass, same side – etter gamle vanar. Visse plasser kan vekke noko i oss, då gjerne på eit ubevisst plan.

«Å kjenne seg heime så mykje eg kan uansett kor eg sit» – Katarina

Katarina ber oss gå til ein stad i det rommet me er i no, der me ikkje vil vere.
Kanskje det kjennes kaldt, me mister energi, mister kontakten med kroppen og opplevinga av ein heil kropp. Eller kanskje me blir yngre, som då me var små? Er det noko me blir bevisst? Nye tankar?

«Det vart ubehageleg når eg gjekk der som ikkje kjentes godt. Eg vart liten igjen, som å stå i skammekroken. Skuldra eg pleier å få vondt i byrja også å bli vond» –Monica Gangi

«Når eg kom til den ubehagelege plassen så oppdaga eg at det var faktisk ikkje så ubehageleg som eg trudde» – Hans Dhama

«Der eg sat fekk eg ei kjensla av å vera ekskludert. Det var ein plass der eg ville ha sete med ryggen til mange og hatt lita oversikt over kva som skjer i rommet elles. Det var ubehageleg» – Ann Kristin Pracheeta

Og så skal me sjå oss rundt etter ein plass me syns betre om, seier Katarina, ein stad som kjennes mest bekvem.
Kva er det som gjer at denne plassen er betre? Korleis kjennes det? Skjer det noko i kroppen? Kva er det med denne plassen me tykkjer om?

«Eg stilte meg midt i rommet og eg kjente det vart betre i kroppen. Eg justerte litt korleis eg stod slik at eg fekk sjå ut glaset og så var det opent på andre sida av meg. Det endra seg i kroppen; eg blei vaksne igjen inni meg og eg kjente eg stod meir stødig på beina» – Monica Gangi

«På den behagelege staden så var det mykje meir lunt og varmt; eg kunne kjenna at den spenninga som eg hadde hatt på den andre staden slapp taket i meg. Her hadde eg betre oversikt over rommet samtidig som eg også fin utsikt ut mot skogen. Her kunne eg sete lenge» – Ann Kristin Pracheeta

«Det vart varmare i kroppen. Frå her hadde eg betre oversikt og eg kunne lettare sjå om det kom andre inn i rommet. Eg kunne også sjå ut på trea, vatnet, fjella – det er noko eg liker godt å sjå på». – Hans Dhama

Dette viser oss kor fort kjensler, fornemmelsar skiftar i kroppen. Og å verta klar over at det ikkje er oss. Når me kjem til eit ukjent lokale, stig på bussen, går inn i ein butikk.

Katarina ber oss ta kontakt med ein del av kroppen vår me ikkje syns noko om, ein del me har skjelt mykje på, oversett eller gløymt – me vender merksemda vår mot ein slik stad i kroppen vår.
Og me møter den med nærvær, venligheit, medkjensla, openheit.

Med pusten.

Med kjærleik.

Ingen ting skal endrast, bli betre, bli meir eller mindre. La det vere rom for alt.

Og me gjev oss sjølv tid.

«Dette gjorde veldig godt. Eg fekk mange gode tankar og det var som om det blei meir plass inn i meg» – Hans Dhama

Eg sjølv kom i kontakt med gråt, noko som eg fyrst haldt igjen. Fordi eg er redd for å bli dømt på ein eller anna måte på grunn av det. Det fekk meg til å tenke på ein dikt eg skreiv for over ti år sidan.

IMG_2537

Ei tåre

Kan ikkje

Vil ikkje

Skal ikkje

Gråta,

For då kan

Dei sjå det.

Må ikkje

Bør ikkje

Tør ikkje

Gråta

For det set

Spor,

Og då kan

Dei sjå det.

Ingen kan

Sjå det.

Ingen får

Sjå det,

For når eg gret

Er eg naken.

Heimeleksa

Eigen trening gjerne utan å bruke cd-ane. Trena i kvardagen; ved stress, behagelege, ubehagelege eller stressa møter. Gå når me går, et når me et, pust når me pustar og sit når me sit.

 

 

Vad händer i mig när jag möter olika människor?

Posted on: April 28th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Under kursens gång kommer de allra flesta att stöta på olika grader av motstånd. Det är alldeles naturligt. 

För snart 25 år sedan var jag på en dans och meditationskurs på ett retreatställe i Danmark. Jag hade aldrig tidigare varit på en danskurs och miljön var helt ny för mig. Jag kände mig både rädd, i försvar, osäker och stel mest hela tiden.
Kommer ihåg att jag försökte stå så långt bak som jag kunde och synas så lite som möjligt och mest tänkte på den goda maten vi skulle äta eller att det snart var dags att åka hem. På den tiden kunde jag inte uttrycka vad jag kände och kanske lyfte man inte upp detta med tex. motstånd och att det inte är något “fel på” för att vi känner det och hur i så fall möta det. Eller kanske så gjorde man det, men att det var så mycket “fel på mig” att jag inte kunde höra vad ledaren sa. Sista dagen stod jag i duschen – man hade gemensamma stora duschar – tillsammans med en annan man. Han frågade mig: Hur var kursen? Jag svarade ungefär: tja det var inget speciellt, tyckte väl sådär om ledaren, musiken var inte min stil och så något om upplägget av kursen. Mannen svarade: Och du då? och fortsatte duscha,,,,

Det var första gången i mitt liv jag mötte en person som var helt öppen och neutral, som inte dömde eller drog slutsatser eller analyserade.
Jag kommer ihåg ögonblicket exakt. Tack.

I MBSR tränar vi att lyfta upp motståndet, se öppet på det. Känner vi igen det? Hur pratar det? Vad säger det tex om kursen, kursledaren , de andra kursdeltagana, om mig själv? Vad vill de att vi skall eller inte skall göra etc, Hur känns det fysiskt, känslomässigt? Var i kroppen? Hur får det mig att agera, relatera till andra? Bara genom att lyfta fram så många aspekter av motståndet som jag kan får vi lite mer distans till det dvs vi kan observera motståndet istället för att vi är motståndet.
Vi påminner oss om dömande och värderande och att lägga allt på bordet så gott vi kan och inte döma dömandet.
Spännande eller hur? Att bara se det som utspelas sig inombords utan att etiketterar något som bra, dåligt, rätt eller fel.

 

 One thing is virtually certain.
We will get stuck over and over again in the short run no matter what we do or think.
Getting stuck over and over again is nothing other than to practice too,
as long we are willing to see it and work with it through continual letting go,
and through continual kindness towards ourselves.
Jon Kabat Zinn

 

Denna gången tränar vi medvetenhet om olika kommunikationsmönster. Olika människor triggar och speglar olika sidor av oss och ibland reagerar vi med att vara passivt/aggressiva, vi går i strid/fight, vi undviker/flight eller kan vi stanna i oss själva och svara an, respondera. Vi kan nog alla känna igen någon av stilarna som vi har när vi är i obalans och likaså så befriande det känns när vi är integrerade och svarar an med intrigitet. Likaså kanske vi har en erfarenhet hur det känns när någon möter oss med att undvika, börja fightas eller blir ett offer. Vad gör det med oss? Vill vi undvika personen, väcks övergriparen i oss, börjar vi ta hand om. Vi möter ständigt människor; i affären, på fikarasten, på dagis, föräldramöten, när vi är på tur och tom när vi är på retreat finns det någon som får mig att öppna mig och någon som vi slutar oss inför. Ingen brist på träningstillfällen alltså. Vi behöver bara påminna oss om att det som händer i just mig är mitt ansvar att förhålla mig till. Om vi kan hämta hem oss själva innan vi ev kommunicerar med någon blir det förmodligen bättre och mer konstruktivt för alla inblandade inte minst oss själva. Att bli mer medveten och kunna välja hur vi vill svara an reducerar en massa stress för oss själva och alla andra som är involverade.

Inbjudan är att nyfiket, vänligt och öppenhet utforska hur ser våra mönster ut när vi möter andra. Vad är det som sker i oss. Att lära sig stanna kvar i sig själv i ett möte som är obekvämt är kanske inte så lätt med det är berikande för oss för vi har så oerhört mycket större valfrihet . Det innebär inte att vi trycker undan eller inte låtsas om utan att vi med träning blir mer trygga i att stanna kvar i fötterna, underlaget och andningen. Att vi får mer tillit till kroppen och kan låta förnimmelser komma upp och att ha tilliten till att kroppen hanterar dem istället för att autopiloten kopplar på fight/flight responsen. Ibland leder vissa möten till freeze respons som kan vara både obehaglig och skrämmande. Jag är själv väl bekant med denna responsen och det tog mig nästan hela mitt vuxna liv att förstå att det var just en freeze respons och inte att jag är en kylig, stängd icke närvarande person. Ju mer medvetna vi blir så kan vi ta hand om oss själva på ett bra, omfamnande och kärlkesfullt sätt och detta gör även att vi kan ha medkänsla och ökad förståelse för andra som har sina sätt att reagera på.

If a man is crossing a river
And an empty boat collides with his own skiff,
Even though he be a bad-tempered man
He will not become very angry.
But if he sees a man in the boat,
He will shout at him to steer clear.
If the shout is not heard, he will shout again,
And yet again, and begin cursing.
And all because there is somebody in the boat.
Yet if the boat were empty.
He would not be shouting, and not angry.

If you can empty your own boat
Crossing the river of the world,
No one will oppose you,
No one will seek to harm you.

Chuang Tzu

båt

 

 

Vad händer i mig när jag möter olika människor?

Posted on: April 28th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Under kursens gång kommer de allra flesta att stöta på olika grader av motstånd. Det är alldeles naturligt. 

För snart 25 år sedan var jag på en dans och meditationskurs på ett retreatställe i Danmark. Jag hade aldrig tidigare varit på en danskurs och miljön var helt ny för mig. Jag kände mig både rädd, i försvar, osäker och stel mest hela tiden.
Kommer ihåg att jag försökte stå så långt bak som jag kunde och synas så lite som möjligt och mest tänkte på den goda maten vi skulle äta eller att det snart var dags att åka hem. På den tiden kunde jag inte uttrycka vad jag kände och kanske lyfte man inte upp detta med tex. motstånd och att det inte är något “fel på” för att vi känner det och hur i så fall möta det. Eller kanske så gjorde man det, men att det var så mycket “fel på mig” att jag inte kunde höra vad ledaren sa. Sista dagen stod jag i duschen – man hade gemensamma stora duschar – tillsammans med en annan man. Han frågade mig: Hur var kursen? Jag svarade ungefär: tja det var inget speciellt, tyckte väl sådär om ledaren, musiken var inte min stil och så något om upplägget av kursen. Mannen svarade: Och du då? och fortsatte duscha,,,,

Det var första gången i mitt liv jag mötte en person som var helt öppen och neutral, som inte dömde eller drog slutsatser eller analyserade.
Jag kommer ihåg ögonblicket exakt. Tack.

I MBSR tränar vi att lyfta upp motståndet, se öppet på det. Känner vi igen det? Hur pratar det? Vad säger det tex om kursen, kursledaren , de andra kursdeltagana, om mig själv? Vad vill de att vi skall eller inte skall göra etc, Hur känns det fysiskt, känslomässigt? Var i kroppen? Hur får det mig att agera, relatera till andra? Bara genom att lyfta fram så många aspekter av motståndet som jag kan får vi lite mer distans till det dvs vi kan observera motståndet istället för att vi är motståndet.
Vi påminner oss om dömande och värderande och att lägga allt på bordet så gott vi kan och inte döma dömandet.
Spännande eller hur? Att bara se det som utspelas sig inombords utan att etiketterar något som bra, dåligt, rätt eller fel.

 

 One thing is virtually certain.
We will get stuck over and over again in the short run no matter what we do or think.
Getting stuck over and over again is nothing other than to practice too,
as long we are willing to see it and work with it through continual letting go,
and through continual kindness towards ourselves.
Jon Kabat Zinn

 

Denna gången tränar vi medvetenhet om olika kommunikationsmönster. Olika människor triggar och speglar olika sidor av oss och ibland reagerar vi med att vara passivt/aggressiva, vi går i strid/fight, vi undviker/flight eller kan vi stanna i oss själva och svara an, respondera. Vi kan nog alla känna igen någon av stilarna som vi har när vi är i obalans och likaså så befriande det känns när vi är integrerade och svarar an med intrigitet. Likaså kanske vi har en erfarenhet hur det känns när någon möter oss med att undvika, börja fightas eller blir ett offer. Vad gör det med oss? Vill vi undvika personen, väcks övergriparen i oss, börjar vi ta hand om. Vi möter ständigt människor; i affären, på fikarasten, på dagis, föräldramöten, när vi är på tur och tom när vi är på retreat finns det någon som får mig att öppna mig och någon som vi slutar oss inför. Ingen brist på träningstillfällen alltså. Vi behöver bara påminna oss om att det som händer i just mig är mitt ansvar att förhålla mig till. Om vi kan hämta hem oss själva innan vi ev kommunicerar med någon blir det förmodligen bättre och mer konstruktivt för alla inblandade inte minst oss själva. Att bli mer medveten och kunna välja hur vi vill svara an reducerar en massa stress för oss själva och alla andra som är involverade.

Inbjudan är att nyfiket, vänligt och öppenhet utforska hur ser våra mönster ut när vi möter andra. Vad är det som sker i oss. Att lära sig stanna kvar i sig själv i ett möte som är obekvämt är kanske inte så lätt med det är berikande för oss för vi har så oerhört mycket större valfrihet . Det innebär inte att vi trycker undan eller inte låtsas om utan att vi med träning blir mer trygga i att stanna kvar i fötterna, underlaget och andningen. Att vi får mer tillit till kroppen och kan låta förnimmelser komma upp och att ha tilliten till att kroppen hanterar dem istället för att autopiloten kopplar på fight/flight responsen. Ibland leder vissa möten till freeze respons som kan vara både obehaglig och skrämmande. Jag är själv väl bekant med denna responsen och det tog mig nästan hela mitt vuxna liv att förstå att det var just en freeze respons och inte att jag är en kylig, stängd icke närvarande person. Ju mer medvetna vi blir så kan vi ta hand om oss själva på ett bra, omfamnande och kärlkesfullt sätt och detta gör även att vi kan ha medkänsla och ökad förståelse för andra som har sina sätt att reagera på.

If a man is crossing a river
And an empty boat collides with his own skiff,
Even though he be a bad-tempered man
He will not become very angry.
But if he sees a man in the boat,
He will shout at him to steer clear.
If the shout is not heard, he will shout again,
And yet again, and begin cursing.
And all because there is somebody in the boat.
Yet if the boat were empty.
He would not be shouting, and not angry.

If you can empty your own boat
Crossing the river of the world,
No one will oppose you,
No one will seek to harm you.

Chuang Tzu

båt

 

 

Veke 6 – Kor går reisa?

Posted on: April 26th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Kor er me på veg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Me byrjar timen med å ta kontakt med sittestillinga vår. Katarina leier oss tilbake til kroppen vår – igjen og igjen. Til fjellet vårt, huset vårt. Det er det same, men samtidig nytt kvar gong.

 

IMG_2537

 

Så skal me sjå for oss eit vanskeleg møte eller samtale me har hatt med ein person i veka som var – korleis var augekontakten, stemma, kroppspråket, kjensla mllom oss, eller det me ikkje kjente. “Gjer det i kroppen, ikkje berre frå hovudet”, seier Katarina. “Legg gjerne ei hand under navlen eller over hjarta for å støtte kroppen.”

 

IMG_2556

 

Kanskje klarer me å vera i oss sjølv, i heile kroppen vår når me er i møter som er vanskelege. Korleis var den stressa situasjonen? Kva kjente me fysisk i kroppen når me opplevde den vanskelege samtalen? Kor? Kva kjensler vekka det? Kva er me blitt meir bevisst på?

Me pustar gjennom hendelsen. Heile kroppen er med. Me pustar så me høyrer det sjølv.
Me opnar oss for alle fornemmelsar som kjem samtidig som me sit i fjellet og pustar igjennom det.

“Korleis var det? Er de nokon som sit igjen med noko i kroppen?” spør Katarina.

Gangi seier at det sit i kroppen endå. Det som tynger.
«Eg lot alle kjenslene eg hadde i dette møtet med ein person koma fram. Eg berre åpna opp. Det blei vondt også no; det var som om eg vart mindre og eg nesten forsvann. Eg blei redd, og ville berre bli borte og gøyme meg. Det som vart igjen til slutt var ei smerte i venstre skulder. Samtidig som eg gjekk inn i det så klarte eg å ta eit steg tilbake og observere det. Og eg lot det vere som det var».

 

Gangi

 

Medan ho snakker om det så kjenner ho at ting slepper i kroppen, og Katarina ber henne om ha med seg vidare no ein ytterst venleik mot denne redsla ho har opplevd.

Kva er det som eigentleg som skjer i oss i denne Mindfulness prosessen?

Tidlegare i dette Minfulness- programmet så hadde øvingar som gjekk på å bli meir bevisst på det behagelege i oss, dei gode opplevingane, det som gjorde godt. Me vi gjerne tilbake dit. Det var eigentleg godt, enkelt og fint å vere der.
Kva er nå vitsen med å dukke ned i dette vanskelege, tunge, negative? Og i tillegg i detalj gå gjennom vanskelege kjensler i oss?

I og med at dette gjekk igjen i gruppa så spurte me i dag om det er vanleg å ha så mykje motstand i ein slik prosess. Ja, det er heilt vanleg, seier Katarina. Etter fjerde, femte veka så pleier det å auke endå meir. Me blir igjen påminna – har me motstand så er det det som er akkurat då.

«Hugs å sjå motstanden med venlege augo. Ha respekt for den» – Katarina.

Me ler letta av og høyre det, og me kjenner me kan trekkje pusten djupare.

På denne reisa skal me ikkje skal nokon stad. Anna enn å øve oss på å vera i oss sjølv der me er. Ikkje der me trur, tenkjer, føler at me burde vore.
Og det kan vera vanskeleg og sårbart. For då viser me oss sjølv som me er. Verken meir eller mindre.
Når me står, går, er i oss sjølv, i det som er ei sanning for oss –  så kjenner me også at me veks.

 

I møte med andre menneske.

Kva tankar, kjensler, holdningar møter me andre mennesker med?
Kanskje har me tanker og idèar me til stadigheit tar med oss inn i møtet med mange eller visse personar. Og desse personane vil også møta oss ut i frå det. «Ho er alltid slik, han er alltid sånn». Det er der me møter dei og det er slik dei vil vise seg for oss. Det går troll i ord.

«Ofte er vi ikkje klar over at vår eigen reaksjon kan påverka den andre for vi er så opptatt med oss sjølv» -Katarina

Viss me for eksempel er sint, korleis kjennes det om den me er sint på rømmer unna, kjefter tilbake, overser oss eller møter oss med forståelse? Og korleis reagerer me om nokon er sint på oss? Korleis kjennes det å kommunisere med ein person som angriper?
Har me eit mønster me pleier å fylgja når slike situasjonar oppstår? Kor bevisst er vi våre eigne reaksjonar?

Kva skjer inni oss når me møter ein person me er trygg med og stoler på? Kva skjer når me møter ein person me oppfatter som utrygg, ein me misliker?

«Me er oftast mest redd for det som skjer inni oss sjølv, og treng å forstå at det er vårt eige ansvar å ta hand om det som skjer i oss. Naturlegvis er det lett å kjenne at det er den andre det avhenger av når vårt nærvær, vår indre aldre eller kjensler skiftar i forhold til kven me møter. Jo meir me kan legge merke til kva som skjer inni oss og stå i det kan desse gamle mønstera løyse seg opp steg etter steg. Antakeleg kjem vi til å oppdage at mange av dei som triggar oss vekker ein del av os sjølv som vi endå ikkje har kunna omfamna eller som representerar noko frå ein person me tidligare har møtt og som kanskje ikkje var tillitsvekkende for oss.” – Katarina

Denne gongen hadde me øvelsar der me kjente på våre eigen reaksjonar i møte med eit anna menneske på forskjellige måtar.

 

IMG_2589IMG_2590IMG_2591

Og til slutt – ville me ta ein bodyscan eller ein dans?
Valet var lett – Mindful dansing – igjen!

 

 

Veke 6 – Kor går reisa?

Posted on: April 26th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Kor er me på veg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Me byrjar timen med å ta kontakt med sittestillinga vår. Katarina leier oss tilbake til kroppen vår – igjen og igjen. Til fjellet vårt, huset vårt. Det er det same, men samtidig nytt kvar gong.

 

IMG_2537

 

Så skal me sjå for oss eit vanskeleg møte eller samtale me har hatt med ein person i veka som var – korleis var augekontakten, stemma, kroppspråket, kjensla mllom oss, eller det me ikkje kjente. “Gjer det i kroppen, ikkje berre frå hovudet”, seier Katarina. “Legg gjerne ei hand under navlen eller over hjarta for å støtte kroppen.”

 

IMG_2556

 

Kanskje klarer me å vera i oss sjølv, i heile kroppen vår når me er i møter som er vanskelege. Korleis var den stressa situasjonen? Kva kjente me fysisk i kroppen når me opplevde den vanskelege samtalen? Kor? Kva kjensler vekka det? Kva er me blitt meir bevisst på?

Me pustar gjennom hendelsen. Heile kroppen er med. Me pustar så me høyrer det sjølv.
Me opnar oss for alle fornemmelsar som kjem samtidig som me sit i fjellet og pustar igjennom det.

“Korleis var det? Er de nokon som sit igjen med noko i kroppen?” spør Katarina.

Gangi seier at det sit i kroppen endå. Det som tynger.
«Eg lot alle kjenslene eg hadde i dette møtet med ein person koma fram. Eg berre åpna opp. Det blei vondt også no; det var som om eg vart mindre og eg nesten forsvann. Eg blei redd, og ville berre bli borte og gøyme meg. Det som vart igjen til slutt var ei smerte i venstre skulder. Samtidig som eg gjekk inn i det så klarte eg å ta eit steg tilbake og observere det. Og eg lot det vere som det var».

 

Gangi

 

Medan ho snakker om det så kjenner ho at ting slepper i kroppen, og Katarina ber henne om ha med seg vidare no ein ytterst venleik mot denne redsla ho har opplevd.

Kva er det som eigentleg som skjer i oss i denne Mindfulness prosessen?

Tidlegare i dette Minfulness- programmet så hadde øvingar som gjekk på å bli meir bevisst på det behagelege i oss, dei gode opplevingane, det som gjorde godt. Me vi gjerne tilbake dit. Det var eigentleg godt, enkelt og fint å vere der.
Kva er nå vitsen med å dukke ned i dette vanskelege, tunge, negative? Og i tillegg i detalj gå gjennom vanskelege kjensler i oss?

I og med at dette gjekk igjen i gruppa så spurte me i dag om det er vanleg å ha så mykje motstand i ein slik prosess. Ja, det er heilt vanleg, seier Katarina. Etter fjerde, femte veka så pleier det å auke endå meir. Me blir igjen påminna – har me motstand så er det det som er akkurat då.

«Hugs å sjå motstanden med venlege augo. Ha respekt for den» – Katarina.

Me ler letta av og høyre det, og me kjenner me kan trekkje pusten djupare.

På denne reisa skal me ikkje skal nokon stad. Anna enn å øve oss på å vera i oss sjølv der me er. Ikkje der me trur, tenkjer, føler at me burde vore.
Og det kan vera vanskeleg og sårbart. For då viser me oss sjølv som me er. Verken meir eller mindre.
Når me står, går, er i oss sjølv, i det som er ei sanning for oss –  så kjenner me også at me veks.

 

I møte med andre menneske.

Kva tankar, kjensler, holdningar møter me andre mennesker med?
Kanskje har me tanker og idèar me til stadigheit tar med oss inn i møtet med mange eller visse personar. Og desse personane vil også møta oss ut i frå det. «Ho er alltid slik, han er alltid sånn». Det er der me møter dei og det er slik dei vil vise seg for oss. Det går troll i ord.

«Ofte er vi ikkje klar over at vår eigen reaksjon kan påverka den andre for vi er så opptatt med oss sjølv» -Katarina

Viss me for eksempel er sint, korleis kjennes det om den me er sint på rømmer unna, kjefter tilbake, overser oss eller møter oss med forståelse? Og korleis reagerer me om nokon er sint på oss? Korleis kjennes det å kommunisere med ein person som angriper?
Har me eit mønster me pleier å fylgja når slike situasjonar oppstår? Kor bevisst er vi våre eigne reaksjonar?

Kva skjer inni oss når me møter ein person me er trygg med og stoler på? Kva skjer når me møter ein person me oppfatter som utrygg, ein me misliker?

«Me er oftast mest redd for det som skjer inni oss sjølv, og treng å forstå at det er vårt eige ansvar å ta hand om det som skjer i oss. Naturlegvis er det lett å kjenne at det er den andre det avhenger av når vårt nærvær, vår indre aldre eller kjensler skiftar i forhold til kven me møter. Jo meir me kan legge merke til kva som skjer inni oss og stå i det kan desse gamle mønstera løyse seg opp steg etter steg. Antakeleg kjem vi til å oppdage at mange av dei som triggar oss vekker ein del av os sjølv som vi endå ikkje har kunna omfamna eller som representerar noko frå ein person me tidligare har møtt og som kanskje ikkje var tillitsvekkende for oss.” – Katarina

Denne gongen hadde me øvelsar der me kjente på våre eigen reaksjonar i møte med eit anna menneske på forskjellige måtar.

 

IMG_2589IMG_2590IMG_2591

Og til slutt – ville me ta ein bodyscan eller ein dans?
Valet var lett – Mindful dansing – igjen!

 

 

Tilbake til meg

Posted on: April 24th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Tilbake til meg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Det finns ei kritisk stemma i meg; som ofte seier til meg at det eg er ikkje er god nok. At eg burde vore ein annan stad enn akkurat der eg er. Vera noko meir enn det eg er.

Eg ser korleis eg vurderer meg sjølv medan eg for eksempel er i lag med andre og tenkjer at viss eg blir litt meir som ho eller litt meir som han så blir eg nok. Og eg merkar kor eg prøver å vera noko når eg ikkje heilt veit kva eg skal vera eller eg er redd for å vera som eg eigentleg er.

Og eg ser tankar som; eg burde ha skjønt i går det eg skjønte i dag, eg burde kunna det eg skal lære før eg har lært det.

Men kva er eigentleg å vera nok?

Kor lett det er å ville ordne, fikse, endre på meg sjølv. Det skjer så fort dette, denne vurderinga, denne merkinga av meg sjølv. Der eg putter meg sjølv inn i ein bås.

Mindfulness hjelper meg med å sjå det eg trur eg er, og med ta meg tilbake til det eg eigentleg er. Ikkje til den som eg prøver å vera.

 

Meg liten sminke_resize

Tilbake til meg

Kor redd eg er
For å ikkje vera nok
For å vere for mykje
For å visa igjen
For å forsvinna i mengda.

Kor redd eg er
For at dagen skal byrja
For at dagen skal slutta
For å mista kjærleiken
For å finna kjærleiken

Kor redd eg er
For å vera sterk
For å vera svak

Kor redd eg er
For å stoppa
For å fortsetta

Og mest av alt for at eg
Skal tykkja at det
Eg finn
ikkje er nok.

Tilbake til meg

Posted on: April 24th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Tilbake til meg?

Av Ann Kristin Pracheeta

Det finns ei kritisk stemma i meg; som ofte seier til meg at det eg er ikkje er god nok. At eg burde vore ein annan stad enn akkurat der eg er. Vera noko meir enn det eg er.

Eg ser korleis eg vurderer meg sjølv medan eg for eksempel er i lag med andre og tenkjer at viss eg blir litt meir som ho eller litt meir som han så blir eg nok. Og eg merkar kor eg prøver å vera noko når eg ikkje heilt veit kva eg skal vera eller eg er redd for å vera som eg eigentleg er.

Og eg ser tankar som; eg burde ha skjønt i går det eg skjønte i dag, eg burde kunna det eg skal lære før eg har lært det.

Men kva er eigentleg å vera nok?

Kor lett det er å ville ordne, fikse, endre på meg sjølv. Det skjer så fort dette, denne vurderinga, denne merkinga av meg sjølv. Der eg putter meg sjølv inn i ein bås.

Mindfulness hjelper meg med å sjå det eg trur eg er, og med ta meg tilbake til det eg eigentleg er. Ikkje til den som eg prøver å vera.

 

Meg liten sminke_resize

Tilbake til meg

Kor redd eg er
For å ikkje vera nok
For å vere for mykje
For å visa igjen
For å forsvinna i mengda.

Kor redd eg er
For at dagen skal byrja
For at dagen skal slutta
For å mista kjærleiken
For å finna kjærleiken

Kor redd eg er
For å vera sterk
For å vera svak

Kor redd eg er
For å stoppa
For å fortsetta

Og mest av alt for at eg
Skal tykkja at det
Eg finn
ikkje er nok.

Å gi slipp

Posted on: April 23rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Hans Dhama

Føler på det nå hvor lyst jeg har til å gjøre andre ting enn å skrive om dette. Det er mye enklere å ikke gå inn i situasjoner som jeg er i. Denne uka har vært veldig fin; trodde ikke jeg skulle komme borti noen ubehagelieg samtaler men den gang ei.

Så kom denne samtalen som gjorde at jeg må tenke nytt innen arbeid. Plutselig var det ikke noe mer arbeid før påske og jeg blei veldig lei meg til å begynne med –  for jeg trodde jeg hadde arbeid nå. Men så pusta jeg i det og jeg kunne kjenne at det begynte å slippe taket. Jeg trengte jo pengene der og da. Derfor ble jeg skuffet over situasjonen, for jeg hadde egentlig ikke råd til å ta mer fri. Det som var veldig fint med denne situasjonen, var prosessen som skjedde i etterkant. Jeg pusta i det og kjente godt hvordan det slapp taket i meg, alt sammen. Det gikk fra å være låst fast i hele systemet mitt til å bli en frigjørelse i meg, en lettelse.

 

DSC_9387

Noen ganger skjer dette i meg. Når jeg kommer i vanskelige situasjoner så slipper jeg alt og lar det som er større ta over i meg. Det er en fantastisk opplevelse når det skjer, en frigjørelse av hele jeg-et.

Å gi slipp

Posted on: April 23rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Hans Dhama

Føler på det nå hvor lyst jeg har til å gjøre andre ting enn å skrive om dette. Det er mye enklere å ikke gå inn i situasjoner som jeg er i. Denne uka har vært veldig fin; trodde ikke jeg skulle komme borti noen ubehagelieg samtaler men den gang ei.

Så kom denne samtalen som gjorde at jeg må tenke nytt innen arbeid. Plutselig var det ikke noe mer arbeid før påske og jeg blei veldig lei meg til å begynne med –  for jeg trodde jeg hadde arbeid nå. Men så pusta jeg i det og jeg kunne kjenne at det begynte å slippe taket. Jeg trengte jo pengene der og da. Derfor ble jeg skuffet over situasjonen, for jeg hadde egentlig ikke råd til å ta mer fri. Det som var veldig fint med denne situasjonen, var prosessen som skjedde i etterkant. Jeg pusta i det og kjente godt hvordan det slapp taket i meg, alt sammen. Det gikk fra å være låst fast i hele systemet mitt til å bli en frigjørelse i meg, en lettelse.

 

DSC_9387

Noen ganger skjer dette i meg. Når jeg kommer i vanskelige situasjoner så slipper jeg alt og lar det som er større ta over i meg. Det er en fantastisk opplevelse når det skjer, en frigjørelse av hele jeg-et.

Från stress och autopilot till medvetenhet och valfrihet

Posted on: April 21st, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s
Vi har kommit till gång 5, mer än halva programmet är avklarat. Denna gång börjar vi med att stanna upp en stund – reflektera kring några frågor.

Kanske gick vi med i programmet och hade stora förhoppningar om att må bättre, att få mer energi, bli värkfri, sova bättre eller känna glädje. Hur är det med ev. besvikelser, förväntningar, känslan av att sitta fast? Hur committad till träningen har jag varit, börjar jag tappa lusten att vara med eller är jag fortfarande taggad och känner lust och nyfikenhet i träningen. Vad har jag lärt och blivit medveten om hittills, hur visar sig min träning konkret och praktiskt i mitt dagliga liv? Är jag villig att göra ett nytt beslut om att fortsätta, vara öppen för vad det kan ge?
Inbjudan är ta ett beslut om att börja om på nytt. Beginner´s mind. Tålamod. Tillit.

You don´t have to like it. You just have to do it.
Keep on practicing.
Jon Kabat Zinn

Träningen med 8 veckors programmet i MBSR har visat sig att många upptäcker att de återhämtar sig snabbare från stress och att stress även reduceras. Det kanske har blivit tydligare för oss att vi har ett sk känslofokuserat copingmönster där vi är bra på att acceptera det som inte går att förändra men inte så bra på att göra något åt det som går att förändra. Eller att vi är bra på att förändra det som går att förändra men inte så bra på att acceptera det som inte går att förändra. Ju mer vi kan använda oss av båda desto bättre.

 

2259sommerfugl-263x300

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra;
mod att förändra det jag kan;
och förstånd att inse skillnaden.
Reinhold Niebuhr

 

 

Ibland säger vi eller hör någon annan säga: ” jag är stressad” men vad menar vi verkligen med det?. Kanske utgår vi från att vi vet vad den andre menar och förmodligen tror vi att vi vet vad vi själva menar. Men, har vi verkligen utforskat och känt efter?

Hur vet du att det är stress du känner?

Hur känns det fysiskt inombords just nu? Kanske; varmt, kallt, spänt, rörligt, kaotiskt, vibrerar, kör runt. Exakt var i kroppen känner du det? Kan du känna var förnimmelsen börjar och var den slutar. Var känns det som mest obehaglig? Var i det obehagliga känns det minst? Finns det någonstans i det obehagliga som faktiskt känns neutralt? Kanske finns det någonstans i kroppen där vi inte känner något alls, en stum avstängd känsla. Hur känns det i den förnimmelsen, iskallt, svalt, som blöt snö, kall deg, stål?
Vad är det för specifika känslor och beteenden som ofta kopplas på stressen?

 

Out beyond ideawoman-relaxing-in-a-grass-fields
of wrongdoing and rightdoing,
there is a field.
I’ll meet you there.
When the soul lies down
in that grass,
the world is too full to talk about.
Ideas, language
– even the phrase “each other” –
do not make any sense.
Rumi

 

Blixtsnabbt slår fight and flight responsen till som ökar tillflöde av adrenalin och kortisol och stresscyklen hålls igång. Dömande och strävan triggar mer stress. Vi vill inte känna det som känns utan kanske något annat, lite mer eller lite mindre, bara inte just det som är just nu. En av attityderna i mindfulness är acceptans, tillåtelse. Inte att man skall bli passiverad och ett offer. Det är som det är just nu oavsett om jag vill eller inte, om det är rättvist eller inte. Fakta. Att acceptera att jag inte accepterar. Det är såhär det är just nu. När vi kan acceptera det som är kan vi börja göra medvetna val hur att förhålla oss till det som redan är.
Ju mer vi väljer medvetet ökar vår tillit till oss själva, vi känner och kraft och frihet. Ur det kommer frukter som glädje och tacksamhet.

En man jagades av en stor tiger. Han sprang så fort han kunde och nådde fram till en klippkant. Då såg han ett träd som växte just vid randen och stäckte sina grenar ner mot stupet. Mannen tog tag i en av de största grenarna och kastade sig mot stupet, hållandes grenen.
I desperation skrek han, medans tigern vrålade:
-Hjälp! Finns det någon som kan hjälpa mig?
-Ja, jag finns här, svarade en röst.
-Å, Gud, är det du? Vad ska jag göra? Hjälp mig!
-Släpp taget, svarade rösten.
Mannen tystnade en kort stund och ropade sedan:
-Finns det någon annan där?

Vi uppmärksammar vänligt utan att döma och värdera. Träningen är att våga stanna kvar, se det som är och i det seendet laddas stress ut. Vi möter så gott vi kan och så mycket vi kan utifrån var vi är med oss själva och träningen. Ju mer vi kan stanna kvar i kroppen, andningsankaret dvs i nuet så kan vi se klarare och med ökad förståelse som bidrar till att stressen sänks av sig själv. Ju mer vi är i nuet desto klarare ser vi och med ökade närvaron och medvetenhet kan gamla mönster och vanor steg för steg brytas. Vi går inte igång på stress som förr, vi är kanske mindre rädda för reaktionerna och vi tolkar mindre. Kanske vi upptäcker att vi inte alls är så stressande som vi har trott.

Forskning visar att genom träning i 8 veckors programmet så har man sett att vår hjärna är plastisk dvs föränderlig och att områden i hjärnan tex amygdala minskar och andra ökar som har att göra med självkänsla, glädje, logik, medvetenhet och närvaro.

Pay attention. Nothing more. Jon Kabat Zinn

Pay attention.
Nothing more.
Jon Kabat Zinn

 

 

Från stress och autopilot till medvetenhet och valfrihet

Posted on: April 21st, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s
Vi har kommit till gång 5, mer än halva programmet är avklarat. Denna gång börjar vi med att stanna upp en stund – reflektera kring några frågor.

Kanske gick vi med i programmet och hade stora förhoppningar om att må bättre, att få mer energi, bli värkfri, sova bättre eller känna glädje. Hur är det med ev. besvikelser, förväntningar, känslan av att sitta fast? Hur committad till träningen har jag varit, börjar jag tappa lusten att vara med eller är jag fortfarande taggad och känner lust och nyfikenhet i träningen. Vad har jag lärt och blivit medveten om hittills, hur visar sig min träning konkret och praktiskt i mitt dagliga liv? Är jag villig att göra ett nytt beslut om att fortsätta, vara öppen för vad det kan ge?
Inbjudan är ta ett beslut om att börja om på nytt. Beginner´s mind. Tålamod. Tillit.

You don´t have to like it. You just have to do it.
Keep on practicing.
Jon Kabat Zinn

Träningen med 8 veckors programmet i MBSR har visat sig att många upptäcker att de återhämtar sig snabbare från stress och att stress även reduceras. Det kanske har blivit tydligare för oss att vi har ett sk känslofokuserat copingmönster där vi är bra på att acceptera det som inte går att förändra men inte så bra på att göra något åt det som går att förändra. Eller att vi är bra på att förändra det som går att förändra men inte så bra på att acceptera det som inte går att förändra. Ju mer vi kan använda oss av båda desto bättre.

 

2259sommerfugl-263x300

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra;
mod att förändra det jag kan;
och förstånd att inse skillnaden.
Reinhold Niebuhr

 

 

Ibland säger vi eller hör någon annan säga: ” jag är stressad” men vad menar vi verkligen med det?. Kanske utgår vi från att vi vet vad den andre menar och förmodligen tror vi att vi vet vad vi själva menar. Men, har vi verkligen utforskat och känt efter?

Hur vet du att det är stress du känner?

Hur känns det fysiskt inombords just nu? Kanske; varmt, kallt, spänt, rörligt, kaotiskt, vibrerar, kör runt. Exakt var i kroppen känner du det? Kan du känna var förnimmelsen börjar och var den slutar. Var känns det som mest obehaglig? Var i det obehagliga känns det minst? Finns det någonstans i det obehagliga som faktiskt känns neutralt? Kanske finns det någonstans i kroppen där vi inte känner något alls, en stum avstängd känsla. Hur känns det i den förnimmelsen, iskallt, svalt, som blöt snö, kall deg, stål?
Vad är det för specifika känslor och beteenden som ofta kopplas på stressen?

 

Out beyond ideawoman-relaxing-in-a-grass-fields
of wrongdoing and rightdoing,
there is a field.
I’ll meet you there.
When the soul lies down
in that grass,
the world is too full to talk about.
Ideas, language
– even the phrase “each other” –
do not make any sense.
Rumi

 

Blixtsnabbt slår fight and flight responsen till som ökar tillflöde av adrenalin och kortisol och stresscyklen hålls igång. Dömande och strävan triggar mer stress. Vi vill inte känna det som känns utan kanske något annat, lite mer eller lite mindre, bara inte just det som är just nu. En av attityderna i mindfulness är acceptans, tillåtelse. Inte att man skall bli passiverad och ett offer. Det är som det är just nu oavsett om jag vill eller inte, om det är rättvist eller inte. Fakta. Att acceptera att jag inte accepterar. Det är såhär det är just nu. När vi kan acceptera det som är kan vi börja göra medvetna val hur att förhålla oss till det som redan är.
Ju mer vi väljer medvetet ökar vår tillit till oss själva, vi känner och kraft och frihet. Ur det kommer frukter som glädje och tacksamhet.

En man jagades av en stor tiger. Han sprang så fort han kunde och nådde fram till en klippkant. Då såg han ett träd som växte just vid randen och stäckte sina grenar ner mot stupet. Mannen tog tag i en av de största grenarna och kastade sig mot stupet, hållandes grenen.
I desperation skrek han, medans tigern vrålade:
-Hjälp! Finns det någon som kan hjälpa mig?
-Ja, jag finns här, svarade en röst.
-Å, Gud, är det du? Vad ska jag göra? Hjälp mig!
-Släpp taget, svarade rösten.
Mannen tystnade en kort stund och ropade sedan:
-Finns det någon annan där?

Vi uppmärksammar vänligt utan att döma och värdera. Träningen är att våga stanna kvar, se det som är och i det seendet laddas stress ut. Vi möter så gott vi kan och så mycket vi kan utifrån var vi är med oss själva och träningen. Ju mer vi kan stanna kvar i kroppen, andningsankaret dvs i nuet så kan vi se klarare och med ökad förståelse som bidrar till att stressen sänks av sig själv. Ju mer vi är i nuet desto klarare ser vi och med ökade närvaron och medvetenhet kan gamla mönster och vanor steg för steg brytas. Vi går inte igång på stress som förr, vi är kanske mindre rädda för reaktionerna och vi tolkar mindre. Kanske vi upptäcker att vi inte alls är så stressande som vi har trott.

Forskning visar att genom träning i 8 veckors programmet så har man sett att vår hjärna är plastisk dvs föränderlig och att områden i hjärnan tex amygdala minskar och andra ökar som har att göra med självkänsla, glädje, logik, medvetenhet och närvaro.

Pay attention. Nothing more. Jon Kabat Zinn

Pay attention.
Nothing more.
Jon Kabat Zinn

 

 

Veke 5 – Indre og ytre stress

Posted on: April 19th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

 

Igjen møtast me alle tre på Dharma Mountain og Katarina er like fullt tilstade.

Saman med oss.

Det er som om me er i lag alle saman, sjølv om ho er i Sverige og me i Noreg.

Når ho snakkar til oss sansar me tilstedeværelsen hennar og stemma hennar får oss igjen til å lande.

Landa i oss sjølv. I vårt hus. Kjenne fjellet i oss.

Det er som om ho veit akkurat kva me treng å høyre. Kva kroppen vår treng for at me skal klare å vera i den. Når stress, smerter eller rastlausheit vil ta oss ut.

Katarina ber oss ta kontakt med sittestillinga vår, fjellet vårt, og venleg notera kva som er i oss akkurat der og då.

091009_nepal_edit_001

«Høyr på lyd som lyd. Inni rommet. Utafor rommet. Inni kroppen. Ikkje set namn på det, og lytt med heile kroppen» – Katarina

Av og til er kjenslene, fornemmelsane, tankane som skyer; dei berre passerer. Andre gonger stupar me inn i dei og blir med i dragsuget, og blir dratt med framover, bakover. Som ein karusell som berre går fortare og fortare, utan at me kjem nokon stad.

Kanskje klarer me å sjå dette raskare og raskare; og koma lettare tilbake til sittestillinga vår. Til oss sjølv.

«Observer dei forskjellige tankane; uro-tankar, planleggings-tankar, framtids-tankar. La dei passere forbi, orda, bokstavane. Me er ikkje i hovudet når me observerar, men i heile kroppen – i sittestillinga» – Katarina

Det var annleis å observera tankane, det var meir motstand og tyngre å vera til stade i kroppen enn når me berre observerte lydar. Det ligg ei redsle for at tankane skal ta over, og spesielt viss det er ein tung eller vanskeleg tanke som kjem. Når me trur at me er tankane våre.

«Eg var ein gong der då tankane styrte meir eller mindre alt; eg drukna i tankane. Det var ingen god stad å vera» – Hans Dhama

Og når me er redd, når me ikkje vil vere i det som er ubehageleg så har me lett for å ville rømme, prøve å unngå det.

Med ei enkel øving illustrerer Katarina korleis kroppen vår reagerer på «flight»,når me vil unngå noko. Med å vende andletet til eine sida, som om det er noko me ikkje vil sjå; og late som om me pressar det bort med hendene våre så gav det oss alle tre sterke kroppselege reaksjonar som frysningar og sterkt ubehag inni kroppen.

For å løyse opp i kroppen etter dette gjorde me lette, mjuke strekkøvelsar

Strekkøvelser 1            strekkøvelser 2

Korleis påverkar stress oss? Korleis møter me det? Blir me mersame på det i same augneblink som det oppstår? Kva situasjonar skaper stress?

Me blir stressa når me blir stressa.

«Dagen i dag byrja med at eg forsov meg. Eg våkna på det tidspunktet eg skulle vera her på Dharma Mountain for dette møtet. Stresset skaut fart. Eg skulle ha dataen med, eg hadde koden til nettet og Skype, og eg visste at Katarina skulle vidare etter møtet og hadde begrensa med tid. Men ganske kjapt tenkte eg – Mindfulness. Mindfulness. Og tenkte at eg kunne kalle det for Mindful – forsoving og bruke det som ein øvelse. Blei eg stressa? Ja, men på ein anna måte enn før. Eg fekk vondt i magen med tanke på at eg hadde nokon som venta på meg, men slik var det nett då. Eg kunne ikkje gjere noko annleis. Enn å nytta høvet til å benytta det eg hadde lært, og det passa jo fint til vekas oppgåver. Før hadde dette vore 10 på stress-skalaen, no vart det rundt 5-6» – Ann Kristin Pracheeta

Katarina ber oss om å aktivere stresset i kroppen med å gå gjennom ein opplevelse som skapte stress i oss gjennom veka som var.

Kven var der, kva blei sagt, kva blei gjort, korleis var stemmeleiet, augekontakten. Når me har fått kontakt med det så skulle me sleppe hendelsen og kjenne på stresset – reaksjonane. Så observera korleis det oppfører seg i kroppen, korleis det ser ut inni oss.

Med åpenheit og tillit til kroppen.

Heile tida i kontakt med sittestillinga og pusten.

Ikkje handtera noko, forstå eller analysera.

Berre la reaksjonane vere der og ha tillit til at kroppen kan ta hand om den.

Kor er me i kroppen? Opplever me å vere ein heil kropp? Er me berre i hovudet? Eller på den plassen der me framleis kjenner ein respons?

IMG_2537

«Sjå om du kan kvila i opplevinga av at du er ein heil kropp. Heile baksida, framsida, innsida. Heile du sit» – Katarina

Er det stressreaksjon att i kroppen?

Fins det ein stad som er nøytral?

Ein stad som er behageleg?

«Når eg hadde tillit til at kroppen ordna opp i stresset så var det noko som slapp taket. Det blei heilt borte, og eg har ei behageleg kjensle i kroppen» – Dhama

«Det er uvant å ha den følelsen eg har i kroppen no. Kroppen min er heilt roleg no. Eg var heilt inni den stressa situasjonen, og så blei det berre borte. Det er sjeldan kost å ha ei sånn kjensla i kroppen. Eg er mykje i stresset i kroppen til vanleg, og det kjennes så framand ut når kroppen har gitt slepp no. Uvant og rart men veldig godt» – Gangi

 

Heimeleksa

Me skal fortsette med bodyscan eller lette yoga øvelsar 6 gonger i veka og sitte i stillheit 20 minutt for dagen. Eit mindfull måltid per dag og gjere den kvardagslige tingen ein gong for dagen.

Me skal vera merksam på kjensla av å stå fast, vere blokkert, nummen og når me stenger ute augneblinken. Og me skal forsetta å vere merksam på stressreaksjonar og oppførsel denne veka. Og fokusere på vanskelege eller stressande samtaler/møter.

Ei ny veke med nye augneblink.

 

Veke 5 – Indre og ytre stress

Posted on: April 19th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

 

Igjen møtast me alle tre på Dharma Mountain og Katarina er like fullt tilstade.

Saman med oss.

Det er som om me er i lag alle saman, sjølv om ho er i Sverige og me i Noreg.

Når ho snakkar til oss sansar me tilstedeværelsen hennar og stemma hennar får oss igjen til å lande.

Landa i oss sjølv. I vårt hus. Kjenne fjellet i oss.

Det er som om ho veit akkurat kva me treng å høyre. Kva kroppen vår treng for at me skal klare å vera i den. Når stress, smerter eller rastlausheit vil ta oss ut.

Katarina ber oss ta kontakt med sittestillinga vår, fjellet vårt, og venleg notera kva som er i oss akkurat der og då.

091009_nepal_edit_001

«Høyr på lyd som lyd. Inni rommet. Utafor rommet. Inni kroppen. Ikkje set namn på det, og lytt med heile kroppen» – Katarina

Av og til er kjenslene, fornemmelsane, tankane som skyer; dei berre passerer. Andre gonger stupar me inn i dei og blir med i dragsuget, og blir dratt med framover, bakover. Som ein karusell som berre går fortare og fortare, utan at me kjem nokon stad.

Kanskje klarer me å sjå dette raskare og raskare; og koma lettare tilbake til sittestillinga vår. Til oss sjølv.

«Observer dei forskjellige tankane; uro-tankar, planleggings-tankar, framtids-tankar. La dei passere forbi, orda, bokstavane. Me er ikkje i hovudet når me observerar, men i heile kroppen – i sittestillinga» – Katarina

Det var annleis å observera tankane, det var meir motstand og tyngre å vera til stade i kroppen enn når me berre observerte lydar. Det ligg ei redsle for at tankane skal ta over, og spesielt viss det er ein tung eller vanskeleg tanke som kjem. Når me trur at me er tankane våre.

«Eg var ein gong der då tankane styrte meir eller mindre alt; eg drukna i tankane. Det var ingen god stad å vera» – Hans Dhama

Og når me er redd, når me ikkje vil vere i det som er ubehageleg så har me lett for å ville rømme, prøve å unngå det.

Med ei enkel øving illustrerer Katarina korleis kroppen vår reagerer på «flight»,når me vil unngå noko. Med å vende andletet til eine sida, som om det er noko me ikkje vil sjå; og late som om me pressar det bort med hendene våre så gav det oss alle tre sterke kroppselege reaksjonar som frysningar og sterkt ubehag inni kroppen.

For å løyse opp i kroppen etter dette gjorde me lette, mjuke strekkøvelsar

Strekkøvelser 1            strekkøvelser 2

Korleis påverkar stress oss? Korleis møter me det? Blir me mersame på det i same augneblink som det oppstår? Kva situasjonar skaper stress?

Me blir stressa når me blir stressa.

«Dagen i dag byrja med at eg forsov meg. Eg våkna på det tidspunktet eg skulle vera her på Dharma Mountain for dette møtet. Stresset skaut fart. Eg skulle ha dataen med, eg hadde koden til nettet og Skype, og eg visste at Katarina skulle vidare etter møtet og hadde begrensa med tid. Men ganske kjapt tenkte eg – Mindfulness. Mindfulness. Og tenkte at eg kunne kalle det for Mindful – forsoving og bruke det som ein øvelse. Blei eg stressa? Ja, men på ein anna måte enn før. Eg fekk vondt i magen med tanke på at eg hadde nokon som venta på meg, men slik var det nett då. Eg kunne ikkje gjere noko annleis. Enn å nytta høvet til å benytta det eg hadde lært, og det passa jo fint til vekas oppgåver. Før hadde dette vore 10 på stress-skalaen, no vart det rundt 5-6» – Ann Kristin Pracheeta

Katarina ber oss om å aktivere stresset i kroppen med å gå gjennom ein opplevelse som skapte stress i oss gjennom veka som var.

Kven var der, kva blei sagt, kva blei gjort, korleis var stemmeleiet, augekontakten. Når me har fått kontakt med det så skulle me sleppe hendelsen og kjenne på stresset – reaksjonane. Så observera korleis det oppfører seg i kroppen, korleis det ser ut inni oss.

Med åpenheit og tillit til kroppen.

Heile tida i kontakt med sittestillinga og pusten.

Ikkje handtera noko, forstå eller analysera.

Berre la reaksjonane vere der og ha tillit til at kroppen kan ta hand om den.

Kor er me i kroppen? Opplever me å vere ein heil kropp? Er me berre i hovudet? Eller på den plassen der me framleis kjenner ein respons?

IMG_2537

«Sjå om du kan kvila i opplevinga av at du er ein heil kropp. Heile baksida, framsida, innsida. Heile du sit» – Katarina

Er det stressreaksjon att i kroppen?

Fins det ein stad som er nøytral?

Ein stad som er behageleg?

«Når eg hadde tillit til at kroppen ordna opp i stresset så var det noko som slapp taket. Det blei heilt borte, og eg har ei behageleg kjensle i kroppen» – Dhama

«Det er uvant å ha den følelsen eg har i kroppen no. Kroppen min er heilt roleg no. Eg var heilt inni den stressa situasjonen, og så blei det berre borte. Det er sjeldan kost å ha ei sånn kjensla i kroppen. Eg er mykje i stresset i kroppen til vanleg, og det kjennes så framand ut når kroppen har gitt slepp no. Uvant og rart men veldig godt» – Gangi

 

Heimeleksa

Me skal fortsette med bodyscan eller lette yoga øvelsar 6 gonger i veka og sitte i stillheit 20 minutt for dagen. Eit mindfull måltid per dag og gjere den kvardagslige tingen ein gong for dagen.

Me skal vera merksam på kjensla av å stå fast, vere blokkert, nummen og når me stenger ute augneblinken. Og me skal forsetta å vere merksam på stressreaksjonar og oppførsel denne veka. Og fokusere på vanskelege eller stressande samtaler/møter.

Ei ny veke med nye augneblink.

 

Ein dag i slalombakken

Posted on: April 17th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

Ein dag eg var i slalombakken og stod på telemarkski så kjente eg på at eg ikkje hadde kontakt med kroppen min, berre stykkevis og delt. Det var som om eg ikkje hadde kontroll over beina mine og dei kjentes nesten ut som om dei ikkje var mine. Det var rett og slett ubehageleg. Første turen endte med at eg datt; og det var som om eg berre venta på det. Eg var heilt utafor meg sjølv.

Eg hugsar eg tenkte undervegs: «Pust, berre pust. Ta kontakt med føtene dine, sjå på dei medan du sklir. Sjå at dei er der. Og pust djupt». Dette gjentok eg om att og om att. Men det låg veldig mykje motstand frå å ville vere i kroppen og eg tenkte på å gje meg allereie etter andre turen.

Men noko sa meg at eg skulle fortsette. Etter tre turar tok eg meg ein liten pause i kafèen.

Og etterpå, når eg kom utatt så var alt endra seg. Eg såg klarare, eg kjente større delar av kroppen min og føtene mine var mykje meir følsomme. Eg vart meir trygg inni meg. Ikkje veit eg kva som skjedde, men dei neste to timane i bakken var mykje meir levande og morosame.

Og ingen nye fall.

 

Ein dag i slalombakken

Posted on: April 17th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

Ein dag eg var i slalombakken og stod på telemarkski så kjente eg på at eg ikkje hadde kontakt med kroppen min, berre stykkevis og delt. Det var som om eg ikkje hadde kontroll over beina mine og dei kjentes nesten ut som om dei ikkje var mine. Det var rett og slett ubehageleg. Første turen endte med at eg datt; og det var som om eg berre venta på det. Eg var heilt utafor meg sjølv.

Eg hugsar eg tenkte undervegs: «Pust, berre pust. Ta kontakt med føtene dine, sjå på dei medan du sklir. Sjå at dei er der. Og pust djupt». Dette gjentok eg om att og om att. Men det låg veldig mykje motstand frå å ville vere i kroppen og eg tenkte på å gje meg allereie etter andre turen.

Men noko sa meg at eg skulle fortsette. Etter tre turar tok eg meg ein liten pause i kafèen.

Og etterpå, når eg kom utatt så var alt endra seg. Eg såg klarare, eg kjente større delar av kroppen min og føtene mine var mykje meir følsomme. Eg vart meir trygg inni meg. Ikkje veit eg kva som skjedde, men dei neste to timane i bakken var mykje meir levande og morosame.

Og ingen nye fall.

 

Se det obehagliga med öppenhet och vänlighet

Posted on: April 14th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Mindfulness is loving kindness.
Jon Kabat Zinn

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Stanna kvar i kroppen

De flesta av oss är väl bekanta med stress och har förmodligen någon gång känt mer utmanande känslor som tex. smärta, ångest, nedstämdhet eller sorg. Det är en del av att vara människa. Genom prägling och uppforstran lär vi oss medvetet eller omedvetet hur vi skall möta känslor. När jag gick i skolan pratade man aldrig om känslor inte ens vid svåra situationer.På samma sätt som många av oss lärt hemifrån gjorde man på den tiden i skolan. Man tystande ner, låtsades som inget, tryckte undan och förträngde. Vi har överlevt som art genom fight/flight och självklart är det mycket värdefullt vid fara, men inte vid stressande negativa oroframkallande tankar.

I boken “Mindfulness mot nedstämdhet” av de världsledande forskarna, psykologerna och meditatörerna Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn skriver man om betydelsen av att möta obehag med nyfikenhet och vänlighet och hur det förändrar hjärnan, att den limbiska delen av hjärnan får mindre utrymme när vi tar in information (fight/flight)och mer i neo cortex (logiskt tänkande)där vi kan ta medvetna beslut utifrån här och nu och där det förflutna har mindre makt över oss. Erfarenheterna är inte längre laddade på samma sätt och kan integreras.

I boken skriver de “Vi kan reagera på vår stress, nedstämdhet som om den vore ett hot, och när vi gör det utlöses hjärnans “undvikandesystem”, det inte bara kyler ner den instintiva motpolen, vår lust att närma oss känslan eller en annan person med tex engagemang och välvilja, utan får oss att undvika våra egna impulser och känslor genom att förtränga dem, frysa ut eller in dem och på olika sätt låtsas som de inte existerar. Konskevensen blir inte att vi bara förlorar kontakten med våra oönskade negativa känslor och kropps-förnimmelser utan också stympar vår förmåga att känna överhuvudtaget, vare sig det handlar om goda eller mer utmanande känslor.”

I trauma och chock är konskevensen ännu större på hjärnan och vår kropp, vi fryser, stänger av helt. Den amerikanska militären samarbetar just nu med Center for Mindfulness i USA och forskning pågår hur att arbeta med hemvändande soldater som lider av Post Traumatisk Stresssyndrom och träning i mindfulnes.

Med stor vänlighet, villighet och mod kan man träna sig att komma tillbaka från tillstånd av dissassociation, det är min egen livserfarenhet.

Genom att förstå vad som händer inombord på ett medvetet sätt, sätta ord känslor och förnimmelser, beskriva utan att döma och värdera. Utgångspunkten är att hitta sin trygga bas i ankaret kroppen genom kontakt med underlaget, upplevelsen av att vara en hel kropp och andningen. De är alltid där!

(i ångest, starkt stress, rädsla känner vi oftast just de delar som är obehagliga men inte resten av kroppen och oftas har vi ingen kontakt med fötterna, underlaget)

Jag har genom åren arbetat en hel del med människor som mått dåligt av fysisk och psykisk smärta, trauma, panikångest och varit utanför kroppen, dvs inte riktigt i kontakt. Bara genom att hjälpa till att stanna kvar i kroppen reduceras massor av stress och rädsla.

I mindfulness finns inga krav så om jag inte vill, kan eller vågar så ser jag det i respekt för mig själv.

Ju mer jag vågar se oavsett så vattnas tilliten till oss själva, självrespekt.

 

Don’t turn your head.
Keep looking
at the bandaged place.
That’s where
the light enters you.

Rumi

 

Se det obehagliga med öppenhet och vänlighet

Posted on: April 14th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Mindfulness is loving kindness.
Jon Kabat Zinn

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Stanna kvar i kroppen

De flesta av oss är väl bekanta med stress och har förmodligen någon gång känt mer utmanande känslor som tex. smärta, ångest, nedstämdhet eller sorg. Det är en del av att vara människa. Genom prägling och uppforstran lär vi oss medvetet eller omedvetet hur vi skall möta känslor. När jag gick i skolan pratade man aldrig om känslor inte ens vid svåra situationer.På samma sätt som många av oss lärt hemifrån gjorde man på den tiden i skolan. Man tystande ner, låtsades som inget, tryckte undan och förträngde. Vi har överlevt som art genom fight/flight och självklart är det mycket värdefullt vid fara, men inte vid stressande negativa oroframkallande tankar.

I boken “Mindfulness mot nedstämdhet” av de världsledande forskarna, psykologerna och meditatörerna Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn skriver man om betydelsen av att möta obehag med nyfikenhet och vänlighet och hur det förändrar hjärnan, att den limbiska delen av hjärnan får mindre utrymme när vi tar in information (fight/flight)och mer i neo cortex (logiskt tänkande)där vi kan ta medvetna beslut utifrån här och nu och där det förflutna har mindre makt över oss. Erfarenheterna är inte längre laddade på samma sätt och kan integreras.

I boken skriver de “Vi kan reagera på vår stress, nedstämdhet som om den vore ett hot, och när vi gör det utlöses hjärnans “undvikandesystem”, det inte bara kyler ner den instintiva motpolen, vår lust att närma oss känslan eller en annan person med tex engagemang och välvilja, utan får oss att undvika våra egna impulser och känslor genom att förtränga dem, frysa ut eller in dem och på olika sätt låtsas som de inte existerar. Konskevensen blir inte att vi bara förlorar kontakten med våra oönskade negativa känslor och kropps-förnimmelser utan också stympar vår förmåga att känna överhuvudtaget, vare sig det handlar om goda eller mer utmanande känslor.”

I trauma och chock är konskevensen ännu större på hjärnan och vår kropp, vi fryser, stänger av helt. Den amerikanska militären samarbetar just nu med Center for Mindfulness i USA och forskning pågår hur att arbeta med hemvändande soldater som lider av Post Traumatisk Stresssyndrom och träning i mindfulnes.

Med stor vänlighet, villighet och mod kan man träna sig att komma tillbaka från tillstånd av dissassociation, det är min egen livserfarenhet.

Genom att förstå vad som händer inombord på ett medvetet sätt, sätta ord känslor och förnimmelser, beskriva utan att döma och värdera. Utgångspunkten är att hitta sin trygga bas i ankaret kroppen genom kontakt med underlaget, upplevelsen av att vara en hel kropp och andningen. De är alltid där!

(i ångest, starkt stress, rädsla känner vi oftast just de delar som är obehagliga men inte resten av kroppen och oftas har vi ingen kontakt med fötterna, underlaget)

Jag har genom åren arbetat en hel del med människor som mått dåligt av fysisk och psykisk smärta, trauma, panikångest och varit utanför kroppen, dvs inte riktigt i kontakt. Bara genom att hjälpa till att stanna kvar i kroppen reduceras massor av stress och rädsla.

I mindfulness finns inga krav så om jag inte vill, kan eller vågar så ser jag det i respekt för mig själv.

Ju mer jag vågar se oavsett så vattnas tilliten till oss själva, självrespekt.

 

Don’t turn your head.
Keep looking
at the bandaged place.
That’s where
the light enters you.

Rumi

 

Veke 4 – Å møta ubehaget

Posted on: April 12th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

Kor lett har det vore denne veka? Korleis reagerte me når me møtte ubehaget i oss? I ein situasjon? I møte med eit menneske? Klarte me å stoppe opp i det i eitt – to – ti sekund? Eller blei det for utmattande? Blei det for vondt? Korleis forholdt me oss – pressa me ubehaget bort eller lata me som om me ikkje såg det?

Når me føler, fornemmer, sansar noko i oss sjølv er me, eller hjernen vår veldig kjapp til å gjenkjenne det og gi det eit namn. Den fortel oss «Dette er stress, dette er redsel, dette er uro». Med å sette eit nanm på det, så rettare ein fokuset meir mot det og ubehaget vert større.

Men kva var det me eigentleg kjente i kroppen då me sa til oss sjøv at me var stressa? Det var faktisk ikkje noko anna enn strømningar og prikkingar i magen og nedover begge beina. Kva var det eigentleg me følte då me sa at me var redd? Det var ikkje anna enn at pusten vart meir overfladisk og me kjente knytingar i bringa.

Kroppen seier jo ingenting, kroppen set ikkje ord på noko – den berre viser oss korleis det er der og då.

090104_036 IMG_0853-1_resize

Lørdagen denne veka hadde me tre ei spontan deling ein dag me var på DM. Og litt overraskande så sa den eine etter den andre at dagen før hadde vore veldig tung. Litt på forskjellige måtar. Gangi hadde vore irritert, Dhama gjekk brått heilt tom for energi og eg hadde vore nedfor.

Alle følte på at dette med å møte det som var ubehageleg ikkje alltid var like greitt eller enkelt.

«Det kostar til tider mykje å føla på det eg har rømt frå» – Ann Kristin Pracheeta

Katarina spør oss kor engasjert me er no til å følgje resten programmet? Når vi er komne til fjerde veke og fire gjenstår. Heilt ærleg.

Dhama seier at det har vore mykje tungt denne veka. Det har ikkje alltid gått så enkelt å gjere øvelsane. Litt på grunn av at han er byrja i jobb att og er i vekke heimefrå 3-4 dagar i veka. Body- scanningane må han ha gjort sittande for å ikkje sovne. Somme gonger har han ikkje orka eller gidda å gjort øvingane. Katarina spør om når han valgte å ikkje gjere øvelsen, var det då greitt for han? Utan at han fekk ei kjensle av at han burde egentlig gjort det.

«Eg slo meg stort sett til ro med valget eg tok, og eg klarte å fange meg sjølv viss eg byrja å dømme meg for det» – Hans Dhama

No i dag har energien snudd og han føler seg veldig klar for å fortsette.

Gangi har hatt fullt opp med ungar denne veka sidan det har vore vinterferie. Og det har vore ein del stress. Det har vore vanskeleg å fått tid og sted for å gjere dei forskjellige øvelsane. Men ho føler seg klar for å fortsette.

Katarina sier når det «koker» i hovudet, og me har mykje mentalt stress så kan det hjelpe med å stryke seg sjølv i andletet og bak over håret. Over armar, bringa, magen, låra, beina og heilt ned til føtene. Dette er med på å roe ned nervesystemet seier ho. Og det mentale stresset.

Eg, Ann Kristin Pracheeta har denne veka opplevd å møte mykje tungt. Eg kjenner at eg har klart innimellom og forholda meg annleis til det eg har følt i kroppen. Utan å gje det noko namn. Eg har vore uvel, kjent på nummenheit, prikkingar og knytingar. Berre vore med kroppen som den var.

Me treng ikkje forstå det kroppen viser oss; berre sjå det, kjenne på det.

Denne timen gjorde me tre øvelsar som alle gjekk på å møte det som er ubehageleg.

Først sat me i sittestillingen og rette merksemda vår mot ubehaget, for å trene på å sjå det. Å møta det ut i frå sittestillingen og pusten. Korleis kjennes det? Kor i kroppen føler me det? Varmt? Kaldt? Stengt? Numment? Berre observera det og beskrive det. Og i ubehaget, kjenn kroppen din – fjellet ditt, huset ditt. Ver i kontakt med kroppen sjølv om du kjenner på ubehag.

IMG_2556

Etterpå ba ho oss om å utforske nummenheita. Nummenheit i kroppen kjem ofte etter langvarig stress, sjokk eller traumer. Kroppen stenger av. Dei områdene byrjar me ofte å unngå for det kan vere ubehageleg å kjenne på at me ikkje føler noko. Det kan oppfattast som om me er utan følelsar, avkorta, avstumpa. Er me like nummen over alt i kroppen? Kor byrjar den? Kor sluttar den? Er det fysisk eller emosjonell smerte eller ingen av delane? Er det like kaldt over alt? Varmt? Er de nokon bevegelsar nokon stader?

Så ba ho oss å sitte eller ligge, og ta kontakt med kroppen og pusten vår på ny, og la det vera basen for tryggleiken. Me skulle gå gjennom ein hendelse som hadde vore ubehageleg eller stressande under veka som var gått.Så detaljert som råd.

Og prøve å gje slepp på etiketten me hadde eller ville sette på kjenslene. Berre utforskande og nyfiken møte det som var ubehageleg. Venleg sjå det.

Om det blei for sterkt eller vanskeleg, så berre vende tilbake til kroppen og pusten for å finne forankring der. Og i kontakten med underlaget. Me avslutta med å sjå om det var fornemmelsar som kjentes nøytrale, ingenting spesielt eller kanskje til og med behagelige.

«Etter meir tillit me har til å våga og vera i kroppen, og bli der så kan me holda både det som er ubehageleg, nøytralt eller behageleg» – Katarina.

Har me ha tillit til dette nye som me møter i oss sjølve?

Dette var tunge øvelsar å gjera så når Katarina foreslo at me kunne riste laus litt med ein dans så var me veldig enig i det.

Mindful dansing kom som ein ekstra øvelse!

 

IMG_2629IMG_2621 resized IMG_2628 resize

Heimeleksa

Me skal fortsette med bodyscan eller lette yoga øvelsar 6 gonger i veka og sitte i stillheit 20 minutt for dagen. Eit mindfull måltid per dag og gjere den kvardagslige tingen ein gong for dagen.

Me skal vere merksam på stressreaksjonar og oppførsel utan å prøve å endre dei. Me skal vera merksam på følelsen av å stå fast, vere blokkert, nummenheit og når me stenger ute augneblinken.

Veke 4 – Å møta ubehaget

Posted on: April 12th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Ann Kristin Pracheeta

Kor lett har det vore denne veka? Korleis reagerte me når me møtte ubehaget i oss? I ein situasjon? I møte med eit menneske? Klarte me å stoppe opp i det i eitt – to – ti sekund? Eller blei det for utmattande? Blei det for vondt? Korleis forholdt me oss – pressa me ubehaget bort eller lata me som om me ikkje såg det?

Når me føler, fornemmer, sansar noko i oss sjølv er me, eller hjernen vår veldig kjapp til å gjenkjenne det og gi det eit namn. Den fortel oss «Dette er stress, dette er redsel, dette er uro». Med å sette eit nanm på det, så rettare ein fokuset meir mot det og ubehaget vert større.

Men kva var det me eigentleg kjente i kroppen då me sa til oss sjøv at me var stressa? Det var faktisk ikkje noko anna enn strømningar og prikkingar i magen og nedover begge beina. Kva var det eigentleg me følte då me sa at me var redd? Det var ikkje anna enn at pusten vart meir overfladisk og me kjente knytingar i bringa.

Kroppen seier jo ingenting, kroppen set ikkje ord på noko – den berre viser oss korleis det er der og då.

090104_036 IMG_0853-1_resize

Lørdagen denne veka hadde me tre ei spontan deling ein dag me var på DM. Og litt overraskande så sa den eine etter den andre at dagen før hadde vore veldig tung. Litt på forskjellige måtar. Gangi hadde vore irritert, Dhama gjekk brått heilt tom for energi og eg hadde vore nedfor.

Alle følte på at dette med å møte det som var ubehageleg ikkje alltid var like greitt eller enkelt.

«Det kostar til tider mykje å føla på det eg har rømt frå» – Ann Kristin Pracheeta

Katarina spør oss kor engasjert me er no til å følgje resten programmet? Når vi er komne til fjerde veke og fire gjenstår. Heilt ærleg.

Dhama seier at det har vore mykje tungt denne veka. Det har ikkje alltid gått så enkelt å gjere øvelsane. Litt på grunn av at han er byrja i jobb att og er i vekke heimefrå 3-4 dagar i veka. Body- scanningane må han ha gjort sittande for å ikkje sovne. Somme gonger har han ikkje orka eller gidda å gjort øvingane. Katarina spør om når han valgte å ikkje gjere øvelsen, var det då greitt for han? Utan at han fekk ei kjensle av at han burde egentlig gjort det.

«Eg slo meg stort sett til ro med valget eg tok, og eg klarte å fange meg sjølv viss eg byrja å dømme meg for det» – Hans Dhama

No i dag har energien snudd og han føler seg veldig klar for å fortsette.

Gangi har hatt fullt opp med ungar denne veka sidan det har vore vinterferie. Og det har vore ein del stress. Det har vore vanskeleg å fått tid og sted for å gjere dei forskjellige øvelsane. Men ho føler seg klar for å fortsette.

Katarina sier når det «koker» i hovudet, og me har mykje mentalt stress så kan det hjelpe med å stryke seg sjølv i andletet og bak over håret. Over armar, bringa, magen, låra, beina og heilt ned til føtene. Dette er med på å roe ned nervesystemet seier ho. Og det mentale stresset.

Eg, Ann Kristin Pracheeta har denne veka opplevd å møte mykje tungt. Eg kjenner at eg har klart innimellom og forholda meg annleis til det eg har følt i kroppen. Utan å gje det noko namn. Eg har vore uvel, kjent på nummenheit, prikkingar og knytingar. Berre vore med kroppen som den var.

Me treng ikkje forstå det kroppen viser oss; berre sjå det, kjenne på det.

Denne timen gjorde me tre øvelsar som alle gjekk på å møte det som er ubehageleg.

Først sat me i sittestillingen og rette merksemda vår mot ubehaget, for å trene på å sjå det. Å møta det ut i frå sittestillingen og pusten. Korleis kjennes det? Kor i kroppen føler me det? Varmt? Kaldt? Stengt? Numment? Berre observera det og beskrive det. Og i ubehaget, kjenn kroppen din – fjellet ditt, huset ditt. Ver i kontakt med kroppen sjølv om du kjenner på ubehag.

IMG_2556

Etterpå ba ho oss om å utforske nummenheita. Nummenheit i kroppen kjem ofte etter langvarig stress, sjokk eller traumer. Kroppen stenger av. Dei områdene byrjar me ofte å unngå for det kan vere ubehageleg å kjenne på at me ikkje føler noko. Det kan oppfattast som om me er utan følelsar, avkorta, avstumpa. Er me like nummen over alt i kroppen? Kor byrjar den? Kor sluttar den? Er det fysisk eller emosjonell smerte eller ingen av delane? Er det like kaldt over alt? Varmt? Er de nokon bevegelsar nokon stader?

Så ba ho oss å sitte eller ligge, og ta kontakt med kroppen og pusten vår på ny, og la det vera basen for tryggleiken. Me skulle gå gjennom ein hendelse som hadde vore ubehageleg eller stressande under veka som var gått.Så detaljert som råd.

Og prøve å gje slepp på etiketten me hadde eller ville sette på kjenslene. Berre utforskande og nyfiken møte det som var ubehageleg. Venleg sjå det.

Om det blei for sterkt eller vanskeleg, så berre vende tilbake til kroppen og pusten for å finne forankring der. Og i kontakten med underlaget. Me avslutta med å sjå om det var fornemmelsar som kjentes nøytrale, ingenting spesielt eller kanskje til og med behagelige.

«Etter meir tillit me har til å våga og vera i kroppen, og bli der så kan me holda både det som er ubehageleg, nøytralt eller behageleg» – Katarina.

Har me ha tillit til dette nye som me møter i oss sjølve?

Dette var tunge øvelsar å gjera så når Katarina foreslo at me kunne riste laus litt med ein dans så var me veldig enig i det.

Mindful dansing kom som ein ekstra øvelse!

 

IMG_2629IMG_2621 resized IMG_2628 resize

Heimeleksa

Me skal fortsette med bodyscan eller lette yoga øvelsar 6 gonger i veka og sitte i stillheit 20 minutt for dagen. Eit mindfull måltid per dag og gjere den kvardagslige tingen ein gong for dagen.

Me skal vere merksam på stressreaksjonar og oppførsel utan å prøve å endre dei. Me skal vera merksam på følelsen av å stå fast, vere blokkert, nummenheit og når me stenger ute augneblinken.

Känn det behagliga medans det är där

Posted on: April 8th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s
I vecka tre tränar vi att stanna upp och bli medveten om att vi upplever en behaglig förnimmelse, känsla. Man kan ju undra hur det är möjligt att missa det vi längtar så mycket efter…Vår omedvetna autopilot är och drivkraften framåt mot ett bättre nästa ögonblick är stark. I vecka tre tränar vi under en vecka att lägga märke till behagliga förnimmelser. För att tydliggöra upplevelsen får man med sig några frågor som man kan ställa om man vill.

Hur ser situtionen ut? Vad hände? Hur kändes det fysiskt? Vilka känslor kände du? Hur såg tankeflödet ut? Var i kroppen upplevde du detta?

När vi har det jobbigt och utmanande är det väldigt lätt att vi inte “förväntar” oss att det kan kännas behagligt vilket gör att vi enkelt missar ögonblicket. Likaså när vi har ett stresspåslag eller smärta i kroppen är det lätt att vi generaliserar óch upplever allt som sker inombords som stress eller smärta. Vi utforskar helt ekelt inte vår upplevelse utan drar sekundsnabba slutsater. Våra slutsater följs sedan av tankar-nya känslor och förnimmerlser och beteende utifrån vår tidigare dragna slutsats.

Man har valt att ha med denna övning tidigt i programmet för att göra deltagaren medveten om att det finns ögonblick som vi missar som är behagliga. Dessa stunder kan vara några sekunder, vardagliga, utan att de har någon koppling till om vi har god eller dålig ekonomi, om vi är friska eller inte. Självklart är det så att ju mer vi är medvetna om dessa ögonblick hur korta de än är så får vi mer tillit till kroppen, oss själva, andra och livet.

Vi kan medvetet välja var vi lägger fokus. Inte att vi exkluderar eller stänger av något obehagligt. Vi låter det vara, stannar i ankaret anding och underlag och kommer vänligt och bestämt tillbaka till det behagliga som vi valt att hålla fokus på.

IMG_2758DSC_9168DSC_9624

“Vi lever i ögonblicket, i den värld vi uppmärksammar. Det betyder att hjärnan skapar vår värld när den bestämmer vad vi skall lägga märke till.” Åsa Nilsonne, Professor, psykiatriker och terapuet i DBT (Dialektisk Beteende Terapi, Mindfulness är en av grundpelarna i DBT.)

Vi tränar oss att känna våra gränser i alla övningar vi gör speciellt i mindful yoga. Om vi har en tendens att puscha för att komma fram till våra mål, undika som ett sätt att skydda oss så kommer det såklart fram i träningen. Återigen tränar vi att öppet se hur vi möter vår gräns och att göra det utan att döma eller värdera. Ju mer vi kan möta vår gräns, vila där samarbetar vi med kroppen. I yogan som man gör i mindfulnesss handlar det inte om positionen i sig utan om vår närvaro i rörelsen, att vara med i hela kroppen med respekt för just vår kropps begränsingar och öppen för att det kan förändras.

En del av oss har långvarig stress, chock och trauma som uttrycker sig bla i kroppen genom stumhet, avstängdhet och att inte känna vissa delar av kroppen. Det kan upplevas obahagligt att vara i kontakt med dessa avstängda områden. Vi tränar att inkludera dem vänligt. Hela kroppen är med även om vi inte känner och är närvarande i hela kroppen. Jag, Katarina har levt stor del av mitt vuxna liv utan att känna kroppen. Jag visste inte om att jag var avstängd och mer eller mindre levde i dissassociation, “utanför kroppen” Det var först när jag kom i kontakt med terapueter som själva mediterar och arbetar med meditation som utgångspunkt i sitt terapeutiska arbete och liv som jag började känna att jag inte var i min kropp, inte kunde känna. Det var första steget på en lång, lång resa tillbaka till mig själv och livet.

 

” The soil of practice requires the fertilizer of deep self-acceptance and self-compassion. Harshness and striving ultimately engender unawareness and insensitivity, furterhing fragmentation just when we have an opportunity to recognize that we are already ok, already whole”

Jon Kabat Zinn

 

Känn det behagliga medans det är där

Posted on: April 8th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s
I vecka tre tränar vi att stanna upp och bli medveten om att vi upplever en behaglig förnimmelse, känsla. Man kan ju undra hur det är möjligt att missa det vi längtar så mycket efter…Vår omedvetna autopilot är och drivkraften framåt mot ett bättre nästa ögonblick är stark. I vecka tre tränar vi under en vecka att lägga märke till behagliga förnimmelser. För att tydliggöra upplevelsen får man med sig några frågor som man kan ställa om man vill.

Hur ser situtionen ut? Vad hände? Hur kändes det fysiskt? Vilka känslor kände du? Hur såg tankeflödet ut? Var i kroppen upplevde du detta?

När vi har det jobbigt och utmanande är det väldigt lätt att vi inte “förväntar” oss att det kan kännas behagligt vilket gör att vi enkelt missar ögonblicket. Likaså när vi har ett stresspåslag eller smärta i kroppen är det lätt att vi generaliserar óch upplever allt som sker inombords som stress eller smärta. Vi utforskar helt ekelt inte vår upplevelse utan drar sekundsnabba slutsater. Våra slutsater följs sedan av tankar-nya känslor och förnimmerlser och beteende utifrån vår tidigare dragna slutsats.

Man har valt att ha med denna övning tidigt i programmet för att göra deltagaren medveten om att det finns ögonblick som vi missar som är behagliga. Dessa stunder kan vara några sekunder, vardagliga, utan att de har någon koppling till om vi har god eller dålig ekonomi, om vi är friska eller inte. Självklart är det så att ju mer vi är medvetna om dessa ögonblick hur korta de än är så får vi mer tillit till kroppen, oss själva, andra och livet.

Vi kan medvetet välja var vi lägger fokus. Inte att vi exkluderar eller stänger av något obehagligt. Vi låter det vara, stannar i ankaret anding och underlag och kommer vänligt och bestämt tillbaka till det behagliga som vi valt att hålla fokus på.

IMG_2758DSC_9168DSC_9624

“Vi lever i ögonblicket, i den värld vi uppmärksammar. Det betyder att hjärnan skapar vår värld när den bestämmer vad vi skall lägga märke till.” Åsa Nilsonne, Professor, psykiatriker och terapuet i DBT (Dialektisk Beteende Terapi, Mindfulness är en av grundpelarna i DBT.)

Vi tränar oss att känna våra gränser i alla övningar vi gör speciellt i mindful yoga. Om vi har en tendens att puscha för att komma fram till våra mål, undika som ett sätt att skydda oss så kommer det såklart fram i träningen. Återigen tränar vi att öppet se hur vi möter vår gräns och att göra det utan att döma eller värdera. Ju mer vi kan möta vår gräns, vila där samarbetar vi med kroppen. I yogan som man gör i mindfulnesss handlar det inte om positionen i sig utan om vår närvaro i rörelsen, att vara med i hela kroppen med respekt för just vår kropps begränsingar och öppen för att det kan förändras.

En del av oss har långvarig stress, chock och trauma som uttrycker sig bla i kroppen genom stumhet, avstängdhet och att inte känna vissa delar av kroppen. Det kan upplevas obahagligt att vara i kontakt med dessa avstängda områden. Vi tränar att inkludera dem vänligt. Hela kroppen är med även om vi inte känner och är närvarande i hela kroppen. Jag, Katarina har levt stor del av mitt vuxna liv utan att känna kroppen. Jag visste inte om att jag var avstängd och mer eller mindre levde i dissassociation, “utanför kroppen” Det var först när jag kom i kontakt med terapueter som själva mediterar och arbetar med meditation som utgångspunkt i sitt terapeutiska arbete och liv som jag började känna att jag inte var i min kropp, inte kunde känna. Det var första steget på en lång, lång resa tillbaka till mig själv och livet.

 

” The soil of practice requires the fertilizer of deep self-acceptance and self-compassion. Harshness and striving ultimately engender unawareness and insensitivity, furterhing fragmentation just when we have an opportunity to recognize that we are already ok, already whole”

Jon Kabat Zinn

 

Veke 3 – Å møta behaget

Posted on: April 7th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Å møta behaget

Av Ann Kristin Pracheeta

Me sit i sittestillinga vår. Stemma til Katarina får oss atter ei gong til å fokusere på kroppen vår. Mjukt, venleg og nyfiken. Lytt, sjå og føl. Kva er det som er der? Rastlausheit eller ro? Varme eller kulde? Vondt eller godt? Korleis kjennes det?

Er det ein stad me føler behag i kroppen? Kor? Rett merksemda, nærværet, pusten til den staden. Ikkje for å endre det eller gjere det annleis.

Ver med sittestillinga, pusten, ankeret og sitt i det som er.

«Gje plass til den kjensla, dei kjenslene som allereie er ei virkeligheit – gjennom å berre sjå dei» – Katarina

I lette, mjuke liggande yogaøvelser kjenner me på våre eigne grenser.

I alle øvelsane er pusten med – og inkluderer deler i kroppen der vi kjenner spenning eller strekk. Me pustar med nærvær til dei stadene der me kjenner ei spenning.

Me inkluder heile kroppen. Kjenner på responsen i kroppen – kan me strekke meir eller pusher me oss då? Me trener på å ligge presis på vår eiga grense, å vera lydhør ovanfor oss sjølve.

Blir me meir i kontakt med kroppen gjennom desse øvelsane? Føler me varme, tyngde, kjensla av nærvær? Områder som er opne, tomme, behagelige?

Kroppen kjennes mot underlaget. Det me følte for eit minutt sidan har endra seg til noko anna, til ein annan stad, kanskje det er borte.

Ofte ser me i ettertid at noko var fint, godt eller behageleg. Skituren på fjellet i forgårs, ferieturen i fjor sommar eller for tre minuttar sidan når ein låg på sofaen og høyrte på musikk. Akkurat når det skjedde så såg me det ikkje. Fordi me var ikkje i kontakt med nuet.

selhamar 09 389_resize DSC00662_resizeBilde 215_resizeannki Selhamar2

 

Det er lett å miste dei behagelege augneblinkane, fordi tankane seier noko anna. Dei kan vere opptatt med smerten, dårlig økonomi eller den uforklarlige redsla. Nett no er ein i ei krise og då er det ikkje rom for det som er behageleg.

«På ei side kjenner eg på mykje som er trist og tungt, og at eg har smerter i kroppen. Og kor lite eg eigentleg ynskjer å vere i den. Men det å få desse augneblinkane der eg kjenner at eg er her, og at det er godt og vere her. Det betyr mykje – dei augneblinkane vert veldig rike» – Ann Kristin Pracheeta

IMG_2750

Korleis var det å møta det som var behageleg? Klarte me å sjå det akkurat i det det behagelege var der eller tok det sekund, minutt, timar, dagar.

Når me møter noko behagelig i oss, så kjem det ofte ein automatisk respons innanifrå som gjer det endå meir behagelig. Ein blir glad av å bli glad.

«Skuleklassen til dotter mi skulle komme heim til oss for å sjå film, og dette vart bestemt kort tid i forvegen. Det måtte ommøblerast i stova, og ikkje minst trengtes det noko meir å sitte på og det hadde eg ikkje. Og eg som alltid vil klare meg sjølv og ikkje vere til bry for andre, kjente stor glede over den hjelpa eg fekk den dagen. Først på telefon blei eg gledelig overraska over at venner organiserte med å komme til meg med stolar eg kunne låne, slik at eg slapp å reise ut. Og gleda voks endå meir når vennene mine kom her med dei» – Monica Gangi

 DSC_9141-1

Av og til kan me også oppleve behagelege ting i situasjonar som eigentleg ikkje er behagelige eller spesielle, som når me kjører bil eller er på jobb. Der me kanskje til og med er stressa eller urolig, og det eigentleg ikkje passer inn.

«Eg har byrja å jobbe igjen no. Og eg kjenner at eg har med meg mindfulness i det. Når eg bruker kroppen min no så bruker eg den på ein ny måte. Eg kjenner eg er mykje sterkare. Det er mykje som skjer med denne kroppen som er behageleg» – Hans Dhama

DSC_9509 - Kopi

Litt etter litt – klarer me å koma nærare det behagelige? Å vera i det akkurat når det skjer.

Er me i eller litt utanfor kroppen vår?

«… og fortare og fortare oppdage at me ikkje er i kroppen vår; og lære korleis det kjennes…» – Katarina

Fyrst bli kjent med korleis det er å ikkje vere i kroppen vår, for så å erfare korleis det er å vere i oss sjølv, i huset vårt.

Ei kjensle av å vere avstengt kan ofte koma etter lengre periodar i livet der ein har vore i angst, redsel eller stress. Denne avstengte kjensla skaper avstand til kroppen og igjen ofte redsel eller stress for å vere i den.

Ein trekkjer seg fort tilbake frå kontakt med omverda, og kjensler som å ikkje vere god nok eller at det er noko feil med meg dukker gjerne opp. Å berre vita om denne kjensla kan hjelpe oss å koma inn igjen. Gjerne bryt med dette med å gjera noko anna, ta kontakt att med omverda og byrja å sjå at dette er ikkje meg.

Heimeleksa

Til neste veke skal me utforske ubehaget fortel Katarina oss. Om sjå korleis me forholde oss til det. Går vi i kamp med det, ein «fight» eller rømmer me, «flight». Får me tanker som «Dette er feil å kjenne, dette vil eg ikkje kjenne»? Kanskje me blir sint og dømmer oss sjølv? Kanskje me byrjar å trøstespise for å undertrykke det?

Katarina seier at når me ikkje vil møte motstanden skjer det også noko med kroppen vår. Me byrjar å forsvare oss og pusten og musklar samarbeider i det forsvaret. Me trekkjer oss gjerne litt saman og det blir tyngre å puste. Pusten blir meir overfladisk. Dette er ein reaksjon for å sleppe å kjenne på følelsar.

Katarina spør oss kva som skjer når me puster lite og overfladisk, og ber oss prøve det. Me kjenner alle tre ganske snart at det skaper stress eller ubehag i kroppen. Er vi klar for å møte det ubehagelige og vera tilstede i det?

«Våg å ver i kroppen og møt alt med respekt og venlegheit» – Katarina

Utanom å øve på å møte det ubehagelege så skal me fortsette med bodyscan eller ståande/liggande yoga øvelsar 6 gonger i veka. Sitte 15 minutt kvar dag, eitt mindful måltid for dagen og den kvardagslege øvelsen vår.

Veke 3 – Å møta behaget

Posted on: April 7th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Å møta behaget

Av Ann Kristin Pracheeta

Me sit i sittestillinga vår. Stemma til Katarina får oss atter ei gong til å fokusere på kroppen vår. Mjukt, venleg og nyfiken. Lytt, sjå og føl. Kva er det som er der? Rastlausheit eller ro? Varme eller kulde? Vondt eller godt? Korleis kjennes det?

Er det ein stad me føler behag i kroppen? Kor? Rett merksemda, nærværet, pusten til den staden. Ikkje for å endre det eller gjere det annleis.

Ver med sittestillinga, pusten, ankeret og sitt i det som er.

«Gje plass til den kjensla, dei kjenslene som allereie er ei virkeligheit – gjennom å berre sjå dei» – Katarina

I lette, mjuke liggande yogaøvelser kjenner me på våre eigne grenser.

I alle øvelsane er pusten med – og inkluderer deler i kroppen der vi kjenner spenning eller strekk. Me pustar med nærvær til dei stadene der me kjenner ei spenning.

Me inkluder heile kroppen. Kjenner på responsen i kroppen – kan me strekke meir eller pusher me oss då? Me trener på å ligge presis på vår eiga grense, å vera lydhør ovanfor oss sjølve.

Blir me meir i kontakt med kroppen gjennom desse øvelsane? Føler me varme, tyngde, kjensla av nærvær? Områder som er opne, tomme, behagelige?

Kroppen kjennes mot underlaget. Det me følte for eit minutt sidan har endra seg til noko anna, til ein annan stad, kanskje det er borte.

Ofte ser me i ettertid at noko var fint, godt eller behageleg. Skituren på fjellet i forgårs, ferieturen i fjor sommar eller for tre minuttar sidan når ein låg på sofaen og høyrte på musikk. Akkurat når det skjedde så såg me det ikkje. Fordi me var ikkje i kontakt med nuet.

selhamar 09 389_resize DSC00662_resizeBilde 215_resizeannki Selhamar2

 

Det er lett å miste dei behagelege augneblinkane, fordi tankane seier noko anna. Dei kan vere opptatt med smerten, dårlig økonomi eller den uforklarlige redsla. Nett no er ein i ei krise og då er det ikkje rom for det som er behageleg.

«På ei side kjenner eg på mykje som er trist og tungt, og at eg har smerter i kroppen. Og kor lite eg eigentleg ynskjer å vere i den. Men det å få desse augneblinkane der eg kjenner at eg er her, og at det er godt og vere her. Det betyr mykje – dei augneblinkane vert veldig rike» – Ann Kristin Pracheeta

IMG_2750

Korleis var det å møta det som var behageleg? Klarte me å sjå det akkurat i det det behagelege var der eller tok det sekund, minutt, timar, dagar.

Når me møter noko behagelig i oss, så kjem det ofte ein automatisk respons innanifrå som gjer det endå meir behagelig. Ein blir glad av å bli glad.

«Skuleklassen til dotter mi skulle komme heim til oss for å sjå film, og dette vart bestemt kort tid i forvegen. Det måtte ommøblerast i stova, og ikkje minst trengtes det noko meir å sitte på og det hadde eg ikkje. Og eg som alltid vil klare meg sjølv og ikkje vere til bry for andre, kjente stor glede over den hjelpa eg fekk den dagen. Først på telefon blei eg gledelig overraska over at venner organiserte med å komme til meg med stolar eg kunne låne, slik at eg slapp å reise ut. Og gleda voks endå meir når vennene mine kom her med dei» – Monica Gangi

 DSC_9141-1

Av og til kan me også oppleve behagelege ting i situasjonar som eigentleg ikkje er behagelige eller spesielle, som når me kjører bil eller er på jobb. Der me kanskje til og med er stressa eller urolig, og det eigentleg ikkje passer inn.

«Eg har byrja å jobbe igjen no. Og eg kjenner at eg har med meg mindfulness i det. Når eg bruker kroppen min no så bruker eg den på ein ny måte. Eg kjenner eg er mykje sterkare. Det er mykje som skjer med denne kroppen som er behageleg» – Hans Dhama

DSC_9509 - Kopi

Litt etter litt – klarer me å koma nærare det behagelige? Å vera i det akkurat når det skjer.

Er me i eller litt utanfor kroppen vår?

«… og fortare og fortare oppdage at me ikkje er i kroppen vår; og lære korleis det kjennes…» – Katarina

Fyrst bli kjent med korleis det er å ikkje vere i kroppen vår, for så å erfare korleis det er å vere i oss sjølv, i huset vårt.

Ei kjensle av å vere avstengt kan ofte koma etter lengre periodar i livet der ein har vore i angst, redsel eller stress. Denne avstengte kjensla skaper avstand til kroppen og igjen ofte redsel eller stress for å vere i den.

Ein trekkjer seg fort tilbake frå kontakt med omverda, og kjensler som å ikkje vere god nok eller at det er noko feil med meg dukker gjerne opp. Å berre vita om denne kjensla kan hjelpe oss å koma inn igjen. Gjerne bryt med dette med å gjera noko anna, ta kontakt att med omverda og byrja å sjå at dette er ikkje meg.

Heimeleksa

Til neste veke skal me utforske ubehaget fortel Katarina oss. Om sjå korleis me forholde oss til det. Går vi i kamp med det, ein «fight» eller rømmer me, «flight». Får me tanker som «Dette er feil å kjenne, dette vil eg ikkje kjenne»? Kanskje me blir sint og dømmer oss sjølv? Kanskje me byrjar å trøstespise for å undertrykke det?

Katarina seier at når me ikkje vil møte motstanden skjer det også noko med kroppen vår. Me byrjar å forsvare oss og pusten og musklar samarbeider i det forsvaret. Me trekkjer oss gjerne litt saman og det blir tyngre å puste. Pusten blir meir overfladisk. Dette er ein reaksjon for å sleppe å kjenne på følelsar.

Katarina spør oss kva som skjer når me puster lite og overfladisk, og ber oss prøve det. Me kjenner alle tre ganske snart at det skaper stress eller ubehag i kroppen. Er vi klar for å møte det ubehagelige og vera tilstede i det?

«Våg å ver i kroppen og møt alt med respekt og venlegheit» – Katarina

Utanom å øve på å møte det ubehagelege så skal me fortsette med bodyscan eller ståande/liggande yoga øvelsar 6 gonger i veka. Sitte 15 minutt kvar dag, eitt mindful måltid for dagen og den kvardagslege øvelsen vår.

Hva gjør mindfulness for meg i hverdagen

Posted on: April 3rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Hans Dhama

For det første så ble jeg med på dette fordi jeg går sykemeldt og det passer veldig  fint å kunne ta med mindfulness inn denne situasjonen.

Fra første dag merket jeg at dette var noe spesielt; det handler jo mye om pusten og å være tilstede med det jeg driver med. Jeg merker også hvor lite tilstede jeg kan være, at jeg gjør en ting og tenker på en annen ting.

Fra vi begynte på kurset har jeg merket hvor godt det er å være tilstede med meg selv, lage frokost i stillhet og spise den uten å drive med mange andre ting. Bare kose meg med å spise og slappe av.

Og se på tankene hvordan de drar i vei og hele tiden vil gjøre ting.

Jeg føler hvor viktig det er å komme tilbake til pusten for å være tilstede. Det er noe jeg vil ha med meg i hverdagen.

Allerede etter kort tid med mindfulness og kroppscanning er jeg blitt i bedre humør og har mer energi.

Jeg er mer tilstede med alt jeg gjør, som å pusse tenner. Det ble mer interessant for det er jo noe jeg bare gjør uten å tenke over hvordan jeg gjør det.

Om jeg er med dyrene mine så er det også mye mer morsomt når jeg er der med de, enn at jeg er mange andre steder i tankene.

DSC_9547 - Kopi_resize

DSC_9549 - Kopi_resize

DSC_9550 - Kopi_resize

Ser nå mens jeg sitter her og skriver, noe som jeg ikke synes er det mest interessante jeg gjør, at det er mange andre ting jeg heller skulle gjort i stedet. Men så tar jeg kontakt med pusten og sittestillingen, kjenner på kroppen min og så gjør jeg det likevel.

Fra jeg står opp om morgenen har jeg mindfulness med meg; den er der og hjelper meg å tenke på kroppen min som ikke er helt bra om dagen. Jeg har en liten skiveprolaps så jeg må gå litt sakte frem og tenke over hvordan jeg bruker ryggen min, og selvfølgelig resten av kroppen.

Jeg kjenner at mindfulness lærer meg å være mer vennlig mot kroppen min.

Hva gjør mindfulness for meg i hverdagen

Posted on: April 3rd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Av Hans Dhama

For det første så ble jeg med på dette fordi jeg går sykemeldt og det passer veldig  fint å kunne ta med mindfulness inn denne situasjonen.

Fra første dag merket jeg at dette var noe spesielt; det handler jo mye om pusten og å være tilstede med det jeg driver med. Jeg merker også hvor lite tilstede jeg kan være, at jeg gjør en ting og tenker på en annen ting.

Fra vi begynte på kurset har jeg merket hvor godt det er å være tilstede med meg selv, lage frokost i stillhet og spise den uten å drive med mange andre ting. Bare kose meg med å spise og slappe av.

Og se på tankene hvordan de drar i vei og hele tiden vil gjøre ting.

Jeg føler hvor viktig det er å komme tilbake til pusten for å være tilstede. Det er noe jeg vil ha med meg i hverdagen.

Allerede etter kort tid med mindfulness og kroppscanning er jeg blitt i bedre humør og har mer energi.

Jeg er mer tilstede med alt jeg gjør, som å pusse tenner. Det ble mer interessant for det er jo noe jeg bare gjør uten å tenke over hvordan jeg gjør det.

Om jeg er med dyrene mine så er det også mye mer morsomt når jeg er der med de, enn at jeg er mange andre steder i tankene.

DSC_9547 - Kopi_resize

DSC_9549 - Kopi_resize

DSC_9550 - Kopi_resize

Ser nå mens jeg sitter her og skriver, noe som jeg ikke synes er det mest interessante jeg gjør, at det er mange andre ting jeg heller skulle gjort i stedet. Men så tar jeg kontakt med pusten og sittestillingen, kjenner på kroppen min og så gjør jeg det likevel.

Fra jeg står opp om morgenen har jeg mindfulness med meg; den er der og hjelper meg å tenke på kroppen min som ikke er helt bra om dagen. Jeg har en liten skiveprolaps så jeg må gå litt sakte frem og tenke over hvordan jeg bruker ryggen min, og selvfølgelig resten av kroppen.

Jeg kjenner at mindfulness lærer meg å være mer vennlig mot kroppen min.

Ta med berget i vardagen

Posted on: March 31st, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

 

Fåglarna har försvunit i skyn

och nu förflyktigas det sista molnet.

Vi sitter tillsammans, berget och jag

tills bara berget finns kvar.

Li Po

 

Träningen i mindfulness är att mer och mer lära oss känna tillit till vårt hus, vår kropp och med det klingar våra överlevnadsstrategier fight/flight långsamt av steg för steg. Vi kan börja uppfatta och möta en situationer mer utifrån detta nuet kontra en tidigare upplevd stress där fight/flight kopplas på blixtsnabbt. Vår fantastiska plastiska hjärna lär sig långsamt nya mer adekvata sätt att förhålla sig till obehag och stress. Nyfikenhet, vänlighet, tålamod och villighet att träna. Igen och igen.

 

Jon Kabat Zinn liksom många visa män och kvinnor i årtusende pratar mycket om berget som en arketyp. Berg är heliga platser liksom vårt hem, vårt hus vår kropp är ett tempel. Vi har kanske kommit långt ifrån oss själva genom inlärning, omedveten prägling och olika personliga trauman och behöver kanske bekanta oss med vårt hem, lära känna det, respektera och älska det.

IMG_2552_resize 2

 

Att smaka på det inre berget, lära känna det som ett ankare som alltid är där oavsett om vi känner det eller inte. Tålmodigt väntar det på oss. Det är oföränderligt oavsett inre stämmningar, vågor och väderlekar. Stilla, tomt, stablilt. Som en inbjudan kan vi då och då pröva att känna, smaka denna kvalité.

 

 

Möta motstånd

k11120621

Med största sannolikhet kommer vi att känna motstånd någon gång eller flera gånger under 8 veckors programmet.

Träningen är att bara lägga korten på bordet för oss själva, erkänn för dig själv “jag känner motstånd”. Inbjudan är att inte stanna där utan utforksa. Hur pratar motståndet? “jag vill inte, orkar inte, pallar inte, vågar inte, kan inte, tror inte på detta”

 

 

Vi påminner oss att tankar är tankar och inte lika med fakta. Hur känns motståndet fysiskt? Tung i kroppen, dimmig, sömning, spänd, rastlös, stress? Var i kroppen känns det?

I huvudet, magen, bröstkrogen, käkarna…? Vilka känslor är jag medveten om? irritation, oro, rädsla….? Var i kroppen?

Vad upplever jag? Var? uan att döma, vädera och försöka ändra på något, göra det mindre, bättre eller annorlunda. Bara se och ge plats.

Om vi vill kan vi gå ett steg till: Inbjudan är att – så gott jag kan- vända den inre blicken dit, möta med närvaro, andning.

Hela tiden har vi sittställningen och andningen som ankare att gå tillbaka till.

Att bara veta om att vi känner motstånd utan att döma eller värdera oss själva är befriande i sig.

Öppenhet skapar mer tillit till oss själva och ökar naturligt vår egen villighet att vara mer i oss själva, hemma, närvarandes. Vi vattnar kontakten med vårt varande.

Ta med berget i vardagen

Posted on: March 31st, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

 

Fåglarna har försvunit i skyn

och nu förflyktigas det sista molnet.

Vi sitter tillsammans, berget och jag

tills bara berget finns kvar.

Li Po

 

Träningen i mindfulness är att mer och mer lära oss känna tillit till vårt hus, vår kropp och med det klingar våra överlevnadsstrategier fight/flight långsamt av steg för steg. Vi kan börja uppfatta och möta en situationer mer utifrån detta nuet kontra en tidigare upplevd stress där fight/flight kopplas på blixtsnabbt. Vår fantastiska plastiska hjärna lär sig långsamt nya mer adekvata sätt att förhålla sig till obehag och stress. Nyfikenhet, vänlighet, tålamod och villighet att träna. Igen och igen.

 

Jon Kabat Zinn liksom många visa män och kvinnor i årtusende pratar mycket om berget som en arketyp. Berg är heliga platser liksom vårt hem, vårt hus vår kropp är ett tempel. Vi har kanske kommit långt ifrån oss själva genom inlärning, omedveten prägling och olika personliga trauman och behöver kanske bekanta oss med vårt hem, lära känna det, respektera och älska det.

IMG_2552_resize 2

 

Att smaka på det inre berget, lära känna det som ett ankare som alltid är där oavsett om vi känner det eller inte. Tålmodigt väntar det på oss. Det är oföränderligt oavsett inre stämmningar, vågor och väderlekar. Stilla, tomt, stablilt. Som en inbjudan kan vi då och då pröva att känna, smaka denna kvalité.

 

 

Möta motstånd

k11120621

Med största sannolikhet kommer vi att känna motstånd någon gång eller flera gånger under 8 veckors programmet.

Träningen är att bara lägga korten på bordet för oss själva, erkänn för dig själv “jag känner motstånd”. Inbjudan är att inte stanna där utan utforksa. Hur pratar motståndet? “jag vill inte, orkar inte, pallar inte, vågar inte, kan inte, tror inte på detta”

 

 

Vi påminner oss att tankar är tankar och inte lika med fakta. Hur känns motståndet fysiskt? Tung i kroppen, dimmig, sömning, spänd, rastlös, stress? Var i kroppen känns det?

I huvudet, magen, bröstkrogen, käkarna…? Vilka känslor är jag medveten om? irritation, oro, rädsla….? Var i kroppen?

Vad upplever jag? Var? uan att döma, vädera och försöka ändra på något, göra det mindre, bättre eller annorlunda. Bara se och ge plats.

Om vi vill kan vi gå ett steg till: Inbjudan är att – så gott jag kan- vända den inre blicken dit, möta med närvaro, andning.

Hela tiden har vi sittställningen och andningen som ankare att gå tillbaka till.

Att bara veta om att vi känner motstånd utan att döma eller värdera oss själva är befriande i sig.

Öppenhet skapar mer tillit till oss själva och ökar naturligt vår egen villighet att vara mer i oss själva, hemma, närvarandes. Vi vattnar kontakten med vårt varande.

Ein augneblink i livet mitt

Posted on: March 27th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Her skal du motstand finne

Av Ann Kristin Pracheeta

Eg har kjent noko enormt på motstand mot alle ting som kunne hjelpa meg til å vera i nuet. Inni meg kom eg i kontakt ein energi som kjennes todelt. På ei side er den kraftfull og kreativ, på den andre sida er det mykje rastlausheit.

Ein del av meg gjer alt for å dra meg vekk i frå å gjere bodyscan, mindful-tannpussen, mindfull-måtidet. Men det som var fint var å berre tillate og observera denne motstanden, rastlausheita som den var.

“Greit eg ser deg at du er der, og nett no klarer eg ikkje å gjere noko med det”.

Eg kjente på tankar om at eg burde ha gjort meir. Men noko sa meg berre la det vere som det er. Ikkje prøv å gjera deg til noko anna eller noko meir enn akkurat det du er.

Når eg kjente på denne rastlausheita i dag, så var det noko som sa “Gå og ta deg eit bad!”.

Så det gjorde eg. Eg tappa i, og med karet halvfullt la eg meg oppi. Og med ei gong skjedde det noko. Eg kunne kjenna at vatnet kom høgare og høgare mot øyrene og ansiktet, eg låg fullt og heilt til stede – i ein augneblink som varte i eit kvarter.

 IMG_5114-1a_resize

“Samtale i badekaret”

Eg låg i badekaret

medan det

varme vatnet

fossa

utav tappekrana,

og til slutt

nådde vatnet

over øyro

mine.

Då brått

høyrte eg

at vatnet snakka

til meg.

Eg kunne ikkje

språket,

men eg

forstod.

Likevel

kan eg

ikkje gjenta

eit einaste ord.

 

Ein augneblink i livet mitt

Posted on: March 27th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Her skal du motstand finne

Av Ann Kristin Pracheeta

Eg har kjent noko enormt på motstand mot alle ting som kunne hjelpa meg til å vera i nuet. Inni meg kom eg i kontakt ein energi som kjennes todelt. På ei side er den kraftfull og kreativ, på den andre sida er det mykje rastlausheit.

Ein del av meg gjer alt for å dra meg vekk i frå å gjere bodyscan, mindful-tannpussen, mindfull-måtidet. Men det som var fint var å berre tillate og observera denne motstanden, rastlausheita som den var.

“Greit eg ser deg at du er der, og nett no klarer eg ikkje å gjere noko med det”.

Eg kjente på tankar om at eg burde ha gjort meir. Men noko sa meg berre la det vere som det er. Ikkje prøv å gjera deg til noko anna eller noko meir enn akkurat det du er.

Når eg kjente på denne rastlausheita i dag, så var det noko som sa “Gå og ta deg eit bad!”.

Så det gjorde eg. Eg tappa i, og med karet halvfullt la eg meg oppi. Og med ei gong skjedde det noko. Eg kunne kjenna at vatnet kom høgare og høgare mot øyrene og ansiktet, eg låg fullt og heilt til stede – i ein augneblink som varte i eit kvarter.

 IMG_5114-1a_resize

“Samtale i badekaret”

Eg låg i badekaret

medan det

varme vatnet

fossa

utav tappekrana,

og til slutt

nådde vatnet

over øyro

mine.

Då brått

høyrte eg

at vatnet snakka

til meg.

Eg kunne ikkje

språket,

men eg

forstod.

Likevel

kan eg

ikkje gjenta

eit einaste ord.

 

Göra det du gör

Posted on: March 24th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Mindfulness är en tusenårig tradition från buddismen som bygger på meditation och är en träning i att leva mer närvarande i vårt liv. Låter kanske enkelt men så himla svårt på grund av tidig inlärning, en kultur som inte har värderat närvaro och medvetenhet och den nutida stress som finns runt om oss. Tidigt har vi lärt oss att inte vara så mycket i kontakt med vår kropp, vårt hus och tempel hem som är mottagare av nuet. Många av oss har blivit huvudfotingar.

Vi har två ankare med oss hela livet; andningen och kontakten med underlaget. Vi styr inte andningen utan lägger bara märke till den precis som den är; ytlig, snabb (och ev tankar och känslor kring det) långsam eller kanske att vi inte vet.

Frågor jag kan ha med mig i vardagen för att stanna upp och bli mer medveten är: Hur känns det just nu? Var i kroppen? Hur förhåller jag mig till det som är just nu? Oavsett vad vi upplever kan vi medvetet välja om vi skall värdera och döma upplevelsen. Inbjudan är att steg för steg acceptera och tillåta att stunden är som den är. Att vattna vår tillit till kroppen och att alla förnimmelser vare sig det är känslor, tankar eller fysiska förnimmelser så kommer de, stannar en stund och klingar av. Ju mer tillit till kroppen och stunden kan vi tillåta verkligeheten att vara som den är för stunden. En känsla av frihet och glädje kan komma som frukt av detta.

Ibland kanske vi upplever ett kraftigt påslag av stress. Vi kan då hjälpa oss själva genom att medvetet vara fysiskt aktiva, inte för att “få bort” utan för att hjälpa kroppen att andas, öppna sig och på så sätt hantera stressen bättre. Vi kan också medvetet “göra det vi gör” dvs hacka grönsakerna, cykla, sitta på bussen, dammsuga eller bara andas och låta stressen vara där utan att involvera oss. Efter ett tag kommer påslaget att klinga av mer och mer. Ju mer vi kan träna oss i tillit till att inte “styra upp” dvs trycka ner, stänga av förnimmelser så hjälper vi oss själva på bästa sätt samtidigt som vi sänder nya signaler till vår hjärna.

hund

Stress är något som de flesta av oss är väl bekanta med och som i Sverige blivit en så kallad “folksjukdom”. När vi är stressade skruvar vi lätt ner andningen och spänner oss lite i kroppen som ett omedvetet sätt att skydda oss mot något förväntat obehagligt. Vårt uråldriga överlevnadssystem fight/flight kopplas på. Det är hjälpsamt om man har en björn från Vassfaret framför sig och man behöver springa men mindre användbart om man tänker automatiska omedvetna stressande tankar om framtiden eller ältar om något som hänt i dåtiden. Det är här attityderna kan ha en stor betydelse att ha med sig som en inre hållning och påminnelse. Forskning har visat sig att hjärnan söker obehag på några tusendels sekunder och hanterar genom fight/flight. I mindfulness tränar vi att möta med nyfikenhet och vänlighet och uppmärksamma hur det verkligen känns just nu. Inte hur jag tror det känns, hur det brukar kännas utan hur det faktiskt är just nu. Mindfulness handlar om atuppleva verkligheten som den är, inte som vi tror eller uppfattar den. Vänlighet kommer med som en följeslagare som kan öka vår tillit till att våga se, våga se utan dömande.

fightbild

Just nyfikenhet och vänlighet har visat sig ha stor betydelse vid nedstämdhet och depression.

Vår hjärna är plastisk och nya “spår” går att lära in vilket gör att vi möter livet mer öppet, objektivt och tillitsfullt med all den glädje, frihet och tacksamhet det i sig kan skapa. Ny amerikansk forskning för patienter med depression visar just detta, att genom träning i 8 veckors programmet har man fått bestående förändringar i hjärnan som lett till nya sätt att förhålla sig till negativa tankar och känslor. Att börja förstå hur automatiska stressande tankar – känslor – förnimmelser och beteende interagerar och triggar igång varandra.

Det kraftfulla med just 8 veckors programmet är att det innefattar hela vårt liv, inget som skall exkluderas från träningen. Många kanske känner igen att vi åker på en kurs i meditation och tränar under några dagar och i bästa fall fortsätter att sitta en stund varje dag. Men resten av dagen….

Precis som i meditation skall vi ingenstans, vi skall varken förbättra, förändra, minska något utan bara vara med det som är, just så som det är. Dömande och värderande är inlärt, en omedveten prägling och det vänder vi inte på en kafferast så inbjudan är att inte döma dömandet. Att göra det leder bara till mer tankar, som skapar nya känslor, fysiska förnimmelser, beteende och mer tankar och dömande.

Den röda tråden är helt enkelt att påminna sig själv igen och igen att vara i kontakt med kroppen, andningen och vara där jag är. Inkludera allt som är, så gott jag kan. Det innebär att jag kanske stänger av en känsla och vänligt är medveten om det att just nu vill jag inte, vågar inte, kan inte känna mer- Att se detta utan att döma stoppar kedjereaktioner av stress och känslor som urholkar vår självkänsla. Att droppe för droppe våga se vattnar oss med kärlek, respekt och tillit till oss själva.

 

“You might be tempted to avoid the messiness of daily living for the tranquility of stillness and peacefulness. This of course would be an attachment to stillness, and like any strong attachment, it leads to delusion. It arrests development and short-circuits the cultivation of wisdom.” ― Jon Kabat-Zinn, Wherever You Go, There You Are

“You might be tempted to avoid the messiness of daily living for the tranquility of stillness and peacefulness. This of course would be an attachment
to stillness, and like any strong attachment, it leads to delusion. It arrests development and short-circuits the cultivation of wisdom.”― Jon Kabat-Zinn, Wherever You Go, There You Are 

 

 

 

 

Göra det du gör

Posted on: March 24th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

 

Ukens kommentar av Katarina Lundblad

Katarina 097-s

Mindfulness är en tusenårig tradition från buddismen som bygger på meditation och är en träning i att leva mer närvarande i vårt liv. Låter kanske enkelt men så himla svårt på grund av tidig inlärning, en kultur som inte har värderat närvaro och medvetenhet och den nutida stress som finns runt om oss. Tidigt har vi lärt oss att inte vara så mycket i kontakt med vår kropp, vårt hus och tempel hem som är mottagare av nuet. Många av oss har blivit huvudfotingar.

Vi har två ankare med oss hela livet; andningen och kontakten med underlaget. Vi styr inte andningen utan lägger bara märke till den precis som den är; ytlig, snabb (och ev tankar och känslor kring det) långsam eller kanske att vi inte vet.

Frågor jag kan ha med mig i vardagen för att stanna upp och bli mer medveten är: Hur känns det just nu? Var i kroppen? Hur förhåller jag mig till det som är just nu? Oavsett vad vi upplever kan vi medvetet välja om vi skall värdera och döma upplevelsen. Inbjudan är att steg för steg acceptera och tillåta att stunden är som den är. Att vattna vår tillit till kroppen och att alla förnimmelser vare sig det är känslor, tankar eller fysiska förnimmelser så kommer de, stannar en stund och klingar av. Ju mer tillit till kroppen och stunden kan vi tillåta verkligeheten att vara som den är för stunden. En känsla av frihet och glädje kan komma som frukt av detta.

Ibland kanske vi upplever ett kraftigt påslag av stress. Vi kan då hjälpa oss själva genom att medvetet vara fysiskt aktiva, inte för att “få bort” utan för att hjälpa kroppen att andas, öppna sig och på så sätt hantera stressen bättre. Vi kan också medvetet “göra det vi gör” dvs hacka grönsakerna, cykla, sitta på bussen, dammsuga eller bara andas och låta stressen vara där utan att involvera oss. Efter ett tag kommer påslaget att klinga av mer och mer. Ju mer vi kan träna oss i tillit till att inte “styra upp” dvs trycka ner, stänga av förnimmelser så hjälper vi oss själva på bästa sätt samtidigt som vi sänder nya signaler till vår hjärna.

hund

Stress är något som de flesta av oss är väl bekanta med och som i Sverige blivit en så kallad “folksjukdom”. När vi är stressade skruvar vi lätt ner andningen och spänner oss lite i kroppen som ett omedvetet sätt att skydda oss mot något förväntat obehagligt. Vårt uråldriga överlevnadssystem fight/flight kopplas på. Det är hjälpsamt om man har en björn från Vassfaret framför sig och man behöver springa men mindre användbart om man tänker automatiska omedvetna stressande tankar om framtiden eller ältar om något som hänt i dåtiden. Det är här attityderna kan ha en stor betydelse att ha med sig som en inre hållning och påminnelse. Forskning har visat sig att hjärnan söker obehag på några tusendels sekunder och hanterar genom fight/flight. I mindfulness tränar vi att möta med nyfikenhet och vänlighet och uppmärksamma hur det verkligen känns just nu. Inte hur jag tror det känns, hur det brukar kännas utan hur det faktiskt är just nu. Mindfulness handlar om atuppleva verkligheten som den är, inte som vi tror eller uppfattar den. Vänlighet kommer med som en följeslagare som kan öka vår tillit till att våga se, våga se utan dömande.

fightbild

Just nyfikenhet och vänlighet har visat sig ha stor betydelse vid nedstämdhet och depression.

Vår hjärna är plastisk och nya “spår” går att lära in vilket gör att vi möter livet mer öppet, objektivt och tillitsfullt med all den glädje, frihet och tacksamhet det i sig kan skapa. Ny amerikansk forskning för patienter med depression visar just detta, att genom träning i 8 veckors programmet har man fått bestående förändringar i hjärnan som lett till nya sätt att förhålla sig till negativa tankar och känslor. Att börja förstå hur automatiska stressande tankar – känslor – förnimmelser och beteende interagerar och triggar igång varandra.

Det kraftfulla med just 8 veckors programmet är att det innefattar hela vårt liv, inget som skall exkluderas från träningen. Många kanske känner igen att vi åker på en kurs i meditation och tränar under några dagar och i bästa fall fortsätter att sitta en stund varje dag. Men resten av dagen….

Precis som i meditation skall vi ingenstans, vi skall varken förbättra, förändra, minska något utan bara vara med det som är, just så som det är. Dömande och värderande är inlärt, en omedveten prägling och det vänder vi inte på en kafferast så inbjudan är att inte döma dömandet. Att göra det leder bara till mer tankar, som skapar nya känslor, fysiska förnimmelser, beteende och mer tankar och dömande.

Den röda tråden är helt enkelt att påminna sig själv igen och igen att vara i kontakt med kroppen, andningen och vara där jag är. Inkludera allt som är, så gott jag kan. Det innebär att jag kanske stänger av en känsla och vänligt är medveten om det att just nu vill jag inte, vågar inte, kan inte känna mer- Att se detta utan att döma stoppar kedjereaktioner av stress och känslor som urholkar vår självkänsla. Att droppe för droppe våga se vattnar oss med kärlek, respekt och tillit till oss själva.

 

“You might be tempted to avoid the messiness of daily living for the tranquility of stillness and peacefulness. This of course would be an attachment to stillness, and like any strong attachment, it leads to delusion. It arrests development and short-circuits the cultivation of wisdom.” ― Jon Kabat-Zinn, Wherever You Go, There You Are

“You might be tempted to avoid the messiness of daily living for the tranquility of stillness and peacefulness. This of course would be an attachment
to stillness, and like any strong attachment, it leads to delusion. It arrests development and short-circuits the cultivation of wisdom.”― Jon Kabat-Zinn, Wherever You Go, There You Are 

 

 

 

 

Veke 1 – Mindfulness og 8 vekers programmet

Posted on: March 22nd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Første møtet

Av Ann Kristin Pracheeta

Monica Gangi, Hans Dhama og meg, Ann Kristin Pracheeta møtast alle tre på Dharma Mountain. Me skal ha fyrste videosamtale med Katarina på Skype i frå Sverige. Me er spent alle sammen på å gå i gang med denne prosessen, og det me tre veit på forhånd er at me skal vere med på 8-vekers programmet i Mindfulness og ha møter med Katarina ei gong i veka der ho følgjer oss opp gjennom denne prosessen.

DSC_9017-1_resizeDSC_9027-1_resizeDSC_9024-1_resizeDSC_9025-1_resize

Katarina byrjar denne timen med å guide oss gjennom ei øving som har til hensikt at me skal få meir kontakt med kroppen vår.

Medan me sit så ber ho oss puste djupt og godt, og verkeleg kjenne at me pustar heilt ned i magen. Kroppen er ankeret vårt, seier ho, den og pusten vår. Dei kan me alltid komme tilbake til.

Ho tar oss med på ei reise gjennom kroppen, der ho ber oss rette merksemda vår mot forskjellige delar av den. Dette vert i Mindfulness kalla for «bodyscan», altså ei skanning av kroppen der me går gjennom kroppen bit for bit. Frå vetletåa til foten til heile beinet til begge beina, til rygg, mage, hovud og til slutt heile kroppen.

Undervegs stiller Katarina spørsmål som er til ettertanke; kva gjer det med deg å vere meir fysisk tilstede i kroppen din? Korleis er det å berre forholda seg til det som er der? Kva observerer, føler, sansar du? Vondt eller godt? Ubehag eller behag? Kaldt, varmt, nøytralt, ingenting, prikkingar, strømningar? Ingen ting skal dømmast, forklarast, endrast på, berre venleg sjåast og observerast.

Å berre akseptere det som er der kan ha sine utfordringa, enten det er kjensler eller fysiske fornemmelsar. Det er lett å ha ein idé på å ville fikse og ordne noko, spesielt viss det er noko som er vondt eller vanskeleg. Eller prøve å unngå det. Katarina minna heile tida på og berre la ting vere som dei er og berre observere.

DSC_8936-1_resize

Etter dette ber Katarina oss å sei noko om kva vi følte. Etter ei kort deling frå alle tre så var rastlausheit noko som gjekk igjen i gruppa, og då ba ho oss om å reise oss for og gjere nokre strekkøvelsar.

Gjennom desse enkle strekkøvelsane, som å bøye overkroppen framover og strekke armane mot golvet, så blei me kjent med våre eigne grenser.

Katarina stiller heile tida spørsmål; korleis reagerer me når noko gjer vondt eller blir ubehageleg? Presser me på litt til for å vere flink i det me gjer, til tross for ubehaget? Eller gjev me opp og trekkjer oss tilbake ved minste motstand med ynskje om å ikkje ville forholda oss til det? Eller finn me vår grense?

Denne enkle øvelsen kan vise korleis me er som person, om me er ein person som går ut over våre eigne grenser, eller gjev opp når me møter motstand; i jobben, på trening og livet ellers. Eller gjerne me kjenner våre eigne grenser.

Katarina snakkar mykje om å vera venleg med oss sjølv og ikkje dømma. Det å ikkje dømma er ei av dei sju grunnhaldningane i Mindfulness og desse er viktig å ha med oss i denne Mindfulness-treninga seier Katarina. Dei andre er tålmod, tillit, «new beginners mind», ikkje-strebande, aksept og å kunne gje slepp. I tillegg til og vere nyfiken, venleg, åpen og audmjuk.

 

Heimeleksa

I første timen får me heime oppgåver vi skal gjere i den første veka av Mindfulness programmet. Det er blant anna og gjere bodyscan 6 gonger i veka. Det var det me fekk ein smakebit av i byrjinga av denne timen. Då kan me enten ligge på ryggen eller sitte og slappe av, gjerne med augo att. Denne guida reisa gjennom kroppen varer ein halvtime og er på ein av cd-ane som høyrer til dette 8-vekers programmet. Me skal også gjennom dagen observere og legge merke til pusten, tankar og kjensler, i møte med forskjellige mennesker, situasjonar. Me skal ha eit mindfull-måltid gjennom dagen der me skal fokusere på og vere meir bevisst og tilstede når me et, og helst vere i stillheit. Ikkje snakka, legge bort mobiltelefon og pc-en, slå av tv-et, radioen. Det som måtte forstyrre. Me skal også gjennom dagen fokusere på sittstillinga vår, ganske enkelt berre kjenne etter korleis det er å sitte og faktisk kjenne at me sit. Me skal finne ein typisk kvardagslig ting me skal øve oss på å vere meir bevisst og tilstede i; som å pusse tennene, dusje, kamme håret, hente posten. Alle desse tinga me gjer utan at ein gjerne tenker over det. Dei skjer veldig ofte heilt automatisk medan tankane er ein heilt annan stad. Denne aktiviteten me vel skal vere den same gjennom alle dei 8 vekene og me skal gjere dette 7 gonger i veka. Dette er måtar me skal bruke til å øve oss på å bli meir bevisst og tilstede i kroppen, her og no. Me skal berre observere det som er der, det er ingen ting som skal endrast på eller gjerast annleis.

 

Timen er ferdig og oppgåvene for første veka er klar. Vil me klare å gjennomføre alle oppgåvene? Viss ikkje, kva er det som gjer det? Katarina snakkar om dette, og å forholda seg til det som er der uansett kva det er. Når ho spør om me framleis er motivert for dette så kjem det eit klar svar. Ja, det er me.

 

Veke 1 – Mindfulness og 8 vekers programmet

Posted on: March 22nd, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

Første møtet

Av Ann Kristin Pracheeta

Monica Gangi, Hans Dhama og meg, Ann Kristin Pracheeta møtast alle tre på Dharma Mountain. Me skal ha fyrste videosamtale med Katarina på Skype i frå Sverige. Me er spent alle sammen på å gå i gang med denne prosessen, og det me tre veit på forhånd er at me skal vere med på 8-vekers programmet i Mindfulness og ha møter med Katarina ei gong i veka der ho følgjer oss opp gjennom denne prosessen.

DSC_9017-1_resizeDSC_9027-1_resizeDSC_9024-1_resizeDSC_9025-1_resize

Katarina byrjar denne timen med å guide oss gjennom ei øving som har til hensikt at me skal få meir kontakt med kroppen vår.

Medan me sit så ber ho oss puste djupt og godt, og verkeleg kjenne at me pustar heilt ned i magen. Kroppen er ankeret vårt, seier ho, den og pusten vår. Dei kan me alltid komme tilbake til.

Ho tar oss med på ei reise gjennom kroppen, der ho ber oss rette merksemda vår mot forskjellige delar av den. Dette vert i Mindfulness kalla for «bodyscan», altså ei skanning av kroppen der me går gjennom kroppen bit for bit. Frå vetletåa til foten til heile beinet til begge beina, til rygg, mage, hovud og til slutt heile kroppen.

Undervegs stiller Katarina spørsmål som er til ettertanke; kva gjer det med deg å vere meir fysisk tilstede i kroppen din? Korleis er det å berre forholda seg til det som er der? Kva observerer, føler, sansar du? Vondt eller godt? Ubehag eller behag? Kaldt, varmt, nøytralt, ingenting, prikkingar, strømningar? Ingen ting skal dømmast, forklarast, endrast på, berre venleg sjåast og observerast.

Å berre akseptere det som er der kan ha sine utfordringa, enten det er kjensler eller fysiske fornemmelsar. Det er lett å ha ein idé på å ville fikse og ordne noko, spesielt viss det er noko som er vondt eller vanskeleg. Eller prøve å unngå det. Katarina minna heile tida på og berre la ting vere som dei er og berre observere.

DSC_8936-1_resize

Etter dette ber Katarina oss å sei noko om kva vi følte. Etter ei kort deling frå alle tre så var rastlausheit noko som gjekk igjen i gruppa, og då ba ho oss om å reise oss for og gjere nokre strekkøvelsar.

Gjennom desse enkle strekkøvelsane, som å bøye overkroppen framover og strekke armane mot golvet, så blei me kjent med våre eigne grenser.

Katarina stiller heile tida spørsmål; korleis reagerer me når noko gjer vondt eller blir ubehageleg? Presser me på litt til for å vere flink i det me gjer, til tross for ubehaget? Eller gjev me opp og trekkjer oss tilbake ved minste motstand med ynskje om å ikkje ville forholda oss til det? Eller finn me vår grense?

Denne enkle øvelsen kan vise korleis me er som person, om me er ein person som går ut over våre eigne grenser, eller gjev opp når me møter motstand; i jobben, på trening og livet ellers. Eller gjerne me kjenner våre eigne grenser.

Katarina snakkar mykje om å vera venleg med oss sjølv og ikkje dømma. Det å ikkje dømma er ei av dei sju grunnhaldningane i Mindfulness og desse er viktig å ha med oss i denne Mindfulness-treninga seier Katarina. Dei andre er tålmod, tillit, «new beginners mind», ikkje-strebande, aksept og å kunne gje slepp. I tillegg til og vere nyfiken, venleg, åpen og audmjuk.

 

Heimeleksa

I første timen får me heime oppgåver vi skal gjere i den første veka av Mindfulness programmet. Det er blant anna og gjere bodyscan 6 gonger i veka. Det var det me fekk ein smakebit av i byrjinga av denne timen. Då kan me enten ligge på ryggen eller sitte og slappe av, gjerne med augo att. Denne guida reisa gjennom kroppen varer ein halvtime og er på ein av cd-ane som høyrer til dette 8-vekers programmet. Me skal også gjennom dagen observere og legge merke til pusten, tankar og kjensler, i møte med forskjellige mennesker, situasjonar. Me skal ha eit mindfull-måltid gjennom dagen der me skal fokusere på og vere meir bevisst og tilstede når me et, og helst vere i stillheit. Ikkje snakka, legge bort mobiltelefon og pc-en, slå av tv-et, radioen. Det som måtte forstyrre. Me skal også gjennom dagen fokusere på sittstillinga vår, ganske enkelt berre kjenne etter korleis det er å sitte og faktisk kjenne at me sit. Me skal finne ein typisk kvardagslig ting me skal øve oss på å vere meir bevisst og tilstede i; som å pusse tennene, dusje, kamme håret, hente posten. Alle desse tinga me gjer utan at ein gjerne tenker over det. Dei skjer veldig ofte heilt automatisk medan tankane er ein heilt annan stad. Denne aktiviteten me vel skal vere den same gjennom alle dei 8 vekene og me skal gjere dette 7 gonger i veka. Dette er måtar me skal bruke til å øve oss på å bli meir bevisst og tilstede i kroppen, her og no. Me skal berre observere det som er der, det er ingen ting som skal endrast på eller gjerast annleis.

 

Timen er ferdig og oppgåvene for første veka er klar. Vil me klare å gjennomføre alle oppgåvene? Viss ikkje, kva er det som gjer det? Katarina snakkar om dette, og å forholda seg til det som er der uansett kva det er. Når ho spør om me framleis er motivert for dette så kjem det eit klar svar. Ja, det er me.

 

Mindfulness i hverdagen

Posted on: March 20th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

ALLT kommer ur din träning – Jon Kabat Zinn

Du stopper – blir oppmerksom på pusten din som skjer uten at du trenger gjøre noe. Følelsen av kroppen din og alt den har å fortelle – uten å tolke eller dømme. Åpent lyttende og sansende tar du inn omgivelsene dine – igjen uten å tolke eller dømme.

Du er det du trener på å bli. Du er tilstede i deg selv, i kroppen din, følelsene dine, smertene og gledene dine – i øyeblikket.

Oppmerksomt nærvær – i åpen vennlighet og nysgjerrighet til det du møter i deg selv i dette øyeblikket.

Så enkelt. Så naturlig.

Så vanskelig?

Er det virkelig så enkelt å være tilstede i seg selv, være i kontakt med kroppen sin? Og er det noen grunn til å være det?

Livet er forandring. Livet gir ingen garantier – hva som venter oss rundt neste sving er det ingen som vet.

Hva om det er sånn at det i hver og en av oss finnes en intelligens som er i stand til å ta vare på oss og holde oss gjennom alt? Denne intelligensen er Deg. Du er i stand til å ta vare på deg selv, du er i stand til å støtte deg selv.

Har du tillit til deg selv? Er du din egen venn?

Hvem er det som opplever smerte eller glede? Hvem er det som er sint, som er såret? Hvem er det som ønsker å endre?

Lytter du til deg selv?

Mindfulness handler om å finne fram til den delen i deg selv som er der for deg – i vennlighet og tillit – uten å dømme.

Hos oss på Dharma Mountain har vi og etter hvert mange venner fra hele verden erfart hvilken berikelse meditasjon og Mindfulness tilfører livene våre – og det gir oss stor glede å dele dette blant annet gjennom å arrangere retreater, kurs i Mindfulness – og nå vår nye blogg Mindful Living.

20110118_Norway_161

Oppmerksomt nærvær – i åpen vennlighet og nysgjerrighet til det du møter i deg selv i dette øyeblikket.

 

Hvordan dele erfaringen og opplevelsen – uten at det bare blir teori?

Gjennom deling fra hjertet – gjennom å sette ord på opplevelsen.

Gjennom at tre venner gir av sin tid ved å delta på et 8 ukers program i Mindfulness, MBSR med Katarina Lundblad som instruktør – og sammen deler sine opplevelser og erfaringer i blogginnlegg.

En levende, ekte prosess – der hver enkelt tar Mindfulness inn i sitt liv, og gjør det til en del av sin hverdag.

Mindfulness i praksis – en hverdagshistorie.

En liten presentasjon av våre venner og deltagere

Dhama pres_resize2

Hans Dhama er i 50–årene og er enslig. Han bor på et småbruk og har 3 voksne barn. Han har fast jobb som håndverker, men er nå sykemeldt på grunn av vond rygg.

 

Gangi pres_resize2

Monica Gangi er i 40–årene. Hun er gift, småbarnsmor og er i gang med å etablere sin egen bedrift på hjemgården.

 

Pracheeta pres2

Ann Kristin Pracheeta er i 30–årene. Hun er enslig, utdannet sykepleier og for tiden er hun i en arbeidsavklaringssituasjon.

 

Alle tre har deltatt på grunnkurs i Mindfulness med Katarina Lundblad på Dharma Mountain. Dette har vært kurs som har gått over 3 dager.

Mumina Presentasjon


Katarina Lundblad
Instruktør i Mindfulness,MBSR

 

En gang i uken vil deltagerne møtes på Skype der de vil få undervisning og veiledning av Katarina Lundblad. I tillegg til møtene på Skype har de en mappe med CDer som hører til disse 8 ukene; de inneholder øvelser de skal gjøre. De kan også kontakte Katarina på mail for ekstra veiledning om de ønsker det.

I bloggen kan du lese om øvelsene fra 8 ukers programmet, deltagernes erfaringer med øvelsene gjennom uken og deres innsikter om oppmerksomt nærvær i nettopp deres hverdag.

Våre deltagere er unike som mennesker – med sine unike liv. Unike erfaringer for den enkelte – likevel erfaringer vi deler med alle andre.

Velkommen med på reisen!

 

jon kabat zinn


”How we see and hold the full range of our experiences
in our minds and in our hearts makes an enormous difference
in the quality of this journey we are on and what it means to us.
It can influence where we go, what happens, what we learn,
and how we feel along the way.”Jon Kabat Zinn 

Mindfulness i hverdagen

Posted on: March 20th, 2013 by Pracheeta Fjellby No Comments

ALLT kommer ur din träning – Jon Kabat Zinn

Du stopper – blir oppmerksom på pusten din som skjer uten at du trenger gjøre noe. Følelsen av kroppen din og alt den har å fortelle – uten å tolke eller dømme. Åpent lyttende og sansende tar du inn omgivelsene dine – igjen uten å tolke eller dømme.

Du er det du trener på å bli. Du er tilstede i deg selv, i kroppen din, følelsene dine, smertene og gledene dine – i øyeblikket.

Oppmerksomt nærvær – i åpen vennlighet og nysgjerrighet til det du møter i deg selv i dette øyeblikket.

Så enkelt. Så naturlig.

Så vanskelig?

Er det virkelig så enkelt å være tilstede i seg selv, være i kontakt med kroppen sin? Og er det noen grunn til å være det?

Livet er forandring. Livet gir ingen garantier – hva som venter oss rundt neste sving er det ingen som vet.

Hva om det er sånn at det i hver og en av oss finnes en intelligens som er i stand til å ta vare på oss og holde oss gjennom alt? Denne intelligensen er Deg. Du er i stand til å ta vare på deg selv, du er i stand til å støtte deg selv.

Har du tillit til deg selv? Er du din egen venn?

Hvem er det som opplever smerte eller glede? Hvem er det som er sint, som er såret? Hvem er det som ønsker å endre?

Lytter du til deg selv?

Mindfulness handler om å finne fram til den delen i deg selv som er der for deg – i vennlighet og tillit – uten å dømme.

Hos oss på Dharma Mountain har vi og etter hvert mange venner fra hele verden erfart hvilken berikelse meditasjon og Mindfulness tilfører livene våre – og det gir oss stor glede å dele dette blant annet gjennom å arrangere retreater, kurs i Mindfulness – og nå vår nye blogg Mindful Living.

20110118_Norway_161

Oppmerksomt nærvær – i åpen vennlighet og nysgjerrighet til det du møter i deg selv i dette øyeblikket.

 

Hvordan dele erfaringen og opplevelsen – uten at det bare blir teori?

Gjennom deling fra hjertet – gjennom å sette ord på opplevelsen.

Gjennom at tre venner gir av sin tid ved å delta på et 8 ukers program i Mindfulness, MBSR med Katarina Lundblad som instruktør – og sammen deler sine opplevelser og erfaringer i blogginnlegg.

En levende, ekte prosess – der hver enkelt tar Mindfulness inn i sitt liv, og gjør det til en del av sin hverdag.

Mindfulness i praksis – en hverdagshistorie.

En liten presentasjon av våre venner og deltagere

Dhama pres_resize2

Hans Dhama er i 50–årene og er enslig. Han bor på et småbruk og har 3 voksne barn. Han har fast jobb som håndverker, men er nå sykemeldt på grunn av vond rygg.

 

Gangi pres_resize2

Monica Gangi er i 40–årene. Hun er gift, småbarnsmor og er i gang med å etablere sin egen bedrift på hjemgården.

 

Pracheeta pres2

Ann Kristin Pracheeta er i 30–årene. Hun er enslig, utdannet sykepleier og for tiden er hun i en arbeidsavklaringssituasjon.

 

Alle tre har deltatt på grunnkurs i Mindfulness med Katarina Lundblad på Dharma Mountain. Dette har vært kurs som har gått over 3 dager.

Mumina Presentasjon


Katarina Lundblad
Instruktør i Mindfulness,MBSR

 

En gang i uken vil deltagerne møtes på Skype der de vil få undervisning og veiledning av Katarina Lundblad. I tillegg til møtene på Skype har de en mappe med CDer som hører til disse 8 ukene; de inneholder øvelser de skal gjøre. De kan også kontakte Katarina på mail for ekstra veiledning om de ønsker det.

I bloggen kan du lese om øvelsene fra 8 ukers programmet, deltagernes erfaringer med øvelsene gjennom uken og deres innsikter om oppmerksomt nærvær i nettopp deres hverdag.

Våre deltagere er unike som mennesker – med sine unike liv. Unike erfaringer for den enkelte – likevel erfaringer vi deler med alle andre.

Velkommen med på reisen!

 

jon kabat zinn


”How we see and hold the full range of our experiences
in our minds and in our hearts makes an enormous difference
in the quality of this journey we are on and what it means to us.
It can influence where we go, what happens, what we learn,
and how we feel along the way.”Jon Kabat Zinn 

Nettside Design av Akatombo